• Huvudmeny

februari 2021

Inte som andra jular

Uteblivna eller digitala sammankomster, utomhusfiranden och julpynt som tröst – julen 2020 blev annorlunda för många. Susanne Nylund Skog har tittat närmare på de berättelser som skickats in via Isofs frågelista om jul och nyår i pandemitider.

Närbild på en pyntad julgran. En julkula är formad som ett virus.

För vissa blev de ändrade julförutsättningarna en anledning att inte skaffa julgran år 2020. För andra blev det en anledning att skaffa en extra tidigt.

I dag är det alltså julafton 2020, och det märks verkligen att allt inte är detsamma. Jag har haft julstämning, det har jag alltid sedan början på oktober varje år, men den var mindre i år. Kanske var det för att vi inte gjort allt vi brukar göra detta år, som att åka till en fysisk affär och köpa julklappar, eller så håller jag kanske bara på att bli äldre, det får vi se nästa år, om allt nu är som vanligt...

DAGF 02282:14

Så skriver sextonåriga Ella i sin jul-och nyårsdagbok, som är del av den dokumentation som resulterat i dagböcker skrivna av 70 personer runt om i landet. Dessa personer har på temat jul och nyår beskrivit vad de gjort, vilka de träffat eller varit i kontakt med, om de arbetat eller varit lediga, vad de ätit och druckit, läst, sett eller lyssnat på, vad de unnat sig eller fått avstå, vad som oroat dem, vad de glatts åt eller drömmer om inför framtiden. Dagbokskribenterna är i varierande ålder och svaren är alltifrån ett par rader till åtta sidor långa. De är personliga, informativa och det har varit ett nöje att ta del av dem. Ett stort tack till alla er som skrivit och berättat!

I det följande vill jag ta fasta på några aspekter av beskrivningarna av hur julen 2020 firades. Som det inledande citatet från Ellas dagbok visar påverkar naturligtvis den pågående coronaepidemin hur de som svarat firat jul. Några har på grund av läget helt låtit bli att uppmärksamma både jul och nyår och många reflekterar över att de denna jul firat på egen hand. May är ett exempel. Hon skriver:

Vaknade ensam en julafton för första gången i mitt liv! Hade hängt upp en julstrumpa där tomten, sin vana trogen, lagt i en tidning. Därefter tog jag fram en av mina julkoppar från Rosendahl och drack kaffe i sängen. Provade min nya morgonrock från Ströms som jag köpt till mig själv och undrade över om färgen- blekrosa—egentligen passar mig. La tillbaka den i asken och tror jag ska byta den, hoppas det går även om den köptes med hembud.

DAGF 02275

Ann-Christin skriver att en jul i ensamhet har hon inget emot överhuvudtaget. ”Jag är ju pensionär så jag är van vid lugnt liv och ensamheten är inget som bekommer mig i någon större utsträckning” (DAGF 02282:3). Bengt berättar att ”på grund av pandemin blir det en mycket annorlunda jul. Jag bor ensam men har en nära kvinnlig vän sedan 30 år som tyvärr sedan en tid flyttat till Stockholm. Oftast firar vi jul tillsammans, gärna hos hennes barn, men så blir det inte i år” (DAGF 02282:8). Även Gunilla ställer in sig på att fira jul ensam, men det blir inte som hon tänkt sig. Hon skriver:

I slutet av november talade jag med min brorsdotter om julen. Jag brukar fira julafton och juldagen tillsammans med henne och hennes familj samt min brorson och hans familj, som bor på samma ställe, där jag också är uppvuxen. Vi menade båda att något gemensamt firande kunde det inte bli på grund av coronarestriktionerna. Jag har många vänner men vet av erfarenhet att julen är helig för de allra flesta och därför släpper man inte in "obehöriga". Och särskilt inte nu, när vi måste hålla avstånd. Jag beredde mig på en ensam julafton. Men så stötte jag ihop med en granne, liksom jag änka, som också skulle vara allena. Vi beslöt oss för att fira ihop. Hon skulle laga hjortfilé och jag skulle köpa passande vin.

DAGF 02282:19

Den annorlunda situationen har inte bara gjort att flera skriver att de firat jul på egen hand , den har också manat dagboksskrivarna att berätta om sjukdom och sorg. Några nämner anhörigas cancersjukdomar och behandlingar och hur dessa är en del av planerandet och själva firandet. Andra reflekterar över komplikationer efter att ha drabbats av covid-19. Annette skriver att hennes man ”avled av cancer i feb-20 vilket gör att julen blir en av årets högtider som blir lite sorglig och annorlunda. Den påverkas även av pandemin o dess restriktioner”. För att råda bot på lite av den dystra stämningen har hon ”trädgården full av ljusslingor i månadens gråväder. Även advents- o julpynt inomhus sattes upp tidigare än jag brukar för att känna lite glädje o ljus i decembermörker o pandemitider” (DAGF 02282:4).

Genomgående står relationerna till nära och kära i fokus för de flesta av dagboksskrivarna. Hanna skriver:

För mig är det viktigaste med julen inte att hålla på vissa traditioner utan att tillbringa tiden med min familj som jag bor långt ifrån. Den här julen träffar jag dem inte det pga covid-19. Mina föräldrar är över 70 år och jag är väldigt orolig för att råka smitta dem. Så för första gången någonsin är jag inte med mina föräldrar över jul. Men även fast julen inte är som vanligt har jag tagit semester över jul och nyår som jag brukar göra. Ledigheten är viktig för mig även om jag inte kan tillbringa den som jag hade önskat.

DAGF 02282:23

Julmaten

Trots att den jul som beskrivs i svaren skiljer sig från hur högtiden i vanliga fall brukar firas, finns det också många aspekter av traditionen som är desamma. Det gäller inte minst det faktum att nästan alla dagboksskrivare nämner vad de har ätit, samt hur och vem som tillagat maten. Detta trots att variationen på mat är mycket stor. Här finns de som valt att äta en trerätters festmåltid på julafton, andra som beställt mat från en närliggande restaurang och någon som lagat indonesisk mat. Kenneth skriver att hemma hos dem skapades en ”typ av "Paela" för första gången och det blev fantastiskt gott!” (DAGF 02282:29). Dock dominerar de mer ”traditionella” julborden med flera rätter, även om också dessa begränsats eller räckt längre än de brukar.

Margareta och hennes man åt julbord bestående av ”sill, gravad och rökt lax, skinka, rullsylta, Onsala rökt korv, leverpastej, köttbullar, prinskorv, Jansons frestelse, rödkål, potatis, äppelmos, senap, Edamerost samt vörtbröd, tunnbröd och Julknäcke”. Margareta skriver vidare att på ”juldagen var maten densamma som på Julafton och det har aldrig hänt” att de ätit julmat på juldagen, då de alltid brukar äta ”laxsmörgås, kalvstek med alla tillbehör, inte minst pressgurka på farmors vis, samt dessert av clementiner och blodapelsiner med vispad grädde. Nu blev det kaffe med mandelmusslor och hjortronsylt” (DAGF 02282:28).

En liten anjovisburk står på en liten skärbräda av trä. I burken syns Janssons frestelse.

”Vi gjorde även en mini- Janssons frestelse som vi sett en kock göra i ett tv-program”, berättar Eva. DAGF 02282:18.

Lill skriver att hennes "Julbord" bara bestått av en skinkmacka på morgonen, fyra prinskorvar, fem köttbullar och en skiva vörtbröd till middag, samt ytterligare en skinkmacka till kvällen (DAGF 02282:27). En kvinna skriver att de ”tack och lov” har minskat på antalet rätter under årens lopp. I år nöjde de sig med ”några sillsorter, lax, köttbullar, prinskorv, skinka, potatis, brysselkål och bröd med ost” (DAGF 02282:57). En annan dagboksskrivare Ulla berättar att ”mot kvällen äter vi julmat. Det är sill, gravad lax med sås, Janssons frestelse, tacopaj, köttbullar, prinskorv och kokt potatis samt julskinka, rödkålssallad och rödbetssallad med saltgurka. Till det får vi vörtbröd och julost. Herrarna tar en snaps till sillen. Vi dricker god öl till maten” (DAGF 02282:47).

Andra struntar helt i att tillaga och äta en middag. Martin skriver att hans mamma, pappa och lillebror kom hem till honom och de ”packade ner ved, stormkök, korv och tunnbröd och två typer av sallad (kål och äpple) och gick på en promenad till Västra långvattnet. Det var ganska mycket folk ute och vi fick en av de sista grillplatserna och grillade korven. Det var lite småruggigt så det var gott med varm korv och kaffe från termos. Efter en timmes grillning gick vi hem och föräldrarna och brorsan åkte hem” (DAGF 02282:36).

Helene skriver att hon älskar att laga mat, men att julbord ”går bort” hemma hos henne.

Vi kör kalkon, och de senaste åren har jag gjort brysselkålspizza till, så j-a gott! I år blev det rimmad kalkon med apelsinsås, hasselbackspotatis och gräddsås med hemgjord rönnbärsgelé. Vegobarnet fick oumph. Salladen var riven rödkål, rostad mandel, apelsin och granatäpple men senapsvinägrett. Till efterrätt bakade jag mandelmusslor med mascarpone smaksatt med kardemumma och hemgjord hallonsylt och blåbär-och häggmispelsylt. Låter ju genompräktigt!

DAGF 02282:22

En annan person skriver att ”det blev en jul med klusterfirande i stället för klustersmitta. Jag hängde med via video medan de åt ett julbord som såg lika rikligt ut som när vi var full styrka! Korkade upp en flaska prosecco och skålade med dem. Gjorde mig en toast Skagen som fick räcka som julmiddag” (DAGF 02282:11).

Julgranen

Annat som hör hemma i julfirande och som förekommer i dagböckerna är el-ljusstakar, julpynt och julgranar. Göteborgaren Jonas berättar hur han köpte en gran ”den 22:e på Karl Johans torg, där julgransförsäljarna i år hade tagit med två arbetshästar som leddes runt en gångväg vid fotbollsplanen. En mysfaktor med småbarnen som fick rida medan föräldrarna köpte julgran” (DAGF 02278). Sanna skriver att de är glada att de fick tag i en gran, för ”de var slutsålda på många ställen” (DAGF 02282:42). Annie berättar om sin traditionella gran:

Därefter var det dags att klä granen. Nästan alla julgransprydnaderna har funnits med mig så länge jag kan minnas och många är t o m från min mammas barndomshem. Vi har levande ljus i granen vilket alltid funnits på mina jular men min man var till en början lite skeptisk och orolig. Levande ljus är ju så mycket vackrare än de elektriska, men man får naturligtvis bara ha granen tänd medan man sitter och tittar på den, så det blir ju inte så ofta eller så långa stunder. Jag har aldrig varit med om någon olycka med de brinnande ljusen, men någon gång har det hänt att det börjat glöda lite i några barr, men aldrig värre än så.

DAGF 02280

Lena hade beslutat att inte ha gran eftersom ingen skulle fira julen hemma hos dem. Hon skriver:

Visserligen ger den en härlig grandoft åtminstone de första dagarna, men vi måste möblera om för att den skall få en bra plats och dessutom brukar granarna barra så oerhört. Men för några dagar sedan ringde en granne och undrade om vi ville ha en julgran, de hade en över. Självklart tackade jag för deras omtanke och direkt kom de över med den. Efter dagens promenad jobbade vi med att sätta granen i julgransfoten, få granen att inte luta och därefter klä den med sina sedvanliga tomtar, bockar, ljus och några glitterslingor.

DAGF 02276

Granen bidrog till att det blev en ”riktig julstämning även i år”, konstaterar Lena (DAGF 02276). May skriver sin juldagbok att hon ”gick och köpte en gran, en liten gran och tänkte på de stora granar som vi brukar ha. En gång var den så stor att den knappt gick in i lägenheten och då har vi extra högt i tak....”(DAGF 02275). Ylva tar inte in sin gran utan låter den stå på verandan. Hon skriver:

Julgranen står ute på verandan och lyser. I år är det första gången som vi inte fyllde även den med pynt. Jag tycker att den är fin som den är, barnen brukar inte längre vilja vara med och klä den och dessutom brukar pyntet flyga iväg, sen när vintervindarna viner lagom till trettonhelgen. Så vi brukar vara tvungna att gå och plocka julpynt i trädgården halva vintern efteråt, i vanliga fall. Nej, det blev ingen festklädd gran i år, bara en ljusslinga.

DAGF 02274

Även Ulla har gran utomhus, såväl som inomhus. Hon berättar att inomhus har de sin ”halvmeterhöga lilla plastgran med fast ljusslinga i”. ”Riktig” gran har de på altanen från första advent. Den får de varje år av grannen, som har möjlighet att hugga gran själv (DAGF 02282:47).

Digitalt julfirande

Eftersom den pågående epidemin begränsat möjligheterna att resa och att ses i större grupper berättar flera av dem som bidragit med jul- och nyårsdagböcker om digitala träffar med släktingar och vänner. May skriver om sin julafton:

Åt lite enklare lunch med sill, potatis och smörgås och drack julmust innan det blev dags för Kalle Anka, kaffe, lussekatter och klenäter. Trots att jag kan alla repliker är det lika roligt varje gång. Sedan kopplade jag upp mig på Zoom. Sonen hade skickat länk. Min syster från Skåne var med, min systerson med flickvän, sonen och sonens fästmö och så min systerdotter som sitter fast i Belgien. Jag tyckte hon såg ledsen ut, fastän hon bedyrade att det nästan kändes som hemma.

DAGF 02275

May undrar om ett digitalt zoom-möte verkligen kan ersätta det vanliga julfirandet. Hon är inte ensam om att fundera över fördelarna och nackdelarna med att mötas digitalt under jul och nyår. Anna skriver att hon hade laddat ner appen Teams för att kunna träffa sin familj digitalt. Hon satt hemma medan de befann sig utomhus. Hennes brorson ställde datorn vid en plats på stora bordet. ”Jag kunde då hälsa dem God Jul och hade en tomteluva på mig. Jag tyckte det såg så kallt ut att jag var glad att slippa sitta ute på terrassen”, skriver hon (DAGF 02282:25). Anna sörjer de jular sedan 1980-talet då de alla varit på lunch hos hennes brorson och på kvällen hos hennes bror. Det har aldrig förekommit ”att vi ätit mat utomhus på det viset. Vi har tidigare jular haft knytkalas och jag har haft julmat med mig” (DAGF 02282:25).

Margareta skriver att på annandagen kunde hon och maken ”på nätet följa barnbarnens lekar i pulkabacken” De gjorde änglar i snön och körde med sina pulkor. Sedan gick de till ”pappas jobb och drack varm choklad. I normala tider hade vi varit med och tittat på i backen och sedan bjudit på risgrynsgröt och skinksmörgås” (DAGF 02282:28). En man berättar att stora delar av hans julfirande skett digitalt. Han skriver att på julafton ”träffades vi över Zoom” och på annandagen ”hade vi en Zoomfest med mitt gamla kompisgäng och på juldagen träffade jag och sambon min familj via zoom. Jag anordnade också ett quiz för några kompisar via zoom under en av mellandagarna (DAGF 02282:37). Som Kay konstaterar ”har den här tiden med pandemin inneburit många "bry-sig-om"-kontakter via dator och telefon. Tack och lov för apparaterna! Messenger, Zoom, Teams med mera har gjort livet roligare” (DAGF 02282:39).

Dagboksskribenten Anne-Marie berättar att på juldagen ”face-timade” hon ”med yngsta barnbarnen som ville visa sina julklappar och även tacka för det de fått av oss”(DAGF 00281).

Praktiskt nog hade föräldrarna införskaffat det de önskade sig, så vi slapp skicka. Bara att betala! Enkelt, snabbt och billigt, fast inte så billigt. Det är bara i reklamen de säger så. De kommer att få några mindre julklappar, när vi ses, troligen utomhus, framöver. De kommer ju till torpet i morgon. På kvällen blev det Kungens jultal och På spåret.

DAGF 02281

Andra teveprogram som nämns och tycks vara ett återkommande inslag i firandet är uppesittarkväll med Bingolotto den 23 december och Kalle Anka och hans vänner på julaftons eftermiddag. För många innebär juldagarna ett varvande av tevetittande, digitala möten och uppdateringar med matlagning, förberedelser och måltider. Evas dagboksanteckningar från den 23 december illustrerar detta.

Jag löste korsord i bilagan från Året runt, som jag köpt på Hemköp. Vi läste julkort som vi fått i postfacket.

Jag ringde till min bror. Jag läste e-post och tittade in och läste nya inlägg från mina vänner på Facebook.

Vi åt av julskinkan på julknäckebrödet och tog en svart vinbärssnaps till mackorna.

På kvällen blev det mer tv. Jag spelade Bingolotto på deras uppesittarkväll. Det blev ingen vinst för min del, men många andra vann rejäla priser i form av bilar och miljoner i kontanter.

När det var dags att gå till sängs hade det redan blivit julafton.

DAGF 2282:20

Bildkollage bestående av ett fotografi på en klädd julgran inomhus, och ett fotografi på en grupp människor i olika åldrar i vinterkläder som samlats utomhus.

Annie hade julgran inomhus men firade även jul utomhus. DAGF 02282:7.

Julfirande utomhus

Dagsboksskrivare, som haft geografiskt närmare till släktingar och vänner, har valt att träffas utomhus i stället för digitalt. Kay skriver:

På julafton hade vi tur med vädret. Det var sol och vindstilla hela dagen, så hela storfamiljen samlades i min trädgård på eftermiddagen och fikade samt bytte julklappspåsar med varandra. Resten av julafton var jag ensam hemma för första gången i mitt liv. Det kändes faktiskt rätt så bra.

DAGF 02282:39

På julafton packade Rose Marie en kasse med lite julmat till flyktingpojken Hassan som ”delar bostad med en kamrat närmare skolan. En julklapp får han också. Vi törs inte träffas hemma utan bara ute” (DAGF 02282:41).

Rose Marie berättar att hon blev bjuden ”till äldsta dottern, för att äta skinksmörgås på altanen, tillsammans med hennes svärmor. Det är så man får göra detta underliga år. Normalt hade vi varit minst 20 personer som firat jul tillsammans. Men inget är som det brukar.” (DAGF 08822:41). En annan kvinna beskriver ett liknande julfirande:

24 december - Träffar ett av mina barn med familj utomhus. Vi sitter på altanen utanför deras hus och öppnar julklappar. Sen går vi en promenad i det soliga men iskalla vädret. Kör sen vidare till nästa barn med familj i en annan stad. De har hållit sig isolerade i en vecka. Inte träffat någon och bara handlat en gång, kl 22 på fredagskvällen innan jul.

DAGF 02282:58

För Margareta blev dock inte ens det planerade utomhusfirandet av. Hon skriver:

Det enda som vi planerat in för julen, att möta delar av familjen på julaftons förmiddag utomhus - nej, jag förstår när jag vaknar på morgonen att jag inte kommer att kunna delta.

DAGF 02271

Margareta skriver att hon är så trött att hon inte ens ”orkar vara ledsen över att avstå”.

Jag orkar ändå kunna glädja mig över att de andra kan träffas en stund i solen denna julaftonsförmiddag. Med glögg och kaffe och tomteklädda små killar.

DAGF 02271

Eftertanke och tacksamhet

Även om julfirandet år 2020 skiljer sig från firandet andra år och flera dagboksskrivare vittnar om känslor av ensamhet och oro, är det lika många som uttrycker tacksamhet för att firande gick att genomföra och för det lugn som julen inneburit. ”Vi skapade en fin och minnesvärd dag till oss. Är oändligt tacksam för att det blev så bra efter detta påfrestande år”, skriver en kvinna (DAGF 02282:56). För en annan brevskrivare, Lena, var 2020 ett bra år. Under åren 2018 och 2019 var hon ”mycket sjuk och det var en mardröm. Jag är glad att det är bättre och att min fru och jag får vara tillsammans” (DAGF 02282:23).

Karolina skriver att det varit ”en ovanlig jul men ändå en jul som alla andra. I barndomen firade vi jul ungefär likadant varje jul, men sedan jag blev vuxen har jularna alltid sett olika ut, så att julen varit ovanlig detta pandemins år är väl helt enligt sin ordning” (DAGF 02282:51).

Annika konstaterar att det varit ”en lugn och skön jul trots allt”. Hon skriver:

Vi har mat på bordet, rikligt dessutom, kläder på kroppen, ett varmt vackert hus att bo i, vi har råd att julpynta och klä oss fina - sluta gnäll säger jag till mig själv alltsomoftast. Nu ska vi bara rida ut det här förbannade viruset. Så blir allt som vanligt - eller - det kanske blir något helt annat - vem vet.

DAGF 02282:40

Margareta som var sjuk konstaterar att ”julveckan blev mycket annorlunda, men det finns fortfarande mycket att vara tacksam över”. Några dagar in i januari får Margareta besked om att hon har antikroppar och hon skriver att ”en liten stund kan jag väl få vara glad och tacksam över att jag har klarat mig igenom covid-19, trots ålder och underliggande sjukdomar. Denna kalla soliga januaridag” (DAGF 02271).

Sammanfattningsvis visar jul-och nyårsdagböckerna på stor kreativitet och uppfinningsrikedom när det gäller att bibehålla traditioner och samtidigt skapa möjligheter till möten och samvaro trots den speciella situationen som råder under coronapandemin. Om några av dessa anpassningar av firandet kommer att bestå får framtiden utvisa. Kanske kommer vi, liksom julgranen har gjort hos vissa, att flytta ut vårt firande till trädgårdar och digitala mötesplatser?

/Susanne Nylund Skog

Från Isofs äldre samlingar

Julgranen tycks alltså för många vara en självklar del av julfirandet, oavsett om och hur den kläs och vare sig den står inom- eller utomhus. I en äldre uppteckning ur institutets samlingar berättar Maria Aronsson från Råggärds socken i Dalsland år 1947, om när de började ha julgran i hennes barndomshem.

Det kors som vi hade på bordet under min barndom var i stället för julgran. Det bars ut till Knutdagen och stod på vinden till nästa julafton. Då togs det åter in och friskades upp med någon ny pappersremsa och kanske något äpple eller papperskaramell./…/En stor granbuske som stod på golvet hade vi inte förr 1888. Den var klädd med ljus, äpplen och papperskarameller och den var bra lik de julgranar vi ha nu.

ULMA 18616

Gustaf Svensson var fiskare från Vithall i Eskilsäters skärgård i Värmland. Han berättar att han om julen brukade gå omkring ”i gårdarna på annandagens morgon och sjunga andasotta” med en så kallad ljuse stjärna.

Vi samlades på något ställe vid 2 på morgonen och gick från stuga till stuga och hopen förökades undan för undan”. Gustaf som var född 1831 var ofta stjärnbärare och ställde sig framför fönstret på stugan och svängde ljuse stjärnan fram och tillbaka så att färgerna skiftade inomhus. När allt fler stugor besökts och ”förplägningen avnjutits många gånger och skaran skulle dra hem igen så var ej hälften med, ty många hade blivit efter i stugorna.

ULMA 26147

På julafton 2004 fick Sofia inte mindre än tre besök av tomten. Så här berättar hon:

Kl. 13 åt vi lutfisk (blä). Det äter vi varje julafton. Kl. 15 såg vi på Kalle Anka. Efter Kalle Anka åkte vi till farmor och farfar. Det var deras tur att ha julen hos sig. (Min familj, mormor och morfar och farmor och farfar brukar turas om att ha julen). När vi kom dit drack vi glögg. Efter cirka en timma kom tomten. Han hade med sig ungefär 10 paket till mig. Det bästa var nog en ryggsäck. Sedan åt vi julbord. Det var jättegott. Sedan tittade vi på tv och pratade. Efter det kom tomten igen./…/

Alla brev jätteglada över vad de fick. Efter att vi öppnat paketen så åt vi glass som min farmor hade gjort. Det var jättegott. Sedan satt dom vuxna och prata och jag var inne på 'Internet' en stund och sedan spelade jag spel med Fanny. Sedan kom tomten en sista gång.

DAGF 00322

Läs mer

Publikation: Nu gör vi jul igen (2006)

Mer från bloggen

  • Närbild på en pyntad julgran. En julkula är formad som ett virus.
    Inte som andra jular
    Uteblivna eller digitala sammankomster, utomhusfiranden och julpynt som tröst – julen 2020 blev annorlunda för många. Susanne Nylund Skog har tittat n...
  • En skål med rosa garnnystan. Bredvid ligger en kvist eukaplyptus, ett par stickor i trä och ett garnnystan i samma stil. En bit av garntråden ligger utdragen på bakgrunden i form av ett hjärta.
    Ett nystan av sammanhang, relationer och terapi

    Meditation, en källa till umgänge eller bara något som killar och sticks? Känslor och minnen förknippade till stickande och stickat är många och olika...
  • Äldre bild där en grupp unga kvinnor sitter runt ett soffbord dukat med duk och kaffekoppar. Två av dem håller i sina koppar, och två sitter med handarbeten.
    Stickning i arkivet
    I samband med Isofs pågående insamlingen om Stickning och stickat , har Sofie Mortensen tittat närmare på vad det äldre materialet i Isofs arkivsamling...
  • Svartvitt fotografi föreställande en vägg med luckor i rader. En man sitter på huk och ser in i kameran samtidigt som han öppnar en lucka på den understa raden. Dörren är tjock, ordentligt isolerad.
    Från lyxiga kylskåp till coronabunkring
    Hur vi förvarar vår mat säger inte bara något om oss som personer, utan också om tiden vi lever i. Matilda Marshall fördjupar sig i resultatet av en n...
  • Hela enen syns från stam till krona. Enen står bland sly och bakom syns en liten äng eller åker, följt av en skogsdunge. Enen hålls uppe med bland annat en käpp. Trädkronan växer främst på trädets vänstra sida, där grenarna går högt upp mot himlen.
    Enen, korset och Gunnar Arnborg
    Ett spår av en kärleksstid, ett hem för en ande eller boskapets vakt? Lina Midholm berättar om den mytomspunna enen som till viss del flyttade in i he...
Uppdaterad 09 februari 2021

Om skribenterna

Susanne Nylund Skog är forskningsarkivarie på Avdelningen för arkiv och forskning i Göteborg (AFG).

Kategorier