Fraser på meänkieli/Fraasia meänkielelä

Ord är viktiga byggstenar i ett språk. När man lär sig ett nytt språk behöver man lära sig många ord – och veta hur orden bildas, hur de böjs och vad de betyder. Sådan information kan man bland annat hitta i ordböcker. På Isofs hemsida finns Meän Akateemis meänkieli-svensk-meänkieli ordbok som består av ungefär 33 000 ord med översättningar från meänkieli till svenska och från svenska till meänkieli.

Sanat oon tärkeät rakenusosat kielessä. Ko sitä oppii uuen kielen häätyy oppia monta uutta sannaa – ja miten net rakentuu, miten suijuttaa ja mitä net meinaava. Isofin kotisivula oon Meän Akateemin sanakirja joka sisältää suunilheen 33 000 sanoja ja käännöksiä, sekä meänkielestä ruothiin ette ruottista meänkiehleen.

Men för att kunna använda ett språk räcker det förstås inte att kunna separata ord. Man behöver också veta hur orden kombineras till fraser och meningar och hur de uttalas. Här har vi samlat ett antal vanliga fraser och uttryck på meänkieli för dig som vill lära dig meänkieli, eller som vill prata mer meänkieli. Lyssna och öva på fraserna – och använd dem i din vardag!

Sehän ei kuitenkhaan riitä ette oppii pelkästhään sanoja. Sitä häätyy kans oppia miten yhistää sanat fraaseihin ja lausheishiin ja miten net lausuthaan. Tähän met olema kerähneet muutamat tavaliset fraasit ja sanonat sulle joka haluat oppia meänkieltä, eli praatia enämpi meänkieltä. Kuuntele ja träänaa fraasia – ja käytä niitä sinun arjessa!

Olika vokal- och konsonantlängd

eld
tuli

vind
tuuli

vem
kuka

blomma
kukka

dröm
uni

spis
uuni

bak, bakom
taka

öppen spis
takka

gyttja
muta

men
mutta

mask
mato

matta
matto

tävling
kisa

katt
kissa

Hälsningsfraser – Tervehysfraasit

Hej!
Hei!/Heippa!/Heipähei!

Tjena! Är du också här?
No hei! Sieki täälä?

Kul att träffas!
Hauska kohata! Mukava kohata!

Kul att träffa dig med!
Hauska kohata sinua kans!

God morgon!
Moron! Huomenta!

God morgon, god morgon!
Moron moron!

God dag!
Hyvvää päivää!
Päivää!

God kväll!
Hyvvää iltaa!
Iltaa!

God natt!
Hyvvää yötä!

God natt, sov gott!
Hyvvää yötä, nuku hyvin!

Välkommen!
Tervetuloa!

Kul att se dig!
Mukava nähä sinua!

Tack!
Kiitos!

Var så god!
Ole hyvä!

Det var länge sen!
Pitkästä aikaa!

Kul att du kom och hälsade på!
Mukava ko tulit kylhään!

Hur mår du?
Kunka sie jaksat?

Bra, tack.
Kiitos hyvin.

Vi ses!
Met näemä!

Ja, vi ses!
Joo, met näemä!

Trevlig helg!
Hyvvää pyhhää!

Tack, detsamma till dig!
Kiitos, sulle kans!

Jag är, Jag är inte – Mie olen, Mie en ole

Meänkieli har personböjning. Verben får därför olika ändelser beroende på vem eller vilka man talar om: ”jag är” uttrycks med ”mie olen”. En annan skillnand jämfört med svenskan är också att nekningsordet ei (inte) böjs efter person: ”jag är inte” uttrycks med ”mie en ole”.

Jag är glad.
Mie olen ilonen.

Jag är ledsen.
Mie olen ikävissä.

Jag är inte trött.
Mie en ole väsyny.

Jag är inte pigg.
Mie en ole virkeä.

Jag är inte arg.
Mie en ole vihassa.

Jag är, Du är – Mie olen, Sie olet
Jag är inte, Du är inte – Mie en ole, Sie et ole

Verb som exempelvis ”är” och ”vara” får en särskild personändelse beroende på vilken person meningen handlar om. De personböjda formerna för jakande och nekande former för verbet ”olla” (vara) ser du i meningarna nedan. I nekande meningar läggs personändelsen till nekningsordet ei, medan verbformen av ”vara” (olla) är densamma för alla personer.

Jag är glad.
Mie olen ilonen.

Jag är inte glad.
Mie en ole ilonen.

Du är yngst.
Sie olet nuoriin.

Du är inte yngst.
Sie et ole nuoriin.

Hon/Han är – Hään/Se oon

Meänkieli har inte separata personliga pronomen för hon eller han – inte heller för någon annan könstillhörighet. För människor används ”hään” eller ”se”. ”Se” används även som pronomen för saker och djur.

Hon/Han är klok.
Hään oon viisas.

Hon/Han är inte klok.
Hään ei ole viisas.

Hon/Han är snäll.
Se oon siivo.

Hon/Han är inte snäll.
Se ei ole siivo.

Vi är, Ni är, De är – Met olema, Tet oletta, Het/Net oon

Vi är här.
Met olema täälä.

Vi är inte här.
Met emmä ole täälä.

Ni är sena.
Tet oletta hiljastunheet.

Ni är inte sena.
Tet että ole hiljastunheet.

De är glada.
Het/Net oon ilosia.

De är inte glada.
Het/Net ei ole ilosia.

Jag har/har inte – Mulla oon/ei ole

I meänkieli finns inte verbet ”att ha”. Att man har, eller inte har något, uttrycks med en egen konstruktion med ”olla” (vara) och personpronomen i en särskild form. Men ”olla” får samma form för alla personer när det används i betydelsen ”att ha”, till skillnad från när ”olla” används i betydelsen ”att vara”.

Jag har en ny cykel.
Mulla oon uusi pyörä.

Jag har inte en ny cykel.
Mulla ei ole uutta pyörää.

Du har snygga byxor.
Sulla oon fiinit housut.

Du har ingen mössa!
Sulla ei ole lakkia!

Hon/Han har en svart bil.
Sillä oon musta piili.

Han/hon har inte en svart bil.
Hällä ei ole mustaa piiliä.

Vi, Ni, De har – Meilä, Teilä, Heilä/Niilä oon

Vi har ett gammalt hus.
Meilä oon vanha talo.

Vi har inte tid!
Meilä ei ole aikaa!

Ni har fina möbler.
Teilä oon fiinit mööpelit.

Ni har inte katt.
Teilä ei ole kissaa.

De har en stor traktor.
Heilä oon suuri traktori.

De har ingen skoter.
Heilä ei ole skuutteria.

Frågor – Kysymyksiä

I meänkieli kan man bilda frågor med frågeord och genom att ändra på ordföljden i en mening. I frågor med frågeord är dock ordföljden inte omvänd, till skillnad från svenskan. Däremot lägger man ändelsen -ko/-kö till verbet för att markera att det är en fråga. I vissa fall används också -ks.

Vem är du?
Kuka sie olet?

Jag är ...
Mie olen ...

Vad heter du?
Mikä sinun nimi oon?

Mitt namn är ...
Minun nimi oon ...

Var bor du?
Missä sie asut?

Jag bor i Jukkasjärvi.
Mie asun Jukkasjärvessä.

Jag bor i Pajala.
Mie asun Pajalassa.

Jag bor i Stockholm.
Mie asun Stockholmissa.

Vilken klass går du i?
Millä astheela sie olet?

Jag är på högstadiet.
Mie olen yläastheela.

Jag är på gymnasiet.
Mie olen jymnaasiassa.

Vem är din lärare?
Kuka oon sinun opettaja?

Det är en som heter Britt-Marie.
No se oon yks Britt-Marie.

Är din klass trevlig?
Onko sinun luokka mukava?

Ja, det är den.
Joo, oon se.

Vad gör du i helgen?
Mitä sie tehet pyhänä?

Jag är hemma.
Mie olen kotona.

Skulle du göra läxorna?
Pitikö sinun tehä läksyjä?

Nej, jag har redan gjort dem.
Ei, mie olen jo tehny net.

Brukar du träna på gym?
Pruukaks träänata jymmissä?

Ibland, när jag hinner.
Joskus, ko mie kerkeän.

Gillar du mig?
Tykkääks sie minusta?

Självklart gillar jag dig!
Jo ainaki mie tykkään sinusta!

Ska du köpa den där tröjan?
Meinaaks ostaa sen tröijyn?

Jag vet inte riktigt.
No en mie oikhein tiä.

Är du på sociala medier?
Oleks sie sosiaalisissa meetioissa/somessa?

Ja, jag har ett eget konto.
Joo, mulla oon oma konttu.

Är du ofta på sociala medier?
Oleks sie useasti somessa?

Nej, jag är inte så ofta på sociala medier.
Ei, en mie ole niin useasti somessa.

Familj och släkt – Perhe ja suku

Det finns olika benämningar för familj och släkt. Man uttrycker min, din och hans/hennes med ägarändelsen -n. Ägarändelsen -n läggs även på namn. Slutar namnet på en konsonant lägger man ett -i- före -n: Malin + i + n » Malinin, Erik + i + n » Erikin.

Jag har en liten familj.
Mulla oon pieni pere.

Min mamma är från Iran.
Minun mamma oon Iranista.

Min pappa är från Vittangi.
Minun pappa oon Vittangista.

Min lillasyster spelar gitarr.
Minun pikkusisar pellaa kitaraa.

Erkki är min storebror.
Erkki oon minun isoveli.

Mormor bor i Luleå.
Mummu assuu Luulajassa.

Hennes/hans morfar spelar fiol.
Hänen muffa pellaa viulua.

Farmor är läkare.
Fammu oon lääkäri.

Farfar gillar att fiska.
Faffa tykkää kalastaa.

Jag har en stor släkt.
Mulla oon suuri suku.

Min moster är snäll.
Minun musteri oon siivo.

Min morbror gillar att meka med bilar.
Minun murbruuri tykkää kruuata piiliä.

Du är lik din faster.
Sie olet sinun fasterin näkönen.

Jag känner din farbror.
Mie tunnen sinun farpruurin.

Min kusin bor i Frankrike.
Minun nepukka assuu Ranskassa.

Jag tycker om – Mie tykkään/en tykkää

För att uttrycka på meänkieli att man tycker om en person eller en sak används verbet ”tykätä” (tycka om) och ändelsen -sta eller -stä på det eller den man tycker om.

Jag tycker om dig.
Mie tykkään sinusta.

Jag tycker om min vän.
Mie tykkään minun kaverista.

Jag tycker om sommaren
Mie tykkään kesästä.

Jag tycker inte om myggor.
Mie en tykkää sääskistä.

Jag tycker inte om choklad.
Mie en tykkää suklaasta.

Jag gillar inte hösten.
Mie en tykkää syksystä.

Jag tycker om att – Mie tykkään
Jag tycker inte om att – Mie en tykkää

För att uttrycka att man tycker om att göra någonting används verbet tykätä (tycka om). Vid vissa verb; pelata (spela), aijaa (köra) markeras ”spelar” eller ”kör” med ändelsen -a eller -ä.

Jag tycker om att spela handboll.
Mie tykkään pelata käsipalloa.

Jag tycker inte om att spela dataspel.
Mie en tykkää pelata daattapeliä.

Jag tycker om att spela ishockey.
Mie tykkään pelata hokkia.

Jag tycker inte om att spela sällskapsspel.
Mie en tykkää pelata lautapeliä.

Jag tycker om att köra moped.
Mie tykkään aijaa mupetia.

Jag tycker inte om att köra bil.
Mie en tykkää aijaa piiliä.

Jag tycker om att köra skoter.
Mie tykkään aijaa skuutteria.

Jag tycker inte om att köra EPA-traktor.
Mie en tykkää aijaa EPA-traktoria.

Hon/Han tycker om att – Hään/Se tykkää

Hon/Han tycker om att räkna.
Hään tykkää räknätä.

Hon/Han tycker om att studera.
Hään tykkää styteerata.

Hon/Han tycker om att dansa.
Se tykkää tansata.

Hon/Han tycker om att se på film.
Se tykkää kattoa filmiä.

Känslor – Tuntheet

Många känsloverb i meänkieli ”styr” en särskild ändelse i ordet som är föremålet för känslan. Ändelsen är ofta -a eller -ä.

Jag är rädd för mörkret.
Mie pölkään pimeää.

Jag är inte rädd för någonting.
Mie en pölkää mithään.

Jag saknar dig.
Mie kaipaan sinua.

Jag saknar inte skolan.
Mie en kaipaa koulua.

Jag älskar dig.
Mie rakastan sinua.

Helger och högtidsdagar – Pyhät ja festit

När man exempelvis önskar trevlig helg lägger man en ändelse till grundformen av orden. Oftast förlängs vokalen med ”a” eller ”ä” i slutet av ordet, annars blir det -ta eller -tä.

Trevlig helg!
Hyvvää pyhhää!
Hyvvää viikonloppua!