Jiddisch i Sverige förr och nu

Det judiska språket jiddisch är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. Ordet ’jiddisch’ betyder ’judisk’. Några andra judiska språk är hebreiska och ladino.

Jiddisch har talats i Sverige åtminstone sedan senare delen av 1700-talet, men kanske längre. År 1685 förbjöds alla andra religioner än protestantisk kristendom i Sverige vilket innebar att judar som kom till Sverige måste konvertera till kristendom för att få stanna i landet. Först år 1775 fick judar tillstånd att bosätta sig i Sverige utan att konvertera. Det gällde främst personer som var kunniga inom något yrke som Sverige hade behov av.

Sigillgravören Aaron Isaac, som kom till Sverige från Tyskland år 1774, fick året därefter särskilt tillstånd av kungen att bosätta sig i landet utan att konvertera. Aaron Isaac talade jiddisch, liksom många av de judar som kom till Sverige efter honom. Han var med och grundade den första svenska judiska församlingen och skrev så småningom sina memoarer på jiddisch. Memoarerna har översatts till svenska (finns på bibliotek) och bearbetats till modernare jiddisch. De kan läsas på jiddisch via följande länkar.

Särskilda regler för judar

Den judiska invandringen efter 1775 fortsatte vara liten, eftersom Judereglementet som infördes år 1782 kraftigt begränsade möjligheterna för judar att bosätta sig i Sverige. Enligt Judereglementet fick judar bara bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. De fick bara gifta sig med andra judar och fick endast arbeta med vissa yrken. För att få lov att bosätta sig i Sverige krävdes också ett så kallat skyddsbrev. För att få skyddsbrev krävdes bland annat att man ägde minst 2 000 riksdaler, vilket var ett mycket stort belopp (ca 866 000 kronor i 2025 års penningvärde¹). År 1838 ersattes Judereglementet av en förordning, som fortfarande innebar begränsningar för judar. Först år 1870 togs dessa begränsningar i rättigheter bort.

¹ Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), sid. 270-292.

Ökad invandring under oroliga tider

Under senare delen av 1800-talet ledde en våg av så kallade pogromer – våldsamma och blodiga förföljelser av judar – till en judisk massutvandring från Ryssland, bland annat till Sverige. Dessa grupper av judar talade jiddisch i mycket hög utsträckning. De bosatte sig i storstäderna och i städer som Lund, Sundsvall och Östersund. Även i början av 1900-talet flydde jiddischtalande judar till Sverige. Detta gjorde att mängden jiddischtalande i Sverige ökade. Men under första halvan av 1900-talet var den svenska invandringspolitiken restriktiv, och få judar fick komma till Sverige.

Andra världskriget

Den svenska invandringspolitiken fortsatte vara restriktiv åren före och under andra världskriget, då många judar försökte fly från de nazistiska förföljelserna. Av de ca sex miljoner judar som mördades under Förintelsen beräknas ungefär fem miljoner ha varit jiddischtalande, en mycket stor andel av Europas jiddischtalande befolkning. I samband med andra världskrigets slut, när koncentrationsläger och getton befriades, kom många överlevande jiddischtalande till Sverige.

Efterkrigstiden

Under andra halvan av 1900-talet ledde händelser i Polen, Sovjetunionen och andra länder till att många judar flydde därifrån, bland annat till Sverige. I slutet av 1960-talet flydde till exempel tiotusentals judar från Polen på grund av trakasserier. Bland dessa fanns många som talade jiddisch. Andra hade hört språket talas av äldre generationer men inte själva lärt sig det.

Försvenskning

De jiddischtalande människor som i olika omgångar har kommit till Sverige har ofta snabbt lärt sig svenska. De har sällan överfört jiddisch till sina barn. Rädslan för att barnen skulle råka illa ut om någon hörde dem tala språket kan ha spelat in, liksom önskan att barnen ska komma in i det svenska samhället. På ett par generationer har språket i hemmet i många fall blivit svenska. Många jiddischtalare i Sverige engagerar sig i dag för att jiddisch ska fortleva.

Nationellt minoritetsspråk

Jiddisch är sedan år 2000 ett av Sveriges nationella minoritetsspråk, vilket bland annat innebär att ”det allmänna”, dvs. staten, myndigheter, kommuner och regioner har ansvar för att skydda och främja språket. Jiddisch är klassat som ett territoriellt obundet minoritetsspråk, det vill säga ett språk som inte har historisk anknytning till ett visst område eller en landsdel, till skillnad från språk som samiska, finska och meänkieli.

Utbildning i jiddisch

I grund- och gymnasieskolan har elever rätt att läsa jiddisch inom ramen för modersmålsundervisningen. Språket behöver inte användas i hemmet och eleven behöver inte ha förkunskaper i jiddisch för att få modersmålsundervisning. Det räcker att en elev vill ha undervisning för att skolan ska vara skyldiga att anordna det. I praktiken begränsar dock ofta tillgången på lärare skolans möjligheter att erbjuda sådan undervisning.

Lunds universitet är det enda i Sverige som erbjuder högre utbildning i jiddisch.

Antal talare

Före Förintelsen fanns det omkring tolv miljoner jiddischtalande i världen. Av dessa mördades omkring fem miljoner. Dessa fem miljoner utgör 85 procent av det totala antalet mördade judar under andra världskriget.

Det är svårt att säga hur många jiddischtalande det finns i världen i dag. Vad gäller Sverige uppskattar lingvisten Mikael Parkvall att det finns 250–1 500 personer som i någon större utsträckning behärskar jiddisch (Parkvall, 2016). För att jiddisch ska fortleva i Sverige är det viktigt att barn och unga lär sig språket.