Språket jiddisch

Jiddisch har talats i omkring tusen år, och förenar element från många språk.

Rötter i flera språk

Jiddisch kan beskrivas som ett germanskt språk med betydande inslag från slaviska språk och från de semitiska språken hebreiska och arameiska. Ordet jiddisch betyder ’judisk’. Språket tros ha uppkommit för omkring tusen år sedan, när judar kom till tyskspråkiga områden och blandade det nya språket med språk de redan kunde, som hebreiska och arameiska.

Dialekter

Jiddisch har dialekter som skiljer sig åt vad gäller till exempel ordförråd och uttal, i en del fall även grammatik. Dagens jiddisch kan indelas i nordöstlig och sydöstlig jiddisch samt centraljiddisch som är den vanligaste dialekten i Sverige. Under 1900-talet har det också utvecklats en standardiserad jiddisch.

Grammatik

Mycket av grammatiken i jiddisch har sin grund i medeltidstyska strukturer, men det finns också drag från slaviska språk. Några grammatiska mönster i jiddisch är:

• att verben böjs efter person (ikh lakh, du lakhst, zi lakht = jag/du/hon skrattar),
• att dåtid uttrycks med verbformen perfekt (ikh hob gelakht = både jag skrattade och jag har skrattat),
• att negation uttrycks med flera negationsord tillsammans, ofta två men även fler (Keyn mentsh hot keynmol nisht gehat keyn tsayt = Ingen människa har aldrig inte haft ingen tid),
• att det finns många diminutivformer av namn, substantiv och adjektiv,
• att det går att använda tre olika ordföljder i meningar med objekt i relation till ett infinit huvudverb (den svenska meningen Maks har gett Rifke boken kan på jiddisch bli Maks hot gegebn Rifken dos bukh, Maks hot Rifken dos bukh gegebn eller Maks hot Rifken gegebn dos bukh).

Ordförråd

Ordförrådet i jiddisch har sitt ursprung i flera olika språkgrupper: huvudsakligen germanska språk (framförallt tyska och på senare tid engelska), semitiska språk (hebreiska och arameiska) och slaviska språk (till exempel polska, ryska och ukrainska), men även exempelvis romanska språk (som latin och franska). Ordförrådet fylls också på från språken i de länder där jiddischtalare bor. Några exempel på svenska ord som har kommit in i svensk jiddisch är verbet damsugeven ’dammsuga’ och shmergos ’smörgås’.

Skriftspråk

Jiddisch skrivs med alef beys, jiddischalfabetet, som bygger på det hebreiska alfabetet (till skillnad från hebreiskan har jiddisch också bokstäver för vokaler). Liksom hebreiska läses jiddisch från höger till vänster. Det görs ingen skillnad mellan versaler och gemener (stora och små bokstäver), men fem av konsonanterna har en särskild form i slutet av ord.

För den som inte kan jiddischalfabetet går det även att skriva jiddisch med andra alfabeten, som det latinska. Det finns olika system för latinisering av text på jiddisch som är utformade för uttal i olika språk. Språkinstitutet YIVO har tagit fram ett internationellt system, men i Sverige används också system som är anpassade efter svenskt uttal.