Soldatnamn i Värmland
I februari disputerade Roland Andersson vid Uppsala universitet med avhandlingen Ekberg, Ljung och Rattfält – soldatnamn i Värmland 1684–1900. Katharina Leibring tar här en närmare titt på texten.
Han gör en grundlig genomgång av namn givna till såväl indelta soldater som fältjägare och konstaterar dels att namnförrådet skiljer sig mellan dessa kategorier, och att Närke-Värmlands regementes namngivning av indelta soldater avviker från andra regementens i Sverige.
Klassiska soldatnamn
För de flesta framstår namn som Tapper, Modig, Stark, Stål och Svärd som de traditionella soldatnamnen. De hänvisar dels till vapen, dels till goda egenskaper hos bäraren – om önskade eller verkliga går alltid att diskutera. Inte minst i Dalarna finns även ett antal soldatnamn som är mer varierade och som ibland tar upp mindre önskvärda egenskaper, t.ex. Drucken och Trätdryg. Många soldater har också fått namn efter t.ex. djur och växter, och var regementschefen klassiskt bildad kunde namn som Venus och Jupiter förekomma. Det är viktigt att komma ihåg att soldatnamnen tillkom för att en enskild soldat lätt skulle kunna identifieras och kommuniceras med; i ett kompani fick inte två soldater ha samma namn samtidigt.
Soldattorp på Gravolsmon, Norra Ny. Foto: Värmlands museum (Public Domain)
Ortnamn till grund i Värmland
När det yngre indelningsverket infördes 1688 och rotesoldaterna verkligen skulle spridas ut i byarna tycks chefen för Närke-Värmlands regemente ha hittat en rationell lösning på namngivningsproblemet. Varje soldat fick ett namn efter den rote (eller by) som han tillhörde, ofta med ett tillägg av någon vanlig släktnamnsändelse. Några exempel: Flognman från Flogned, Björkman från Björkebol och Rattfält från Rattsjöberg. Även enledade namn finns, som Elg från Elgestad. Om en större by hade två soldater, som byn Skived, fick de heta Skivberg och Skivman. Undantag till systemet fanns, men huvuddelen av rotesoldaterna fick denna typ av namn.
Soldatnamnens utveckling
Roland Andersson har följt namnen i de olika rotarna ända fram till att indelningssystemet upphörde 1901 och kan visa att soldatnamnet för en enskild rote i Värmland kunde vara detsamma under så gott som hela perioden. Soldatnamnet tillhörde alltså snarare roten än den enskilda individen. Han visar också att det är först in på 1800-talet som soldatnamnet börjar ärvas och användas av soldaternas barn (om inte sonen också blev soldat), och att det är ungefär då som det börjar tas hänsyn till soldatens egen vilja vad gäller namnval.
För den som vill läsa mer finns Roland Anderssons avhandling digitalt tillgänglig (se länk nedan). Där finns förstås också en diger litteraturlista för alla intresserade av soldatnamn och av rotesoldatssystemet.
