Svordomar, lera och en kräkdoktor – upplysningar ur ortnamnsarkivet
Ortnamnsregistret på Isof består av ca 3,7 miljoner arkivkort, insamlade sedan början av 1900-talet. I samlingarna finns namn på torp, gårdar, skogar, sjöar och gator, med mycket mera. I början av 1900-talet togs initiativ till att börja samla in dessa namn från dem som visste vilka de var, hur de uttalades och i många fall, deras historia: alltså, de boende på orterna. I vissa fall har insamlaren även fått ta till sig information om platsen eller namnet, eller om informatören, som står ut lite extra.
De senaste fem veckorna har jag gått igenom delar av den topografiskt ordnade samlingen, närmare bestämt bebyggelseuppteckningar från Kalmar, på jakt efter beslut från Lantmäteristyrelsen. Jag har då samtidigt fått ta del av hundratals uppteckningar där en hel del roliga och oväntade uppgifter har skrivits ner på korten, som jag nu får återupptäcka, ofta flera decennier efter att de skrevs ner. Så i sann 2020-talsanda har jag skrivit ihop en topp 10-lista över mina favorituppteckningar!
Mitt fokus här har inte varit på själva namnen, utan på de upplysningar som insamlaren ger utöver det. I listan inkluderas både ortnamn och några uppgifter om informanter. De var helt enkelt för bra för att inte tas med.
10. Blommelkulla, Högsby socken
”Där finns inga blommor.”
Upptecknare: Ivar Modéer, 1942
Vad tänker du på när du hör ett namn som ”Blommelkulla”? Blommor, kanske? Nähä, så var uppenbarligen inte fallet. Jag förstår varför Ivar Modéer skrev ner detta, men ändå – fortfarande en väldigt lustig upplysning att ge. Jag ser framför mig att docent Modéer står framför den här gården och, avmätt och rakt på sak, skriver ner att det minsann inte finns några blommor där.
9. Leran, Högsby socken
”Där är lerigt.”
Upptecknare: Ivar Modéer, 1942
Ivar Modéer hade inte mycket att säga om denna hemmansdel.
Snarlik nummer 10, men ännu roligare. Till skillnad från Blommelkulla var detta tydligen ett välvalt och passande namn.
8. Lugnet, Långemåla socken
”Torpet odlades om nätterna av en gjutare från Hornsö. Lugnt och avsides. Han fick ha sin vackra fru i fred där.”
Upptecknare: Gunhild Karlsteen, 1970–1971
Inte särskilt anmärkningsvärt fram till sista meningen, men sedan så! Jag vill veta mer! Hur efterhängsna var resten av byn egentligen? Det känns verkligen som det finns en hel historia bakom det här namnet, som väl tyvärr är svår att gräva fram idag.
7. Smeden Johnsson från Alby
”Denne man hade jag fått mej rekommenderad från olika håll, som att han skulle kunna bli en utmärkt meddelare, men det kunde jag inte tycka att han var när jag träffade honom. Ingenting ont om Johnsson, för all den del! Men jag tror att han gärna vill tala om lite mer än det är någon som vet.”
Upptecknare: Lage Nilsson, sannolikt år 1929
Johnsson levde inte upp till Lage Nilssons förväntningar.
Lage Nilsson uttrycker sig mycket artigt i beskrivningen ovan, men hans intryck av smeden Johnsson lyser igenom trots de vackra orden.
6. Krogegården, Ljungby socken
”Där ska ha supits ohejdat förr.”
Upptecknare: Fridolf Jönsson, 1938
En väldigt målande upplysning, i sin enkelhet. Undrar hur det ser ut där nu?
5. Petter Larsson från Öland
”[…] duktig träarbetare, kvarnreparatör, å dessutom doktorkunnig – anlitas vid svåra kalvningar, ledskador m.m. Svärjer slutligen kraftigt och tuggar mycke snus.”
Upptecknare: Lage Nilsson, sannolikt år 1929
Helt plötsligt får man som läsare en sådan levande bild av den här mannen Larsson – han svär och snusar så pass att Nilsson ser det värt att kommentera. En fantastisk samtids- och personskildring. Skulle inte du också vilja att din läkare, som hjälper dig med ditt löparknä, samtidigt snusar och svär eder? Stämningsfullt!
4. Fagerns, Gullabo socken
”Ett ställe i byn Fagereke, där båtsman Fager bodde. Han blev ihjälskjuten under jakt i Löfthallsmon. Vem som sköt honom blev aldrig uppdagat. Hände 1884.”
Upptecknare: B. O. Bondeson, 1956
Ibland dyker det upp oväntade mysteriet i arkivet.
Ett kallt fall! I Isofs topografiska ortnamnsarkiv! Det var inte vad jag förväntade mig när jag bläddrade igenom bebyggelseuppteckningar från Gullabo socken. Det är väl tyvärr alldeles för sent för att ta reda på vad som hände den stackars Fager, men tankeväckande är det ju. Vem sköt honom? Och var det verkligen en olycka...?
3. Arsa-Lassens, Kalmar län
”Lars Svenssons ställe […] Öknamnet hade han efter sin far, som en gång i Karlskrona i fyllan och villan smög sig efter kvinnor och lyfte upp k[j]olarna på. Han togs av polisen och sattes i arrest.”
Upptecknare: B. O. Bondeson, 1956
Det spännande här är kanske inte historien – som förvisso är intressant att återupptäcka flera decennier senare! – men också att sonen Lars, förhoppningsvis oförtjänt, fick ”ta över” öknamnet efter något som far hans hade gjort. Stackarn.
2. Johan Jonsson från Dörby
”[…] Är till sitt sätt märkbart olik sin broder Alfred Jonson som även tjänstgjort som meddelare till samlingen. Johan Jonsson är även självlärd kräkdoktor med praktik som ger goda resultat.”
Upptecknare: Lage Nilsson, sannolikt år 1929
Ursäkta? Kräkdoktor? Vad menas? Den här uppteckningen ger upphov till lite av ett mysterium. ”Kräkdoktor” ger inga träffar på Google, och finns inte upptaget i SAOB, SAOL eller SO. Kan Lage Nilsson ha menat ”käkdoktor”? Troligare är väl att benämningen utgår från ”kräk” i betydelsen ”djur”, och inte i betydelsen uppkastning, så Johan Jonsson kanske snarare var en slags veterinär. Det hindrar inte att den ena tolkningen är betydligt roligare än den andra.
1. Haraldsborg, Gårdby socken
”Namnet efter en liten son till platsens förste ägare – Harald, f 1907.”
Upptecknare: Lage Nilsson, 1929
En tidlös bild av föräldrakärlek.
Jag avslutar den här listan med kanske det gulligaste namnet jag påträffat under mitt letande. Man kan som läsare sätta in sig i situationen: Haralds föräldrar såg sin son och bestämde sig för att namnge hela stället efter honom. Kanske funderar man även över sonens reaktion; tyckte han månne att namnet var lite pinsamt? Eller bara fint? (När Lage Nilsson skrev ner denna uppteckning var sonen Harald alltså 22 år gammal.) Oavsett är det en djupt mänsklig bild, som nog känns igen även nu, över hundra år senare.
Man kan inte annat än rikta ett stort tack till de upptecknare som bemödat sig att skriva ner dessa guldklimpar av samtidsinformation. De hade lika gärna kunnat pränta ner namnet på platsen eller informatören och nöja sig med det, men nej! Deras insatser då ger oss idag en otrolig inblick i livet på dessa, ofta små, orter. Utöver de exempel som jag har listat ovan finns det otaliga andra upplysningar av liknande slag i arkivet. Här bevaras historier som kanske annars hade gått förlorade, då bygdens äldre gått bort och platser bytt namn. Hade vi vetat om torparen på Lugnets vackra fru om inte Gunhild Karlsteen hade skrivit ner det? Eller känt till Lars Svenssons oanständige fader?
Fast kanske hade man ändå kunnat gissa sig till varför Leran heter som den heter.
/Maria Hoppe
Lästips
Ortnamn i Småland. Göran Hallberg (1983)
