Om Plebs och andra smeknamn på idrottslag
I Uppsala har den lokala rugbyklubben – som i dagarna fyller femtio år – ett något ovanligt smeknamn. Hur kommer det sig att denna benämning på en socialgrupp i det antika Rom har letat sig hit?
Tidigare belagt i svenskan
Plebs kommer från latinets beteckning på underklassen, och finns belagt i svenskan redan 1770. Det används även mer bildligt om pöbeln, den stora massan: ”…stod på stationsperrongen och lät beskåda mig af plebs” skrev Strix-tecknaren och författaren Albert Engström 1907. Ordet finns kvar i Svenska akademiens ordlista än i dag men används i mycket blygsam skala.
Efter brittisk förebild
Just i det här fallet har inspirationen kommit från Storbritannien, där ordet har samma betydelse och ursprung som här. Tony de Belder, en av grundarna till Uppsala RFC, flyttade nämligen till Uppsala från London 1964, där han hade spelat rugby tidigare. Laget han spelade för kallades Plebs, ett skämtsamt och kanske självironiskt smeknamn eftersom de var mer inriktade på social gemenskap än de universitetslag som fanns runtomkring. När uppsalaklubben sedan bildades 1965 började de använda samma namn.
Mindre smickrande smeknamn?
Att lag får (eller tar sig) skämtsamma smeknamn är inget nytt, ofta är det en vitsig journalist eller supporterskaran som tar fasta på någonting i klubbens närhet. Allra vanligast är smeknamn som på ett eller annat sätt relaterar till klubbens färger, till exempel de grön-svart-randiga Makrillarna som spelar för GAIS. Att AIK:s urtvättade tröjor en gång i tiden blev råttgrå och gav upphov till namnet Gnaget kan kanske också räknas dit. Men även om många smeknamn vid en första anblick kan te sig som mindre smickrande, så sträcker nog både spelare och supportrar numera stolt på sig vare sig de är makrillar, gnagare eller plebs.