Martin och Mårten

Tionde och elfte november firar Martin och Mårten namnsdag. Deras namn har samma ursprung, nämligen latinets Martinus, som betyder ’stridbar’.

I framför allt Skåne lever traditionen med Mårten gås kvar.

Vinodlarnas skyddspatron

Martinus är en avledning av gudanamnet Mars, krigets gud i den romerska mytologin. Mårten är den dansk-svenska formen av Martin.

Redan under medeltiden används Martinus och Mårten som namn i Sverige. Namnens popularitet då hänger samman med att 300-talsbiskopen Martin av Tours tidigt blev ett omtyckt helgon. Hans dag, den 11 november, firades med en stor fest som i södra Europa sammanföll med att årsskörden av vin avsmakades. Martin blev då vinodlarnas skyddspatron.

Den helige Martin och gässen

Gåsslakten ägde rum vid samma tid och på 1100-talet skapades en legend som kopplade samman den helige Martin med gässen. Den berättade att han var så anspråkslös att han gömde sig i en gåskätte när man ville utse honom till biskop. Gässens kacklande avslöjade honom och han blev mycket riktigt biskop. I medeltida målningar avbildas han ofta med en gås som attribut.

Även i Sverige firas Mårtensafton, den tionde november, med gåsstek. Från att under 1700- och 1800-talen ha varit vanligt i högreståndskretsar i hela landet lever firandet i våra dagar kvar främst i Skåne.

I protestantiska länder blev namnet Martin extra populärt efter reformationen. En viktig orsak till detta var naturligtvis reformatorn Martin Luther. Hans födelsedag var just den tionde november och i äldre svenska namnlängder stod hela hans namn utsatt. I den senaste namnlängden står dock bara Martin.