”Sjung om studentens lyckliga dag”

I hörnet mellan Fyris torg och Drottninggatan ligger en byggnad tidigare känd som Haakens hörn, då firman Haak & Comp. under 1800-talet sålde lampor, lysoljor och tapeter här.

Här var förr en anslagstavla och derförinnan klistrades alla offentliga anslag och enskilda meddelanden upp direkt på väggen.

Ovanstående citat kommer från en fältuppteckning av Stina Holmström 1937 som förklaring till namnet Politiska knuten. Äldre dagstidningar gör gällande att universitetet, studentkåren och dithörande föreningar hade rätt att affischera där. Detta namn har för övrigt också funnits på gathörn både i Sigtuna och i Örebro.

I Söderköpings tidning 1902 beskrivs ingående hur detta hörn är en knutpunkt för allt som händer i Uppsala. "Alla, som äro ute på staden, skola där förbi" menar författaren. "Nere vid "politiska knuten" hänger det alltid en bisvärm af studenter hela Guds långa dag i ända. [...] Politiska knuten [...] är betänkerummet och brännpunkten för allt det flanerande Uppsala."

Nästa stopp:

Går du norra slingan, gå vidare till Fenix Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Går du södra slingan, fortsätt till Schylla och Karybdis Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Fenix var en restaurang vid Fyris torg. Vid detta stopp får du lyssna till en av stadens alla före detta studenter, nämligen folkbildaren, rösträttskämpen och skribenten Märta Tamm-Götlind, som kom till Uppsala 1911. Hon berättar om sin studenttid och när de skulle anordna en fest.

En enkel hippa för omkring 75 öre ...

[Grov transkribering av klippet:]

Vi var fyra flickor i matlaget som skrev på en lista och skickade omkring på professor Noreens föreläsning, helt oförskämt. [Den] gick runt på hans föreläsning, om de ville vara med om en enkel hippa för omkring 75 öre. Så skulle vi träffas utanför lärosal 11 efter föreläsningen. Jag tror det var 40 stycken som skrev på genast. Och där samlades de, mycket förvånade, och såg frågande på oss.

Jag var utsedd att föra talan, och då sa jag det att vi tyckte att vi kände varann för lite, och borde träffas, och om de tyckte att vi skulle göra en enkel hippa. Jodå, de var med på saken allihop, och då valde de mig och henne som först hade hittat på det, hon hette Naemi Granfeldt, kallad Nanna. Vi skulle ordna skivan, och så två pojkar åtog sig att ordna nån underhållning. Och så, vi visste inte alls var vi skulle ta vägen, och då sa någon av pojkarna:

– Gå till Fenix på Fyris torg, gamla fröken Pettersson där är väldigt hygglig.

Det är där hemslöjden håller till i huset. Ja, Nanna och jag var inte vana vid restauranger men vi gick ganska blyga opp och frågade efter fröken Pettersson. Det var en lång, ranglig dam, ganska fin, otroligt välvillig, och vi frågade blygt om vi skulle kunna få någon liten hippa, som det hette då, för 75 öre.

– Jaa, ni kan väl få lite småvarmt, sa hon. Jaha, tack, sa vi. Vi visste inte vad vi skulle … Å ni kan tro! Hon bullade opp, där var köttbullar och helstekta stora, fina lökar och all möjlig smörgåsmat och smör och bröd. Och det fick vi för 75 öre! Och jag tror att vi alldeles glömde att betala dricks.

Och där kom de, alla de här som hade skrivit på, och vi dansade lite också, när vi hade ätit. Och då så framträdde en av pojkarna och sa att vi studenter tycker det här var så roligt, vi undrar om flickorna vill ordna en hippa nästa termin också? Det var ju succé!

---

Nästa stopp:

Fortsätt till Alba Longa Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Alba Longa är ett studentnamn på S:t Larsgatan 3 som ligger rakt nedanför Universitetshuset och Universitetsparken. "Huset är ovanligt långt och dessutom vitt" skrev upptecknaren Stina Sallander 1937. Adressen kallades även för Liljebladska gården eftersom den ägdes av två bröder vid namn Liljeblad. Huset är numera rivet.

Namnet Alba Longa innehåller de latinska orden för ’vit’ och ’lång’, men hela namnet har också en äldre förebild, åsyftande en nu försvunnen stad strax söder om Rom i Italien.

Nästa stopp:

Gå vidare till Kartago Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Alldeles bredvid Södermanlands-Nerikes nationshus, där det nu är en parkering, låg ett bostadshus med gaveln ut mot gatan som köptes av nationen på 1920-talet. Det var i allmänt tal känt som Kartago, eftersom det ansågs vara i så dåligt skick att det behövde rivas.

...för övrigt anser jag, att Kartago bör förstöras!

Namnet Kartago refererar till Cato, den politiker som (ca 200 f. Kr) sägs ha avslutat alla sina tal i den romerska senaten med orden "för övrigt anser jag, att Kartago bör förstöras". Kartago och Rom utkämpade flera krig under den tiden om herraväldet i Medelhavet. Den nu försvunna byggnaden hade tidigare också kallats för Dalkarlsbo, eftersom den inhyst många studenter från Dalarna.

Räddningen blev ju nationslivet!

Det är väl känt att nationerna spelat (och spelar) en omistlig roll för Uppsalastudenternas tid vid universitetet. I ljudklippet nedan kan du höra Folke Hedblom berätta om arbetsbördan som student, och hur han ibland ville ge upp och åka hem. Folke var från Gävle och blev senare både inspektor vid Gästrike-Hälsinge nation och professor i nordiska språk. Han var dessutom chef vid dåvarande Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, numera en del av Isof.

[Grov transkribering av klippet:]

Så utbildad for jag till Uppsala på hösten 1927. Det enda jag visste, det var att jag ville fortsätta att läsa, och det som jag framför allt ville läsa, det var historia. Historia var mitt käraste ämne i skolan.

Så kom jag då hit och skrevs in på universitetet och på Gästrike-Hälsinge nation och började läsa historia för professoren Wittrock. Man läste i ett andedrag in allmän historia och i ett annat svensk historia, och det tog ju åratal innan man hade pluggat in alla dessa böcker. Från antiken och fram till första världskriget. Det var något fullkomligt ohyggligt, bara som memoreringsprestation!

Ja, visst

Och man fick ju inte just mycket uppfattning om historisk forskningsmetod och sånt där ... och ibland var man nästan förtvivlad och tänkte ta och fara härifrån. Trösten blev naturligtvis nationslivet – det ägnade man sig åt. Där träffade man ju alla som kom årena före. Och roligt hade vi!

Nästa stopp:

Gå vidare till Skandalhuset Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Det så kallade Skandalhuset ligger på S:t Olofsgatan 10. Gatan kallades dock Järnbrogatan före 1965, vilket också syns i ortnamnsarkivets samlingar.

Huset har fått sitt namn eftersom det både är högre än, och skymmer, Universitetshuset. Hur vågade man!? Det byggdes under 1910-talet och kom genast att omskrivas i tidningar som att det störde harmonin på ett "ödesdigert och svårreparabelt sätt".

Nästa stopp:

Fortsätt till Gubbhyllan Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Välkommen till Övre Slottsgatan 5. Du står framför det första huset som kom till som studentbostäder i Uppsala! Smeknamnet Gubbhyllan på denna byggnad från 1930 kommer sig av att det till att börja med bara var tillåtet för manliga studenter att bo där.

Märta Wallenberg, född 1902, berättar om boendesituationen när hon själv kom som student till Uppsala 1922:

...jag är säker på att nutidens ungdomar, dom skulle aldrig vilja nöja sig med ett sånt rum som man fick ha på den tiden!

[Grov transkribering av klippet:]

Var bodde du någonstans ... den tidiga tiden?

Jag? Jag bodde på Linnégatan 18 hos en fröken Andersson och var helinackorderad. Det var nämligen så att min pappa var lite tveksam om att släppa iväg mig till Uppsala, och han tyckte att det var liksom säkrare om jag bodde helinackorderad. Men sen efter ett par år eller något år så hyrde jag rum på stan. Och vilka torftiga rum man hade att tillgå på den tiden!

Kan du beskriva?

Jag kan inte minnas ... rinnande kallt vatten, det var det ju, varmt var omöjligt att tänka sig, och det var kakelugnar, och ... någon värmeledning tror jag aldrig att jag hade. Och det var torrklosetter ute på gården. Och jag är säker på att nutidens ungdomar, dom skulle aldrig vilja nöja sig med ett sånt rum som man fick ha på den tiden!

Nästa stopp:

Gå nedför Carolinabacken till Schylla och Karybdis Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

I hörnet av Drottninggatan och Trädgårdsgatan låg en studentkrog som kallades Schylla, förmodligen efter en tidigare kroginnehavare som hette Schylander. Namnet kan fortfarande läsas över en av dörrarna på byggnaden. Snett mittemot låg det dåvarande stadshotellet som ofta kallades Gästis, men som en pendang till Schylla även ibland gick under namnet Karybdis – ett skämt som nog låg nära till hands om de samtida studenterna kunde sin antika historia. Skylla och Karybdis förekommer bland annat i Odysséen, där de resande behöver navigera mellan monstret och malströmmen, med risk för att dö i gapet på antingen den ena eller den andra.

Gästis var ett mycket populärt uteställe; nedan kan du få höra Märta Wallenberg berätta hur det gick till när Uppsalaborna skulle gå på lokal och lära sig den nya innedansen charleston!

[Grov transkribering av klippet:]

Näe, det här var -27, och så skulle man ju lära sig den nya modedansen charleston. Håhå, då kommer det en, han kallade sig för balettmästare ifrån Stockholm då, som hade kurs på gamla Gästis däruppe. Och man måste naturligtvis vara med där. Och där infann sig, ja det var en blandad skara! Och bland de vandliga var det akademiker som jag aldrig i livet hade kunna trott skulle förekomma där. Som, ja, jag förstår inte vad de skulle ha charleston till egentligen!

Nästa stopp:

Nu är du vid en knutpunkt i vandringen!

Känner du dig färdig efter den norra slingan? Avsluta vid Taddis Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Tänker du gå den södra slingan? Sikta mot Lilla fördärvet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Lilla fördärvet var smeknamnet på ett så kallat schweizeri, ett ställe där man kunde köpa både kaffebröd och alkohol och sedan äta och dricka detta på plats! Namnet ska ses som motpol till det större värdshuset (Stora) Fördärvet som låg på andra sidan ån. När August Strindberg var student och aspirerande författare så var han en reguljär gäst på Lilla fördärvet, då han och hans vänner i förbundet Runa ofta hade sina träffar där.

Det nutida namnet Flustret kom till med anspelning på den veranda som förr sträckte sig längs med den dåtida, mindre byggnaden – ett fluster är det lilla brädet vid öppningen på en bikupa där man kan se bina trängas. Dagens fasad ser lite annorlunda ut då huset både byggts till, brunnit ner och återskapats genom åren.

Nästa stopp:

Går du den kortare varianten idag? Fortsätt i så fall till Sju helvetes gluggar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Vill du gå extraslingan i parken också? Gå då vidare till Lycksalighetens ö Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Namnet används om den lilla konstgjorda ön i dammen i Stadsparken. Ön anlades på 1860-talet och har tidigare kallats Kärlekens ö. Det nuvarande namnet Lycksalighetens ö bör vara taget från någon av de texter eller dramer med samma namn, baserade på en äldre folksaga.

Quällsol, blänk öfver

Snöhvit fjärd!

Hjerta, tänk öfver

Drömmens verld ! ―

Vidt kring moarna

Hasta loarna,

Ulfven och björnen sin rädda färd.

(Ur Lycksalighetens ö, av Atterbom 1824)

Ortnamnsregistret visar att Lycksalighetens ö finns eller har funnits även i Alingsås, Gävle, Kalmar, Linköping och Ronneby, och används dessutom som naturnamn på många andra platser utanför städerna.

Nästa stopp:

Fortsätt längs med ån till stoppet Finkelköping Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk).

Detta är inte lika väl omskrivet, men det skämtsamma öknamnet Finkelköping syftar på arbetarbostäderna som hörde till fabriken och låg i kvarteren bakom den. Jästfabriken kom till som en del av Upsala Ångkvarn, som tidigare sysslat med brännvinsbränning i Svartbäcken. Finkel är ju en biprodukt vid jäsning av alkohol och ett ord som använts om dåligt brännvin i allmänhet.

Namnet har alltså ingen koppling till någon studentlokal – däremot har bryggeriet helt säkert gjort sitt för att påverka studentlivet i staden!

Nästa stopp:

Gå vidare till Sju helvetes gluggar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Namnet kom till på grund av krogens sju takkupor som ansågs ganska fula. Här i hörnet av Östra ågatan och Bäverns gränd bedrevs också bordellverksamhet.

Kvinnor, det är vad han drömmer om. Flickor. Unga kvinnor. Och att ha sex med dem. Men hur ska det gå till? Några studentskor finns knappast. Familjeflickorna är närmast förbjudet område. Och sexuell avhållsamhet är ingenting han gillar. (Svedjedal 2025 s. 118)

Citatet handlar om författaren Gustaf Fröding, som var student i Uppsala under 1880-talet. I staden fanns flera andra kända inrättningar där både studenter och familjefäder kunde köpa rätten till andras kroppar, till exempel 59:an, en byggnad på Dragarbrunnsgatan 59, och Tappen, vilket var smeknamnet på Repslagargatan i Svartbäcken.

Nästa stopp:

Fortsätt till Imperfektum Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Alla grammatikintresserade hör upp, för här kommer en ordvits av rang! I Imperfektum, som låg där katolska kyrkan nu ligger, var det möjligt att hyra rum för studenter. Namnet, som ju är latin för 'ofullbordad', syftar på hyresvärdens ständiga tillbyggnader - det blev aldrig klart helt enkelt! Längs samma gata ner mot Svandammen låg sedan flera andra byggnader som fick smeknamn i samma andra: Pluskvamperfektum, Defektum och Infectum.

Nästa stopp:

Avluta promenaden vid Taddis Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (kartlänk)

Taddis låg i hörnet mellan Drottninggatan och Östra Ågatan, och byggnaden står kvar än idag. Det var ett mycket populärt vattenhål för studenter, där man kunde få i sig både kaffe, smörgås och punsch. Namnet är bildat till en tidigare ägares efternamn, nämligen Taddei.

Uteställena stängde klockan 23.00, men som ni ser nedan kunde det ibland vara lite si och så med efterlevnaden av dessa regler! Det var varken första eller sista gången liknande notiser förekom i tidningen.