Projektet Ortnamnen och den nya arkeologin

I projektet har ett försök gjorts att stämma av ortnamnsforskningens resultat mot arkeologins.

Hur gamla är bebyggelsenamnen?

Stora delar av det svenska landskapet präglas av ortnamn från järnåldern som t.ex. Hallsta, Greby och Sällinge. Dessa utgör ett ovärderligt landskapshistoriskt källmaterial men är svåra att datera. De nu tillämpade dateringarna baserar sig främst på ett kriterium: bebyggelsernas storlek uttryckt i deras skattekraft, där grundtanken är att äldre bebyggelser är större än yngre. Metoden bygger på föreställningen om en stabil expansion av bebyggelsen allt sedan äldsta tider. Utvecklingen av den landskapshistoriska forskningen har emellertid visat att detta knappast har varit fallet.

En ny syn på järnålderns bebyggelse

Den nya bilden av särskilt den äldre järnålderns landskap kännetecknas av omfattande och spridd bebyggelse på lerslätterna, stora befolkningar och ett bebyggelsemönster där de enskilda boplatserna många gånger har begränsad livslängd.

En ny syn på ortnamnen

Den nya synen på järnåldersbebyggelsen kräver en ny syn också på ortnamnen. Det gäller inte bara deras ålder utan också hur de fungerat i landskapet och vad de syftat på. Grundläggande begrepp som 'gård' måste kanske problematiseras.