Projektet Namnfraser i äldre tid

I projektet undersöks hur enskilda individer omtalas från 1200-talet till 1700-talet.

Omtalssättet avslöjar mycket om hur människor identifierades och kategoriserades i sin samtid. En hypotetisk person kunde i olika sammanhang kallas hustru Anna, Anna Larsdotter eller Olaf skomakares hustru. Sådana fraser kallas här namnfraser.

Projektet syftar till en kartläggning av namnfrasen i tid och rum. Inom undersökningsperioden ligger tyngdpunkten på tiden mellan 1450 och 1520. Följande frågor skall utredas närmare:

• Hur identifierades och identifierade sig tidens människor med hjälp av namnfrasen?
• Vad avgör om en individ namnges eller inte?
• Vad avgör om en individ omtalas med blotta förnamnet eller med en mer omfattande namnfras?
• Vilka delar av namnfraserna är tätt knutna till förnamnet och vilka utgör mer eller mindre löst anknutna bestämningar?
• Vilka delar av namnfraserna är egennamn eller delar av egennamn, och vilka är det inte?
• Hur varierar namnfrasernas betydelse och form kronologiskt, geografiskt, socialt, mellan könen och efter texttyp?

Exempel på namnfraser

• discretus vir dominus Bero Longus canonicus eiusdem (1304)
  Kan översättas ’skälig man herr Björn Lång, kanik [i Skara]’.
• Fulko Jonsson (1311)
  Frasen kommer från en latinsk text; förnamnet Folke är latiniserat men fadersnamnet Jonsson har skrivits i svensk form.
• hedhirlekin fru fru Ramfrydh Bændiczdottyr (1359)
• Jønis i Svartenø (1420)
• Mans [Måns] køpmantz piga (1493)
• Peder Grönskalle (1558)
• hustru Karin fiskeblöterske (1558)
  En fiskblöterska var en kvinna som blötte och sålde torkad fisk.
• M[äster] Lars (1606)
  Mäster Lars är mer känd som Laurentius Paulinus Gothus, senare ärkebiskop.
• Herr Åkerman (1666) och Brita Lundholm (1730)

Namnfraserna illustrerar de moderna släktnamnens utbredning från och med 1600-talet. Åkerman var professor, Brita Lundholm var piga.