Asp (Aspius aspius)

Asp är en storvuxen karpfisk som fångades mycket förr med nät , not eller krok. Aspen är idag rödlistad och skyddsvärd. Den är Upplands landskapsfisk och är idag känd för att hålla till i Fyrisån.

Elritsa (Phoxinus phoxinus)

Elritsan är en mycket liten sötvattensfisk, som sällan blir mer än 12 centimeter. Den är mycket vanlig och har en mångfald olika namn, minst 25 olika, bland andra kvidd, mudd, budd, blindsill och alkula. Den har främst använts som betesfisk, men när Linné kom till Bjursås i Dalarna 1735, smakade han stekt kvidd som fångats med not.

Gers (Gymnocephalus cernuus)

Gers är en liten insjöfisk, 10–25 centimeter lång. Den var under 1600- och 1700-talen en uppskattad matfisk i landet och fångades med mjärdar och ryssjor eller togs med not. I senare tid har den betraktats som en skräpfisk. Kallas för många andra namn, och snorgärs känns igen än i dag.

Gråsej (Polachius virens)

Gråsej är en kraftig, meterlång spolformad fisk inom torskfamiljen. Sejen är allmän i Nordsjön, Skagerrack och Kattegatt. Den är mindre vanlig i Öresund och i Östersjön förekommer den nästan inte alls.

 

Gråsejen har en stor ekonomisk betydelse i dag. Den torkades förr i Norge, såldes till Sverige och användes till lutfisk, som ett billigare alternativ till spillånga.

Hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus)

Hälleflundran lever i norra Atlanten, Skagerack och Kattegatt, men är sällsynt i Öresund. En mycket stor, uppskattad matfisk, som vanligtvis fångades med långrev. Åts endast färsk, kokt, stekt eller stuvad. Mycket vanligt längst den norska kusten.

Karp (Cyprinus carpio)

Karp som är världens mest odlade fisk, lever i lugna älvar och varma dammar (helst 15–25 grader) med rik växtlighet, i södra och mellersta Sverige. Karpdammar var vanligt vid de skånska godsen. Den klarar av att leva i syrefattigt vatten och är seglivad. Karpen började planteras in i landet under 1500-talet. Den kan väga upp till 30 kilo och bli 100 centimeter lång, men väger vanligtvis runt 3 kg.

Lubb (Brosme brosme)

Lubb är en torskfisk som förekommer i norra Atlanten. Den kan bli upp till en meter lång och namnet betyder ”tjock och klumpig”. Var tidigare bifångst för svenska fiskare när de fiskade långa i Atlanten. Lubben saltades och åts till husbehov i de bohuslänska fiskelägena. Kunde beredas som lutfisk.

Piggvar (Psetta maxima)

Piggvar har av många ansetts som den mest välsmakande av plattfiskar. Den kan bli 30–50 centimeter lång och är allmän längs västkusten samt i Öresund och Östersjön upp till Fårö, men finns även längre norrut i Östersjön och längs hela norska kusten.

Ruda (Carassius carassius)

Ruda är en karpfisk som förr räknades som en stor läckerhet och redan på medeltiden odlades i dammar vid slott och kloster. Rudan finns i många svenska vatten och namnet syftar på de vackert mässingsglänsande sidorna. Den kan som mest uppnå en vikt på 3 kilo.

I dag är inte Rudan någon uppskattad matfisk, men fortfarande omsjungen i Bellmans Fredmans epistel no 71, där Ulla Winblad bjuds ”ur sumpen en sprittande ruda”.

Skarpsill (Sprattus Sprattus)

Skarpsill som lever i stim längs landets kuster, upp till Bottenviken, kallas också brilling eller vassbuk, på Gotland sprut. Blir svensk anjovis och svensk sardin/brisling eller baltisk-tysk sprotten (som små inlagda böcklingar).

Skrubbskädda (Platichtys flesus)

Skrubbskädda finns i Skagerack, Kattegatt, Öresund och Östersjön till Stockholms skärgård. Kallas blland annat också sandflundror på Gotland. Har fångats med krok eller med ett spetsigt järn med hullingar. Har kokats eller rökts, saltats, torkats och stekts på halm i ugn. På Gotland har man använt dem som fyllning i ugnstrull, en slags pirogliknande maträtt, som en gräddad kroppkaka.

Slätrocka (Raja Batis)

Slätrocka är allmän i Skagerack och Kattegatt och den största av Europas rockor. Honorna kan bli upp till 285 centimeter långa, når en bredd av 200 centimeter och väga drygt 100 kilo, medan hanarna blir mindre. Slätrocka har varit en traditionell matfisk på västkusten och har ibland ätits på julbordet.

Stäm (Leuciscus leuciscus)

Stäm är en liten medlem i familjen karpfiskar, som liknar mörten. Den heter även stävling i Västsverige och lever i små stim i sjöar eller brackvatten nära mynningen av något vattendrag. Stäm fiskades förr under vårleken och ansågs som en bra matfisk. Den har också använts som bete på långrev och andra fiskeredskap.

Sutare (Tinca tinca)

Sutare är en karpfisk som är vanlig både i insjöar och längs Östersjökusten. Den väger 1–2 kilo och kan bli 40–50 centimeter. Sutare var förr en uppskattad matfisk som också odlades i dammar. Den har på grund av sitt slemmiga skinn varit föremål för folktro och föreställningar och är i dag inte någon eftertraktad matfisk.

Tunga (Solea Solea)

Tunga kallas även sjötunga, gråtunga, rödtunga. I Sverige förkommer den längs västkusten och kan bli upp till 70 centimeter och väga upp till 3 kilo. Den fångades med garn och krok och betraktas i dag som den mest uppskattade plattfisken.

Vitling (Merlangius merlangus)

Vitling är en art i familjen torskfiskar. Den är mycket vanlig längs våra sydliga kuster. I Sveriges omgivande vatten finns vitling främst i Skagerrak och Kattegatt men den kan sporadiskt uppträda i Öresund och södra Östersjön. Vitlingen kan bli upp till 70 centimeter och väga 3 kilo. Den har varit en uppskattad matfisk som fiskats med långrev eller spö.

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Uppdaterad 10 december 2020

    INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

    Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


    Gå till institutets webb: www.isof.se