Ölands tre namnområden

Genom att titta närmre på alla ägonamn som samlats in går det att urskilja tre namnområden på Öland – nordost, nordväst och söder.

Karta med områden markerade i färg.

Klicka för att se bilden i större format.

I analysen av ägonamnen kan man att urskilja tre områden i världsarvet som vi kan kalla Nordost, Söder och Nordväst (se karta).

I Nordost är det exempelvis små förändringar i Hulterstads socken, medan namnbildningen i exempelvis Resmo och Ventlinge socknar i Nordväst och Söder har uppvisat stora förändringar under projektets undersökningsperiod.

Smedby sockens ägonamnsbruk stämmer inte överens med dess läge på södra Öland och lyfts därför ut och kommenteras enskilt.

Nordost

Förändring mellan 1960 och 2015: Liten. En viss förändring i namnens längd.

Vanliga huvudledselement: -horva, -lott.

Särdrag jämfört med de andra namnområdena: Enda området som har huvudledselementet -hag.

I socknarna i Nordost, det vill säga Gårdby, Sandby, Stenåsa och Hulterstad, har bruket av ägonamn varit sig likt i mångt och mycket under en längre tid. Det går dock att se en viss förändring när det gäller namnens längd. De förlängs med ytterligare element, som till exempel det som hette Tobbhorvan år 1960 som år 2015 går att hitta i namnet Svens tobbhorva.

Det är bara i socknarna i det här området som huvudledselementet -hag går att hitta. De vanligaste huvudledselementen i området är -horva och -lott. Hulterstads socken skiljer sig lite från det här eftersom namnen på -ale/-jale (variantformer av -gärde) är vanligast i socknen. Socknarna Sandby, Stenåsa och Hulterstad är de enda socknarna i världsarvet där formerna -jarle, -jale, -ale förekommer (utom ett fall i Resmo och ett i Mörbylånga socken).

De vanligaste orden som används vid namnbildningen i alla tre områden är ord som kan beskrivas som väderstreck eller personnamn. I Nordost är det också vanligt att ord som beskriver markslag eller jordart används, förutom i Hulterstad, där bebyggelsenamn är vanliga i namnbildningen både 1960 och 2015.

Nordväst

Förändring mellan 1960 och 2015: Stor.

Vanliga huvudledselement: -lott.

Särdrag jämfört med de andra namnområdena: Större förändringar mellan 1960 och 2015 jämfört med de andra områdena.

I socknarna Resmo och Mörbylånga, som vi kan kalla Nordväst, går det att se större förändringar än i de andra socknarna under perioden 1960 till 2015.

1960 består en stor del av namnen i området av ett enda ord. 2015 har dessa namn minskat ordentligt. Sammansatta namn, det vill säga namn som innehåller två ord som till exempel Långåkern, utgör nästan hälften av namnen 1960. 2015 har en förlängning av namnen skett, med ytterligare ord, alltså namn av typen Jonssons södra berghage. Den här typen av namn ökar i Resmo socken. En ökning går också att se i Mörbylånga socken för ägonamn som saknar huvudled, som namn i stil med Bengts.

I Resmo och Mörbylånga socknar finns det få namn på -horva jämfört med övriga delar av världsarvet. Huvudlederna -ale, -gärde, -jale och -jarle finns med endast ett belägg vardera 1960 respektive 2015 i båda socknarna. Huvudledselementet -hag saknas helt och namn som slutar på -lott är vanligast.

Socknarna i Nordväst visar på likheter med Nordost; bestämningsleder som utgörs av väderstreck, personnamn eller en beskrivning av jordarten är de vanligaste både 1960 och 2015.

Söder

Förändring mellan 1960 och 2015: Stora.

Vanliga huvudledselement: -hage, -horva.

Särdrag jämfört med de andra namnområdena: Inga namn bildade med -hag i området. Stor del av namnen innehåller ord som beskriver en anläggning, som bro, bastu eller station.

Socknarna Segerstad, Gräsgård och Ventlinge utgör den sydligaste delen av världsarvet (Ås socken ingår inte i dokumentationen). De är lika både när det gäller namnens förändring under perioden och hur namnen är bildade. Här går det att se stora förändringar mellan 1960 och 2015. Namn som saknar huvudled, alltså sådana som Torstens, ökar och sammansatta namn, såsom Sigglotten, minskar i samma omfattning.

I Söder återfinns elementet -hage som ett av de tre vanligaste huvudlederna 1960 och 2015. Det finns inga namn bildade med -hag i området. Ett frekvent element är -horva, det är dock mindre vanligt i Söder jämfört med Nordost. Namn på -gärde förekommer, dock inte i formerna -jarle, -jale eller -ale.

Liksom i de övriga områdena är det vanligt att ägonamnen innehåller ett väderstreck eller ett personnamn, men detta område utmärker sig genom att en ovanligt stor andel av namnen innehåller ord som kan kategoriseras som en anläggning, till exempel bro, bastu eller station.

Smedby socken

Smedby socken ligger på västra sidan, men här går det att se ett mönster när det kommer till namnbildning och strukturella förändringar som påminner om socknarna i Nordost. Även den semantiska analysen placerar Smedby bland de nordöstra socknarna. I Smedby socken är -horva det vanligaste elementet både 1960 och 2015, precis som i de nordöstra socknarna. Däremot finns inga dokumenterade ägonamn där -hag ingår. Till skillnad från socknarna i Nordost förekommer inte formen -jarle, men däremot -gärde.

Hur uppstod skillnaderna mellan områdena?

I Nordost är kan man se små förändringar mellan 1960 och 2015, medan namnbildningen i Nordväst och Söder har uppvisat stora förändringar.

Att Nordosts namnstruktur inte har förändrats på samma sätt kan bero på att området har varit mindre påverkat utifrån än framför allt Nordväst. Alvaret har genom århundraden skapat en fysisk gräns som även syns i språket. På östra sidan, i Nordost, talas i dag utpräglad öländska jämfört med en mer utslätad i Nordväst. Jordbruket i Nordost är inriktat på boskapsskötsel, där djuren gör bonden mer bunden till gården, och där fodret odlas lokalt, varför det inte behövs lika många kontakter utifrån som i områden på västra sidan med specialgrödor som jordgubbar och gurkor. Den bördiga jorden i Mörbylångadalen har påverkat inriktningen av jordbruket i Nordväst mot växtodling, och därmed mot större jordbruksenheter.

Strukturrationaliseringen av jordbruket började tidigare i Nordväst, redan under tidigt 1900-tal slogs mindre jordbruksenheter samman, och åkrar lades ihop för att kunna brukas mer rationellt.

Projektet Ägonamn på södra Öland

Informationen på sidan bygger på den insamling och analys av de ägonamn som samlades in i projektet Ägonamn i världsarvsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Projektet pågick 2013–2020, och resulterade i rapporten Drängsprängaren, Kvarnhovan och Ventlinge sydväst (Bengtsdotter Katz 2020).