Ändrade ägonamn sedan 60-talet

Under andra halvan av 60-talet förändrades svenskt landsbygd på många sätt. Spåren av omställningen märks även på ägonamnen på södra Öland.

I projektet Ägonamn i världsarvsarvet Södra Ölands odlingslandskap har Isof samlat in namn på åkrar, hagar, jordbruksmarker och liknande med hjälp av hembygdsföreningar i området. Det har dels varit sådana namn som fortfarande används, och dels sådana namn som användes 1960. Skälet till att 1960 är utgångsår är att den stora omvandlingen av svensk landsbygd började ungefär då. Även om det finns vissa felaktiga uppgifter om vilka namn som användes 1960 (till exempel uppgavs Gazaremsan vara ett namn från 1960, men eftersom konflikten i Gaza uppstod 1967 är det inte troligt att namnet användes före det) kan man se att det finns en viss skillnad i materialet från 1960 i jämförelse med detsamma från 2015.

Solhagen blev Lindby sydost

Den industriella utvecklingen har förändrat jordbruket. De stora enheterna med stora maskiner och åkrar långt borta gör att närheten till jorden minskar, vilket tycks sätta spår i namnbildningen. Ett exempel är åkern som 1960 kallades för Solhagen, ett namn som för tankarna till en solig hage, men som 2015 har bytt namn till Lindby sydost, ett namn som knappast beskriver vad det är för typ av mark. Tidigare kunde vi alltså anta att det var en hage (eller hade varit en hage), och vi kunde också få en uppfattning om hur hagen upplevdes; den var solig. 2015 kunde vi enbart få information om var platsen låg, sydost i Lindby. Platsens namn har alltså gått från att beskriva själva platsen till att enbart beskriva läget.

1960 bildades namn ofta genom att man använde ett bebyggelsenamn och en huvudled som beskrev vad det var för typ av mark, till exempel Eköhorvan eller Kulltorpmossen. 2015 kan vi se att bebyggelsenamn används utan en huvudled som anger markslag, som till exempel Ekö eller Norra Gammalsby. Ett särskilt namnbildningssätt, att bilda namn av ett bebyggelsenamn och ett väderstreck, används bland annat av en bonde som arrenderar mycket mark i Ventlinge socken. I byarna Lindby, Lunda och Ventlinge kallas åkrarna alltså för: Lindby sydost, Lindby sydväst, Lindby väster, Lindby öster, Lunda norr, Lunda söder, Lunda östra, Ventlinge nordvästra, Ventlinge norr, Ventlinge sydväst och Ventlinge söder.

Längre namn med fokus på ägare och läge

I analysen av namnens bildning kan vi se att det sker en viss förändring: namnen blir längre. Ursprungligen fanns fler enledade ägonamn med traditionella huvudledselement, som Jarlet, Lotten, Hagen, Horvan och Ängen. Den åker som tidigare kallades Lotten har 2015 ofta fått en eller flera bestämningsleder: Östra lotten eller Östra Fritzlotten. Ännu längre namn förekommer i materialet, som Bernts kulla österkilen, Walgrens västergärde eller Bengtes västra lott. I vissa fall verkar namnen förkortas genom att det ord som beskrev vilken typ av mark det är försvinner, som i fallet Bengtes västra lott som förkortas till Bengtes västra. Behovet av att behålla namnet på tidigare ägare eller byn där marken återfinns, är större än att behålla den led som anger vad för typ av mark det rör sig om.

Strukturrationaliseringen fortsätter, jordbruksenheterna blir allt större, jordbruksredskapen är så stora att två traktorer inte kan mötas på en öländsk landsväg, och bönderna arrenderar jord som ligger allt längre ifrån den egna gården. Om den utvecklingen fortsätter finns det fog för att anta att namnen fortsätter förändras. Antagligen är det också namn som beskriver var marken ligger eller antyder vilka som varit tidigare ägare, utan någon förklarande eller markbeskrivande del som kommer att öka.