Tomten på tomten

I gårdagens lucka tittade vi på tomten i olika dialekter. I dag tittar vi på tomtens accent.

Men det är inte tomtens eventuella dialekt vi ska titta på, utan på det faktum att tomten är ett exempel på ord som får olika betydelse beroende på ordets tonala ordaccent.

Krångligt? Okej, vi tar det från början.

Accent (från latinets accentus ’ton’ ’betoning’) används i dagligt tal ofta i betydelsen brytning (på annat språk) eller dialekt. Det används också om accenttecknet, alltså den markering över vissa bokstäver som anger ett visst uttal (till exempel idé och à jour). När man pratar om accent i ett språk handlar det helt enkelt om betoning, antingen i en sats (satsaccent) eller i ett ord (tonala ordaccenter).

I svenskan delar vi upp de tonala ordaccenterna i akut accent och grav accent. Akut accent är den vanligaste och där betonas ordets första stavelse (till exempel segel). I grav accent finns två betoningar, en starkare huvudbetoning och en svagare bibetoning (till exempel spegel). Och nu har vi då kommit fram till ordet tomten som alltså får olika betydelse i akut och grav accent:

• tomten (av tomt) har akut accent
• tomten (av tomte) har grav accent

Hör du skillnaden?