Me tômtâr skull an stell se bra me

I en inspelning från Harbo socken i Uppland berättar Edvard Zetterberg (född 1876) om den vresiga och lättretliga gårdstomten.

Svartvit bild på äldre man som intervjuas med inspelningsutrustning.

Edvard Zetterberg intervjuas av Thure Tannerhagen 1961. Foto: Isof.

Som vi redan har berättat om (lucka 5: Tomte med häftigt humör) var gårdstomten en figur som det gällde att hålla sig väl med, annars kunde det få allvarliga följder för gårdens välstånd.

Men att hålla tomten på gott humör var inte det lättaste. Han kunde reta upp sig på både det ena och det andra, som det beskrivs i den här inspelningen från Harbo socken i Uppland:

Transkribering/översättning

Intervjuare: Men satte man inte ut mat åt tomten i vissa gårdar?

Edvard Zetterberg: Joo. Män dåm bar se illa åt i Vida dänne. Han släpa dit si. »Sju sjylâr å sju mil», sa-n, »å barâ sjit i skåLen. De her går int!» Senn drog an derifrån stelle. Annârs drog an ifrån Ri`ssingsbynn å te Vida föru´t si. Dåm va veLbärga i Vida vârre, män senn ... när-råm inte lag i nå. Kansje rôttuna ha eti åpp eta, åcken vet de.

Å senn var-e i Granse:´tra, der hadd dåm en bra gårdstômte. Va n bonde der sôm hette Pär Jakåbsån. Han for ti Di:stingsmâ`rknan i UppsaLa å tjö:ft en hest, å kåmm hämm me. Men de va-nte bra de inte, för bLesuga, vitfotuga hestâr tyckte inte tômtn ôm. Nähä. Ner (d)åm kåmm å skull sell ifrån hämma på backan åm kvelln, så kåmm tômtn å stog der: »SnebLesug, min kâr! SnebLesug, min kâr!», sa-n. Å den der hestn vart ... mått dåm säLja. Han stog sjö bLöt vârenda môrrån, i svett i stalle. Å den tyckt an inte åm int. Sô de var ... Me tômtâr å gårdsråer skull an stell se bra me så jeck e bra. Men andra sånna der trôll, dåm va värre te tas me, si. Dåm hadd ingen hut i-se alls.

Ord- och teckenförklaringar

Ordförklaringar

  • Vida – en by
  • Han släpa dit – ungefär: han (dvs. tomten) gjorde gården välmående bland annat genom att dra dit spannmål
  • sjylâr – sädesskylar, samlingar av kärvar på åkern
  • Sju sjylâr å sju mil å barâ sjit i skåLen – syftar på en sägen om tomten som släpat hem sädesskylar till gården. När han ska till att äta har gårdens dräng redan ätit upp maten och sedan uträttat sina behov i matskålen.
  • föru´t – sedan tidigare
  • veLbärga i Vida vârre – mycket välbärgade i Vida
  • lag i nå – lade i något (i matskålen)
  • eta – maten
  • åcken – vem
  • Di:stingsmâ`rknan – Distingsmarknaden, marknad som funnits i Uppsala sedan urminnes tider och som fortfarande anordnas varje år i början av februari
  • tjö:ft – köpte
  • bLesuga – försedda med bläs, dvs. vit (avlång) fläck i pannan
  • sell ifrån – sela av
  • backan – (stall)backen
  • stog sjö bLöt - stod genomblöt. Enligt en sägen tål tomten inte hästar med visst utseende, utan piskar dem på natten så att de står svettiga i spiltan på morgonen.
  • skull an stell se bra me – skulle man hålla sig väl med

Teckenförklaringar

L = ”tjockt” l

â = öppet ä-ljud

ô = öppet ö-ljud, ljud mellan å och ö

: = betecknar att föregående ljud är långt

´ = akut accent, som i a´nden (bestämd form av and)

` = grav accent, som i a`nden (bestämd form av ande)