Jultomtens företrädare

På julafton kommer jultomten med klappar, men från början var det julbocken som hade det uppdraget.

I folkminnesarkivet i Göteborg hittar vi den här bilden (ovan) målad av Carl-Martin Bergstrand som förestod arkivet mellan åren 1934–1964. Den illustrerar uppteckningar om jultomtens företrädare – julbocken.

För 150 år sedan var det julbocken som kom och delade ut julklapparna. Men från början handlade julbocken mer om att tigga gåvor än att dela ut – på 1700- och 1800-talet var julbocksupptåg ett populärt julnöje bland ungdomar. En i sällskapet klädde ut sig till julbock och sedan drog de från gård till gård och sjöng och skämtade och fick gåvor i utbyte. När julklappen dök upp i Sverige på 1700-talet blev julbocken julklappsutdelare, ett uppdrag som jultomten tog över på slutet av 1800-talet.

Julbockar i halm

Även om julbocken förlorat sin roll som julklappsutdelare finns den kvar i vårt moderna julfirande i form av julpynt. Julbocken i halm är släkt med julklappen som från början inte var någon egentlig gåva utan en skämtsam lek där man vid jul kastade in exempelvis en bock eller annan figur av halm hos vänner och grannar. På figuren satt ofta en elak eller skämtsam vers. Om julbocken nu och då kan du läsa mer om i artikeln Mormors ljusstakar och tomtelatte – upprepandets glädje och längtan efter nytt från boken Nu gör vi jul igen (2006). I samma bok hittar du artikeln Julbocksfrid i vår tid – att bränna eller bevara en bock som bland annat handlar om den välkända och olycksdrabbade julbocken i Gävle.

En "otvivelaktigt skrattretande lek"

Ovan nämnda Carl-Martin Bergstrand illustrerade även en berättelse från Bohuslän om en populär jullek kallad ”ta julbocken” eller ”ta jultyppa”. Varför inte testa leken i väntan på jultomten? Instruktionerna hittar du i uppteckningen nedan.

Under de långa kvällarna, innan den stora helgen var inne, roade sig gammal och ung med följande otvivelaktigt skrattretande lek som kallades att 'ta jultyppa'. Man gick tillväga på följande sätt: Av halmen tillverkade man små dockor med huvud, armar och ben eller bockar med skägg och horn, sammanbundna med snören eller långa halmstrån. Man ställde halmdockan på golvet, lade sig själv på rygg, på så sätt att dockan kom att stå strax bakom huvudet. Man skulle nu sträcka upp benen i vädret, svänga dem bakåt över huvudet och försöka att på detta sätt gripa fast i dockan med fötterna och varligt sätta ned den på golvet nedanför benen. Då var det stoj och glädje i bondstugan.

Upptecknat i Bohuslän år 1919 (Isof, IFGH 6858-70)