Såkakan och andra magiska juligheter

I det gamla bondesamhället var hela julbordet laddat med magisk kraft. Ett exempel är såkakan som skulle främja goda skördar under året.

Underst i julhögen

Såkakan, eller vårkakan, var ett bröd som bakades till jul (läs mer om julbaket i lucka 8) och oftast lades underst i julens brödhög (som du kan läsa mer om i lucka 14). Den kunde vara dekorerad med flätor och figurer, eller bakas i form av en häst eller gris. I brödhögen fick såkakan ligga oäten över hela julen och riktigt marineras i all julmagi som flödade.

Magisk hjälp i vårbruket

Såkakan användes sedan för att i samband med vårbruket hjälpa till att främja den kommande skörden. På vissa platser smulades den sönder och spreds över åkern tillsammans med utsädet. På andra håll skulle de människor som arbetade med vårsådden äta kakan och ibland fungerade den som ett slags magiskt djurfoder för de dragdjur som hjälpte till i jordbruket.

Såkakan var inte den enda på julbordet som ansågs ha magisk kraft. Ljusstumpar och annat bröd som stått framme över helgerna användes exempelvis för att gnida in jordbruksredskap med. Julhalmen på golvet kunde strös ut över åkern eller ges åt djuren.

Röst från arkivet

I en arkivuppteckning från Uppland berättar torparehustru Tilda Andersson (född 1869) om julens magiska bröd:

Vårkakan, julkuse och en surlimpa, skulle ligga på bordet, från och med julafton till och med trettondagen. Därefter grävdes de ned i sädeslåren och fick ligga där till vårsådden börjades, då var och en av gårdens folk fick en bit av surlimpan och kusen. Vårkakan blev delad mellan dragarna och sädesåkrarna.

Isof, ULMA 12072