Smeknamn och öknamn i Göteborg

Dö’n, 25-öre-jämt-va, Trasiga grinden och Glada Änkan. Smeknamn och öknamn har en lång tradition i Göteborg.

Binamn är inofficiella namn som används vid sidan av med de officiella namnen. När binamn har en tydligt positiv eller negativ laddning talar vi ofta om smeknamn och öknamn. Smeknamn är binamn med positiv laddning och används ofta bland vänner eller inom familjen. Öknamn har en nedsättande och negativ laddning. Politiker och lärare kan vara särskilt utsatta för öknamn.

Det är inte alltid lätt att avgöra om ett binamn är negativt eller positivt – vad som är ett smeknamn eller öknamn handlar ofta om sammanhanget. Ett namn som låter nedsättande kan ändå användas som ett smeknamn och tvärtom.

Leende gräset och Stora Augusta på Fyllet

I vårt arkiv i Göteborg finns flera exempel på äldre binamn i staden. I en uppteckning från 1960-talet berättar Elof Lund om en ”självupplevd fest i Göteborgs under värld på 20-talet”. Han skriver bland annat:

Jag nämner dem särskilt för de dråpliga smeknamn humorn i Nordstan begåvat dem med. Den ene, liten och rund, ständigt småskrattande, kallades för ”Leende gräset”, den andre, svårt linkande efter en höftskada och med en egendomlig diskant i sin röst, nämndes som ”Trasiga grinden”!

Utdrag från Isof, IFGH 6457

Nästan varenda person i berättelsen benämns med ett binamn. Förutom Leende gräset och Trasiga grinden träffar vi på Tunnbindarn, Haga-Axel, Kungsbacka-Birger, Sundsvall, Karin kinosen, Hildur Apa, Glada Änkan och Stora Augusta. Du kan läsa hela Elof Lunds berättelse på sidan ”Mitt i allt eländet fanns där både gemyt och den nästan ofattbara bekymmerslöshet”.

Älgen och Skridskon

I en annan arkivuppteckning berättar Bertil Lindström, född 1932, om ”Älgen” och ”Skridskon” som han kom i kontakt med när han under 1960-talet arbetade på Postgatan i Nordstan:

/---/ Det är speciellt två gubbar som jag kommer ihåg. Namnet på dessa vet jag inte så exakt, men båda var kända av allmänheten, och även av polisen, under öknamnen ”Älgen” och ”Skridskon”.

Jag vet inte varför ”Älgen” kallades för detta namn som tillhör skogens konung. Men han hade ett stort böljande skägg, han hade flera överrockar och hans stofthydda verkade ibland hur stor som helst. /---/

”Skridskon” fick sitt namn av polisen. Jag fick långt senare höra att hans rätta namn var Christiansson. Han hade ett säreget rekord. Han blev tagen av polisen säkert ett femtiotal gånger och är säkerligen den som har blivit anhållen flest gånger för fylleri i Göteborg. Då polisen frågade efter hans namn försökte han i sitt onyktra tillstånd få fram något som lät ungefär ”…Schkrisstiansson…”. Han hade svårt att få fram sitt krångliga efternamn så polisen döpte helt enkelt om honom till det mer lättförståeliga ”Skridskon”, för det liknade mest och lät också som hans efternamn.

Utdrag från Isof, dagf01720

Du kan läsa ett längre utdrag från Bertil Lindströms berättelse på sidan ”Man kunde också få se några av samhällets olycksbarn på denna gata”.

Fler binamn i arkivet

Byggdeoriginal på 1880-talet

Han kallades Johannes. Men Almanacka fick han mäst heta. Emedan han kunde alla namn som fanns i almanackan utantill. Han hade i sin ungdom arbetat i Gbg. Nu gick han med en liten påse under armen. Mellan Kollered o Gbg. och livnärde sig med bettling. Han skulle vara född i närmsta socken. Händer hade han alltid instuckna i byxfickorna. En viss dag på våren börja han gå barfotad. Och en viss dag på hösten tog han på sig skodon. Det kvittar hurudan väderleken var blott datum stämde. Han hade vissa stenar på lansvägen som han skulle trampa på. Om någon på skämt ställde sig på en sådan sten, knuffar Johannes undan denne och gjorde sitt tramp på stenen. Han visste huru många havrekorn lagda i rad, det gick mellan Gbg. och Kungsbacka.

Berättat av O. G. Svensson i Göteborg år 1930 (Isof, IFGH 1985)
Se originaluppteckningen IFGH 1985 i arkivtjänsten Folke Länk till annan webbplats.

Vår skollärare kalla vi Dö’n. Han hade vart dö i kolera. ”Skinndö.” De hade burit ner honom i kista i källaren. Frampå natta börja han och dunka och de släppte ut honom. Vi gick i skole för honom och sa ofta: ”Jag är själva livet”. Han hade långt skägg.

Berättat år 1942 av Albin Karlsson, född år 1861 i Björlanda (Isof, IFGH 4653)
Se originaluppteckningen IFGH 4653 i arkivtjänsten Folke Länk till annan webbplats.

Öknamn

Folket på Näset och kringliggande hemman, gemensamt kallade Sörkroken (=Söderkroken) kallas på skämt sör (= får).

I gengäld kalla de

Tynneredsborna för kråker

Önneredsborna för rövar

Askimsborna för askepåsar

De sistnämnda kalla sörkroksborna för koljenacka.

Berättat år 1923 av Gunnar Ahlberg i Västra Frölunda (Isof, IFGH 1084)
Se originaluppteckningen IFGH 1084 i arkivtjänsten Folke Länk till annan webbplats.

25-öre-jämt-va, öknamn på tidningsförsäljerska.

Berättat i Göteborg (Isof, IFGH 6362)

Kvartersbutelj öknamn på liten man

Berättat i Göteborg (Isof, IFGH 5751)

Jäst-Oscar körde ut varor från Göteborgs Jästfabrik till specerihandlarna.

Berättat i Göteborg (Isof, IFGH 6463)

Borgmästaren öknamn på den som borrade hål i gjutjärnsramar.

Berättat i Göteborg (Isof, IFGH 5704)

Smeknamn i Göteborgs hamn

skärmbild från dokumentären.

I inledningen av dokumentären Den inre hamnen från år 1990 nämns en lång rad exempel på smeknamn som användes mellan hamnarbetarna i Göteborgs hamn. Dokumentären går att se i sin helhet på filmarkivet.se och klippet med smeknamnen finns även på Youtube.

Filmarkivet.se: Den inre hamnen (1990) Länk till annan webbplats.

Youtube: Smeknamn i Göteborgs Hamn Länk till annan webbplats.