Skrivrådet: Hur når man bäst ut i det flerspråkiga samhället?

Vi lever i ett flerspråkigt informationssamhälle där människor är olika rustade att ta till sig skriven information, och uppdraget för oss skribenter är att förmedla viktiga saker till alla berörda. Budskapet är det centrala, mottagaren är i fokus. Vi ska också klä budskapet i en språkdräkt som alla vuxna läskunniga människor kan ta till sig.

Två personer framför en dator.

Morena Azbel Schmidt. Foto: Dan Strokirk.

Till sist får vi inte heller glömma bort den stora gruppen användare som har vuxit upp i en skriftspråkskultur med en annan syn på myndigheter.

Det svenska skriftspråket är i jämförelse med många andra språk ganska informellt och jämlikt, speciellt när det gäller att uttrycka status och vördnad för positioner i samhället. På svenska tilltalar vi alla människor med du och tilltalsnamn. Titlarna används inte i den muntliga vardagskommunikationen och knappt heller i den skriftliga. Vi är oerhört direkta i skrift, men skillnaden mellan hur vi uttrycker påbud och förbud eller skiljer mellan tvingande föreskrifter och frivilliga uppmaningar är inte alltid glasklara.

Det blir ännu knepigare när informationstexter ska översättas till språk där tilltal, titlar och artighetsbetygelser är lika viktiga som själva budskapet. En läsare som är hemma i en sådan skriftspråkskultur kanske inte tar till sig informationen, för att hen stöter sig på fel bruk av tilltalsform eller upplevda oartigheter.

Hur möter man det? Till att börja med är det enkla, begripliga och vårdade skriftspråket den självklara utgångspunkten. I principen om det enkla ingår att man i både ordval och meningsbyggnad är just enkel i uttrycket, utan onödigt fackspråk eller alltför invecklad meningsbyggnad. Utifrånperspektivet måste råda, för man talar ju inte till de redan invigda.

Det är svårare med det begripliga, eftersom mottagargruppen för myndigheters informationstexter ofta är väldigt heterogen. Ett bra tips är att tänka på sin granne, som varken är insatt i sakfrågan eller har en akademisk utbildning, och i tankarna berätta för hen vad det handlar om.

I ett vårdat språk ingår också att man förhåller sig respektfullt till sin läsare. Detta kan bli extra svårt när texten ska översättas. Ett råd är att man är lite mera artig i tonen, mera utförlig och inte så direkt. Då kan översättaren lättare ta till sig texten och översätta med de medel som det andra språket har till sitt förfogande.

Då får det svenska du-tilltalet i kallelsen till en mammografiundersökning i den polska översättningen ett vänligt och artigt Ni-tilltal med titeln Fru, följt av ett polskt familjenamn och en stilla byråkratisk bön att kallelsens mottagare infinner sig, för sin egen hälsas skull.

Morena Azbel Schmidt
Fil.dr, facköversättare och en av författarna till boken Sveriges språkflora