Språkfrågan: Varför killgissa men inte batikhäxa?

Känsliga ord var vanligare förr i nyordslistan, som dampa 2007 för ’vara störig’ efter diagnostermen damp. Idag undviker vi sådana laddade ord för att inte spä på kränkande eller politiserad användning av dem. Det gäller särskilt rena skällsord, hur vanliga batikhäxa och fiskmåshögern än är i bruket.

Porträtt.

Ola Karlsson.

Att utelämna frekventa ord väcker kritik ibland, men också att ta med ord. Killgissa och mansplaining avspeglar en relevant samhällskritik av den traditionella mansrollen, men när vi tog med dem ansågs det kränkande av många män.

Kritiken kan även komma retroaktivt. När Per Bolund hösten 2021 kallade Jimmie Åkesson blåbrun pekade han på att det enligt nyordslistan 2014 kunde betyda ’koalition med högerpopulistiskt, främlings-
fientligt parti’. Definitionen speglade en urvattning av betydelsen ’nazistisk’ i språkbruket, men eftersom många ogillade denna utvidgade betydelse fick vi kritik för att ha redogjort för den.

Nyordslistors och ordböckers uppgift är att deskriptivt ange vilka ord som används. Men många uppfattar det i stället som ett godkännande av orden och deras användning. Hur hanterar vi det? Jo, vi ska precis som ordböckerna fortsätta att publicera ord, även de känsliga, men undvika de allra mest laddade. Det kräver samtidigt att vi blir bättre på att upplysa om hur både språkanvändarnas och språkvårdens makt över orden fungerar.

Ola Karlsson
Språkvårdare i svenska, Språkrådet