Benämningar kan vara känsliga

Att benämna grupper av människor som är eller har varit diskriminerade är ofta klurigt, speciellt om benämningen rör kön, etnicitet eller funktionalitet.

Ofta krävs att andra typer av principer används än vid andra språkfrågor. Hur vill personer som ingår i gruppen benämnas? Vilket är sammanhanget? Vilka är benämningens associationer nu? Är benämningen begriplig för den tänkta mottagaren?

Rätten till självbenämnande kan ses som en överordnad princip, även om den inte alltid är lätt att tillämpa. I många fall finns inga uttryck som fungerar väl i alla sammanhang och som upplevs som neutrala av alla, men en tumregel kan vara att ju närmare ordvalet ligger gruppens egna diskussioner och förslag, desto större är möjligheten att en benämning upplevs som respektfull och acceptabel av dom flesta.

Sammanhanget har stor betydelse. I fackspråket behövs ofta termer med fastslagen och entydig betydelse som kan användas i professionella sammanhang, medan allmänspråket bör vara öppet för variation.

Ordens associationer har avgörande betydelse, men det kan vara svårt att entydigt slå fast vilka associationer språkliga former ger, eftersom ord och konstruktioner laddas med sociala betydelser genom sin historia och sammanhang dom används i. Associationerna kan också skilja sig åt mellan individer. Det kan alltså finnas skäl att själv läsa på och ta reda på hur diskussionen går om man vill göra ett mer underbyggt val.

En lång historia och tidigare vedertaget bruk i skrift är inte alls lika viktigt i denna typ av språkriktighetsfrågor som i andra, men att ett ord är etablerat kan ändå vara en stor fördel.

Begriplighet är en viktig aspekt. Snabba förändringar kan göra språket svårare att förstå. I den mån nya benämningar föreslås är det avgörande att dom är begripliga för tänkta mottagare och lätthanterliga i språksystemet – annars riskerar dom att inte få fäste.

Lena Lind Palicki
Universitetslektor i svenska, Stockholms universitet