Kampen om väljarna – och orden

De senaste veckornas valkampanjer illustrerar hur politiker använder sig av språkliga resurser som signalord, metaforer och berättelser för att förpacka sina budskap så attraktivt som möjligt. Samtidigt handlar politiken om att språkligt gestalta motståndaren som ett dåligt alternativ – kanske till och med som farlig. Politiken brukar beskrivas som en arena för offentlig deliberation, alltså ett sakligt utbyte av argument mellan deltagarna. Men politiken är minst lika mycket ett fält präglat av makt, konflikt och känslor.

Mot den bakgrunden ska vi förstå politikernas kamp om ord och etiketter. Politiskt språk handlar inte endast om att överföra information, i själva verket ser vi mer av språkets funktion att appellera till mottagarnas känslor. När Per Bolund i en av partiledardebatterna talade om den blåbruna sidan åberopade han en definition av blåbrun som politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och högerpopulistiska partier. Samtidigt visste han förstås att den stigmatiserande beteckningen brun med associationer till nazismen skulle påverka budskapet. Partier vill gärna förknippas med positiva signalord som demokrati, frihet och trygghet, men knappast med etiketter som för tankarna till totalitära ideologier.

På samma sätt vill partierna lansera ord som kan bjuda in väljarna till en positiv identifikation. I Kristdemokraternas valprogram vänder de sig särskilt till Sveriges hjärtland, ett översättningslån från engelskans heartland som var ett signalord i Donald Trumps valrörelse 2016. Exakt vad hjärtlandet betyder är inte klart, men det är också kännetecknande för ett nytt ord som måste fyllas med innehåll och laddas med konnotationer.

Även gamla ord plockas fram i ny skepnad: Miljöpartiet talar om det gröna folkhemmet i sitt valmanifest. Folkhemmet är ett begrepp med rötter i 1930-talets socialdemokrati och vid millennieskiftet introducerade Göran Persson det gröna folkhemmet i det rödgröna samarbetet.

Språket är inte enbart ett av politikens verktyg, utan överhuvudtaget en förutsättning för politiken. Blåbrun, hjärtlandet och folkhemmet är bara tre exempel – i kampen om väljarna spelar orden och deras valörer en viktig roll.

Charlotta Seiler Brylla
Professor i tyska, Stockholms universitet

Se Charlotta Seiler Bryllas presentation vid Språkrådsdagen 2022

Vem är brun här? Om språkbrukets betydelse i politiken.