Språkfrågan: Hur gör vi med dom?

Pronomendebatt, igen. Vi talar om de, dem och dom – samt litet om det. Inläggen kommer från olika håll, svensklärare, språkvetare, skribenter och en språkintresserad allmänhet.

Förenklat är tvistefrågan om man kan byta ut subjektsformen de och objektsformen dem mot enhets-dom. För ivrarna av enhets-dom blir valet enkelt om man utgår från talet: när vi säger /dåm/ ska vi stava dom, när vi säger /de/ ska vi stava det.

Förespråkarna för de och dem ser ett värde i att behålla skriftens olika stavningar med koppling till syntaktisk funktion. Visst kan det bli svårare för skribenten, men samtidigt enklare för läsaren, och från ett klarspråksperspektiv begripligare. Med ett enhets-dom kan nya läsare få det svårare att ta till sig nutida och äldre texter. Vi skulle även fjärma oss från den nordiska språkgemenskapen, där man i norskt bokmål och danska har kvar de och dem.

Men frågan är knepig, och de kontrasterande aspekterna är många: skrift/tal, läsare/skribent, standard/variation, formellt/vardagligt, elitistiskt/demokratiskt, svårt/enkelt och som sagt tradition/nytänkande.

Språkrådet vill i det här myllret av infallsvinklar ge pragmatiska råd. Vår rekommendation är som tidigare att använda de och dem i standardskriftspråk. Dom kan fungera i texter med en mer vardagsnära stil, och när man vill återge tal.

Johanna Ledin
Språkrådet