Samarbete ger hållbara termer

Grunden för ett lyckat terminologiprojekt är samarbete. En bra termgrupp är därför ett lagarbete med personer som har olika kompetenser. Där bör finnas ämneskunniga som känner till de termer och begrepp som är särskilda för fackspråket och minst en terminolog som kan leda och dra slutsatser ur arbetet. Tillsammans skapar termgruppen en gemensamt överenskommen kunskap om vad termerna står för.

Personer i digitalt möte.

Skärmdump från senaste mötet med Hållbarhetstermgruppen.

För att nå ut till en större krets kan samarbetet behöva vidgas bortom terminologens kunnande i terminologilärans metoder och de ämneskunnigas kännedom om det egna fackområdet. En facköversättare kan säkerställa kopplingen mellan olika språk, och en journalist kan sprida den nya kunskapen till en större målgrupp.

Ett exempel på vidgat samarbete är den nybildade Hållbarhetstermgruppen. Det är en termgrupp som ska samordna och tydliggöra termer och begrepp inom ämnesområdet hållbar utveckling. Syftet är att underlätta kommunikation och kunskapsspridning mellan exempelvis forskare, journalister, politiker och allmänhet.

I Hållbarhetstermgruppen finns representanter från forskningen som Stockholm Resilience Centre, myndigheter som SMHI och Energimyndigheten, intresseorganisationer som Naturskyddsföreningen och medier som Dagens Nyheter. Många av termerna vi arbetar med kommer in i svenskan i engelsk språkdräkt och därför finns en facköversättare med i gruppen.

Alla bidrar med sin speciella kompetens för att våra rekommendationer ska bli så korrekta och begripliga som möjligt. Det blir de genom att både vara förankrade i forskarvärlden och spegla det allmänna språkbruket. En rekommendation om hållbar utveckling som Hållbarhetstermgruppen tagit fram innehåller därför å ena sidan en sedan länge etablerad definition av begreppet som är centralt i ramverket Agenda 2030. Å andra sidan tar gruppen också upp att uttryck som hållbar och hållbarhet ofta används som signalord i dagens samhällsdiskussion och i marknadsföring. Där har uttrycken en betydligt vagare betydelse, som kan jämföras med andra signalord som grön och miljövänlig.

Men det räcker förstås inte bara med olika kompetenser i en termgrupp för att ett gott samarbete ska uppstå. Det behövs också ett diskussionsklimat där deltagare vågar dela med sig av sina perspektiv och sätt att använda ett uttryck på, liksom öppenhet inför andras. Inte minst behövs enträget och kontinuerligt arbete. Samarbetet behöver alltså vara bestående under en längre tid. Då finns goda förutsättningar för att resultatet, termlistan, håller i längden, används och utvecklas – och inte bara blir en skrivbordsprodukt.

Åsa Holmér och Karin Webjörn
Språkrådet