Språkfrågan: Internkommunikation eller intern kommunikation?
När vi får frågan om ett ord ska skrivas ihop eller isär, svarar vi ofta ”det beror på”. Skillnaden kan som alla vet bli dråplig: endast kort köp, herr bastu avstängd, the vatten och så vidare.
Vi brukar även säga att man ska läsa ordet högt. Genom att lyssna på sitt uttal kan man få vägledning. Sammansättningar har nämligen ett eget betoningsmönster som kan beskrivas som accent 2 med stark bibetoning på efterledet. Jämför fin klänning och finklänning.
Så hur är det med intern kommunikation och internkommunikation? Jo, uttalet ändras vid ihop, men någon komisk situation uppstår inte. Snarare får man en känsla av liknande betydelseinnehåll och omfång. Man skulle kunna säga att den hopskrivna varianten är en syntaktiskt transparent sammansättning, där man förstår de ingående delarnas betydelser.
Den särskrivna varianten hittar man visserligen som termpost i Rikstermbanken, i analogi med andra termer enligt samma mönster: intern marknadsföring, intern aktieöverlåtelse, intern arbetsyta, men ser vi till bruket verkar vi ha att göra med två utbytbara fraser. En sökning i medietext visar förvisso att det särskrivna uttrycket är vanligare, men båda förekommer med jämförbar innebörd:
- Internkommunikation är en viktig puck för alla företag […]
- Eva är expert på intern kommunikation och håller i kursen […]
Det verkar som om vi har ett fall där två skrivsätt i princip uttrycker samma sak: ’kommunikation som sker inom en organisation’.
Johanna Ledin
Språkrådet