Grammatikfel och starkt språk stör publiken

Dagligen hör radio- och tv-publiken av sig till oss språkvårdare med frågor om språket i public service.

Synpunkterna känns ofta igen: De är ibland ideologiska och kan handla om valet mellan skattenivå och skattetryck. En del rör själva talet: Varför säger ni ”blommer” när det heter blommor? Vet ni inte hur Buttigieg uttalas?

Några reagerar starkt på laddat språk, som mamman som lyssnat på P3 med dottern och hört programledaren säga fitta i ett inslag om förlossningar. En hel del ser rött av allt engelskt som live, backstop eller vi såg det inte komma. Och vissa menar att det är bedrövligt att inte kunna skilja på – jo, just det – var och vart.

Språkengagemanget är påtagligt och glädjande! Vi besvarar allt vi kan och ger förstås ibland publiken rätt – vi kan ha slarvat eller varit okunniga. Men ofta försvarar vi kollegorna eftersom språket förnyas, engelska är en stor del av språkvardagen, och ord som förut uppfattades som olämpliga är oladdade för en yngre publik idag.

Några – fast färre numera – ogillar talspråksvariation, men tiden med enbart rikssvenska i public service är förbi. Dialekter och svenska med något utländskt är en självklarhet. Vi ska spegla ett mångfacetterat land, och förutom genom våra ämnesval gör vi detta genom ett talspråk som varierar beroende på härkomst, ålder och personlighet.

Lotta Ederth
Språkvårdare på SR, SVT och UR