Språkfrågan: Använd brukare – när du menar det

En av de vanligaste synpunkterna som kommer in till Socialstyrelsens termbank rör begreppet brukare.

Vanligtvis kommer synpunkten från någon som tycker att brukare är ett nedsättande ord, och som föreslår ord som klient, kund eller hyresgäst i stället.

Får man inte använda något av de orden för Socialstyrelsen? Jodå. Vi börjar med att se på definitionen av brukare:

  • (inom socialtjänst:) person som får, eller som är föremål för en utredning om att få, individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten

Detta är en enorm, och mycket heterogen, grupp människor. Definitionen omfattar allt ifrån nyfödda barn till mycket gamla människor. Den omfattar både den som bär ett trygghetslarm men kanske aldrig behöver använda det och den som får personlig assistans dygnet runt. Och det är bara när man menar alla dessa människor som vi rekommenderar termen brukare. Detta är framför allt aktuellt på en övergripande nivå, till exempel i forsknings- eller statistiksammanhang.

När man talar om en viss grupp brukare, eller en enskild person, finns det alltid en mer specifik term att använda – ofta något av de alternativ jag tog upp i inledningen. Den som väljer att säga hyresgäst i stället för brukare (om någon som exempelvis bor på ett särskilt boende) bryter alltså inte mot Socialstyrelsens rekommendation, utan följer den.

Carl Strömbäck,
Terminolog på Socialstyrelsen