Gräsrötterna vårdar språket

Språkvård är inte bara en aktivitet för Språkrådet och andra språkexperter. Även i organisationer som kämpar för minoriteters rättigheter ägnar man sig åt språkvård, som en del av en vidare politisk kamp.

Ord och uttryck blir här viktiga när de används för att benämna gruppen och dess medlemmar. Det här fenomenet kallar jag gräsrotsspråkvård (på engelska grassroot language planning).

Ordlista hos RFSL

En organisation som arbetar aktivt med personbenämnande uttryck är hbtq-rörelsen. Deras kamp innebär att fler och fler personer vars könsidentitet eller sexuella orientering inte tidigare ”funnits” kan synliggöras. Men då uppstår ett behov av nya ord. RFSL har publicerat en ordlista Länk till annan webbplats. på sin webbplats med välkända ord som bög, flata och bisexuell. Men här hittar man även ord av nyare datum, som transgender, intersektionalitet och queer.

I ett projekt vid Språkrådet undersöker jag den här typen av språkpolitik. Det kan vara svårt att veta vem som har ”rätt” att använda benämningar med en politisk eller normkritisk laddning och när de passar in. Därför behövs mer kunskap om hur underliggande ideologier blir en del av ett ords betydelse. Dessutom är jag nyfiken på den språkutveckling som sker inom politiska rörelser med sina förslag på nya benämningar. Även andra typer av betydelseförändringar är intressanta, t.ex. när man neutraliserar eller ger en positiv bibetydelse till ord som tidigare varit negativt laddade, som bög, cp och aspergare.

Ordval inom funktionsrörelsen

Även funktionsrörelsen arbetar alltså med språk som en del av sin rättvisekamp. Nyordet funkis står numera i SAOL. Den formellt korrekta termen är (person med) funktionsnedsättning, men det förekommer även uttryck som normbrytande funktionalitet och funktionsvariation.

Inom funktionsrörelsen försöker man förhindra att det uppstår alltför många ord, och särskilt undviker man uttryck med en akademisk klang eller obskyr betydelse. För även om de vill flytta fram sina positioner vill de ju inte förlora medlemmar som inte längre förstår begreppen eller kan identifiera sig med dem.

Här står man inför svåra val: ska man acceptera en ideologisk utveckling som skapar behov av nya begrepp, eller ska man förespråka enhetlighet och kontinuitet? Kanske vore lösningen att låta gräsrötternas språkpolitiska aktivister samarbeta med den institutionella språkvården.

Mats Landqvist
professor i svenska vid Södertörns högskola