Forskningsbaserade riktlinjer för klarspråk

I april gästades Språkrådet av den amerikanska klarspråksforskaren Karen Schriver. Den här artikeln bygger på hennes föredrag med titeln Evidence-based guidelines for plain language: what forms should they take?

Den internationella klarspråksorganisationen Plain definierar klarspråk som kommunikation där ordval, struktur och design är så tydliga att de avsedda mottagarna enkelt kan hitta vad de behöver, förstå vad de hittar och använda den informationen.

Experter tolkar ibland språkråd som åsikter

Men trots att erfarna klarspråksexperter är mycket skickliga på att göra texter mer förståeliga, stöter de ofta på invändningar mot sina föreslagna ändringar. Invändningarna kommer vanligen från de sakkunniga som de samarbetar med, t.ex. jurister, forskare och tekniker. Det är vanligt att andra experter tolkar språkexperternas råd som ”åsikter”. Därför vore det bra om klarspråksråden kunde underbyggas med empirisk forskning.

Jag har under åren sammanställt empirisk forskning som kan vara till stöd i klarspråksarbetet. Mitt mål är nu att ta fram forskningsbaserade riktlinjer som kan hjälpa klarspråkexperter när de samarbetar med sakkunniga.

Jag har två syften med detta. Först och främst vill jag ta fram riktlinjer för effektiva klarspråksprocesser – hur man skriver, hur man designar, hur man leder användbarhetstester. Men jag vill också ta fram riktlinjer för effektiva klarspråksprodukter – texter som fokuserar på funktioner som underlättar eller försvårar förståelsen, som är enkla att använda och som ger ett positivt intryck.

Hur bör råden formuleras?

Något som är besvärligt när man utvecklar riktlinjer är hur man ska utforma själva råden. Det finns (minst) tre sätt att formulera råd:

  1. Regler (t.ex. ”Använd inte passiva former.”)
  2. Observationer om läsarna/användarna (t.ex. ”När webbplatser innehåller irrelevant grafik kan läsarnas fokus dras dit medan de missar viktigt innehåll i texten.”)
  3. Koncept eller principer (t.ex. konceptet ”Mentala modeller” inom interaktionsdesign eller principen ”Läsare påverkas av hierarkier i designen”).

Vissa författare håller sig till en typ av råd medan andra blandar alla tre sätten. Jag vill förstås att de verktyg som jag skapar ska vara användbara. Därför funderar jag nu över dessa frågor:

  • Vilken sorts riktlinjer är mest användbara? 1, 2 eller 3, eller en blandning av dem? Eller något helt annat?
  • Är det bra att ha med goda och dåliga exempel på klarspråk och informationsdesign? Gör exempel att riktlinjerna blir mer konkreta?
  • Och mer generellt: vilka verktyg har språkexperter i sina professionella verktygslådor?

Dina synpunkter skulle underlätta mycket för mig. Kontakta mig gärna på nedanstående e-postadress.

Karen Schriver
PhD, Pittsburgh
kschriver@earthlink.net

Översättning och bearbetning: Ingrid Olsson och Gabriella Sandström