Barns och ungas tillgång till teckenspråk i Norden – en juridisk kartläggning

Hur kan teckenspråkiga barn och ungdomar i Norden använda och utveckla sitt språk? Vilka lagar och förordningar stöttar eller hindrar deras tillgång till teckenspråk? Det är frågor som tas upp i rapporten ”Barns och ungas tillgång till teckenspråk i Norden – en juridisk kartläggning”.

Rapporten har tagits fram på uppdrag av Språkrådet och Nordiska teckenspråksnätverket med medel från Nordiska ministerrådet.

Nordiska teckenspråksnätverket, som Språkrådet ingår i, har tagit fram en rapport som beskriver hur lag i de nordiska länderna påverkar barn och ungas tillgång till teckenspråk.

Nordiska ministerrådets vision är att Norden ska vara den bästa platsen i hela världen för alla barn. Men hur är det för teckenspråkiga barn? På vilket sätt tar den nordiska lagstiftningen upp teckenspråkiga barns rättigheter?

Richard Sahlin, docent i offentlig rätt, fick under hösten 2020 i uppdrag att göra en sammanställning av vilka lagar och förordningar stöttar eller hindrar teckenspråkiga barn och ungas tillgång till teckenspråk. 

Kartläggningen fokuserade på sju lagstiftningsområden: grundlagsstiftning, språklagstiftning, familjelagstiftning, skollagstiftning, fritids- och tolklagstiftning, diskriminerings­lagstiftning och medielagstiftning. Dessa områden har valts ut som särskilt viktiga för barns och ungas tillgång till teckenspråk.

I rapporten beskriver Richard Sahlin hur internationella konventioner – som funktionsrättskonventionen, minoritetskonventionerna och barnkonventionen –  har inkorporerats i de nordiska länderna och gör en analys av ländernas lagstiftning. Därefter pekar han på områden där lagskyddet behöver stärkas.

Materialet kan användas som underlag i det språkpolitiska arbete för att förbättra barn och ungas möjligheter att lära sig, utveckla och använda teckenspråk i Norden.

Projektet finansierades genom en projektanställning vid Språkrådet och med medel från Nordiska ministerrådet.