Transkription av avsnitt 6. Vad säger forskningen om språkkrav och medborgarskap?

Här kan du läsa en transkribering av avsnitt 6. Vad säger forskningen om språkkrav och medborgarskap?

Presentatör: Frågan om språkkrav för att få medborgarskap är rejält omdiskuterad och högt upp på den politiska agendan just nu. Men vad säger forskningen egentligen om språkkrav och kopplingen till integration och medborgarskap? Det får du veta mer om i dagens avsnitt av Svenskan i samhället.

Maria Bylin: År 2020 blev ungefär 80 000 personer från andra länder svenska medborgare, och knappt 90 000 uppehållstillstånd av olika slag beviljades. Att de som kommit till Sverige för att leva här ska lära sig svenska så bra som möjligt, det är helt politiskt okontroversiellt. Det är något som gynnar individen och samhället i stort. Så långt är alla överens. Men är det ett bra eller dåligt förslag att sätta språkkunskaper som villkor för medborgarskap? Det finns det delade meningar om, och nu när detta spelas in så är språkkrav för permanenta uppehållstillstånd och krav på språk och samhällskunskap för att få medborgarskap förslag som varit ute på remiss.

Maria Bylin: Den här podden ska belysa vad forskningen säger om att koppla ihop språkkrav och medborgarskap. Frågan har dels att göra med synen på språk och andraspråksinlärning, dels med synen på medborgarskap och integration.

Maria Bylin: Med oss på Språkrådet i Stockholm har vi Fanny Forsberg Lundell, professor i franska vid Stockholms universitet, och du har forskat om andraspråksinlärning och är också författare till rapporten "Krävande krav. Vad ska språkkrav vara bra för?" Det är en forskningsöversikt som skrevs på uppdrag av Timbro. Välkommen Fanny!

Fanny Forsberg Lundell: Tack så mycket!

Maria Bylin: Och med oss på distans från Malmö har vi Pieter Bevelander. Du är ekonomhistoriker och professor i internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola. Du har studerat medborgarskap och språkkrav utifrån ett politiskt, sociologiskt och ekonomiskt perspektiv. Och du satt också som expert i utredningen "Krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för svenskt medborgarskap". Välkommen Pieter!

Pieter Bevelander: Tack så mycket!

Maria Bylin: Jag som leder samtalet heter Maria Bylin, språkvårdare i svenska på Språkrådet. Jag tänkte att vi ska börja lite brett och allmänt om varför det här är en så omdiskuterad fråga. Många väljare och politiker är ju positiva. Nästan alla språkforskare är negativa. Vad är det då forskarna vet som allmänheten inte vet? Om vi börjar med dig, Fanny!

Fanny Forsberg Lundell: Ja, jag tycker att det är en jättebra fråga att börja med, för det var också det som faktiskt var min egen utgångspunkt när jag började skriva på den här rapporten som du nämnde, för Timbro, att jag såg i debatten, att det fanns en väldig enighet bland språkforskarna. Jag är ju själv språkforskare, men har inte sysslat specifikt med språkpolicy, och blev lite förvånad över att det kunde finnas en sådan här enighet gällande en policyfråga Det är inte en enbart vetenskaplig fråga, utan det är en policyfråga. Men om man tänker då, det vill säga, vad vet forskarna som allmänheten eller politikerna inte vet?

Fanny Forsberg Lundell: Jag tror att en sak som språkforskarna vet är att man verkligen måste skilja på det här med att, som du sade, det är önskvärt att alla lär sig svenska så bra som möjligt och på effekterna av språkkrav. Att det inte är säkert att bara för att man ställer upp ett språkkrav så kommer man att nå de här önskade effekterna, och språkforskare vet att effekterna inte är så tydliga som man skulle kunna tro, som jag tror att allmänheten tror, och att det finns många andra omständigheter som påverkar om man kommer att kunna lära sig språket på en bra nivå eller inte. Däremot så tror jag också att det är så att forskarna inte verkar acceptera det här symbolvärdet med språktest för medborgarskap, som allmänheten och politikerna mer allmänt verkar acceptera.

Fanny Forsberg Lundell: Pieter, du var väl med och gjorde en studie som visade att majoriteten av både infödda och invandrare i de nordiska länderna tycker att det är ett legitimt krav att ställa språkkrav för medborgarskap. Medan när man läser de studier som bedrivs inom språkvetenskap och som har en ideologisk inriktning så är man kritisk mot det här symbolvärdet.

Fanny Forsberg Lundell: Så jag tror att sammanfattningsvis så är det väl att man vet kanske mer om att effekterna av språkkrav inte är så goda som kanske allmänheten hoppas på. Men sedan har man också en annan ideologisk hållning gällande det här symbolvärdet än vad en del av allmänheten och politikerna har. Jag tror att det skapar en ganska stor diskrepans.

Maria Bylin: Vad tror du, Pieter?

Pieter Bevelander: Ja, man kan väl säga att allmänheten vet nog inte riktigt dels att alla invandrare inte blir medborgare, eller vill inte bli medborgare, så det är en del av problematiken. Man tror att alla är medborgare eller vill bli medborgare och det är en faktor. Så jag menar, det första är en fråga varför vissa väljer att bli naturaliserade och andra inte?

Pieter Bevelander: Den andra är att man har nu en föreställning bland befolkningen att om man är medborgare, då ska man ju på något sätt vara integrerad, vad det nu än är. Vi brukar nu referera mer specifikt till vissa områden, arbetsmarknad eller boende eller socialt, och att det är en process, något som tar längre tid.

Pieter Bevelander: Och det här med medborgarskap, det får man då söka i Sverige i dagsläget efter fem år, men det finns andra länder som har längre perioder innan man kan söka medborgarskap, så det förväntas där att den här integrationsprocessen på något sätt tar längre tid och det är lite som, jag vill inte säga ett slag i luften, men det är lite oklart hur lång tid det tar och vad man menar med integration. Men de flesta medborgare, eller befolkningen, har då en idé om att vissa regler ska gälla.

Pieter Bevelander: Vi ville veta detta och då studerade vi det i de nordiska länderna, i Danmark och Norge. Och det intressanta var att det var en rätt samstämmig bild av vad folk tycker är rimliga krav. Det är ungefär fem år, det är någon språktest och någon kunskapstest, och att man naturligtvis inte har begått något kriminellt, men också att man har sysselsättning, till exempel, och det skulle man kunna säga är någon typ av integrationskrav. Och då kan man säga att Sverige har plötsligt väldigt liberala regler, för vi har inga krav. Och i Danmark har man väldigt restriktiva regler, det tycker man också är lite fel, och så Norge som hamnade ungefär på genomsnittet, som kan man säga är den rätta nivån, enligt vad folket tycker.

Pieter Bevelander: Men samtidigt är det så att hela idén med medborgarskap och ändringar av regler är någonting som har pågått i en 20-25-årsperiod i Europa, och där vissa forskare menar att det är bra att vi fått mer tydlighet i detta, att man sätter upp vissa regler som människor kan förhålla sig till, och att det tidigare har varit lite luddigt vad som krävdes för att bli medborgare. Och där andra så att säga tycker att de här kraven är samtidigt uteslutande på något sätt för vissa personer, helt enkelt i och med att de kan vara rätt så krävande, till exempel i Danmark, där stora delar av invandrarbefolkningen inte klarar av detta.

Maria Bylin: Det har ju också utretts tidigare, tänker jag. På 1990-talet gjorde man en utredning och kom fram till att man inte skulle ha språkkrav för medborgarskap. Och sedan var det också i 2012 års medborgarskapsutredning där man också kom fram till att slopa språkkrav just av de skäl du nämner. Men nu går man framåt i frågan och vill utreda hur testet ska införas snarare än om det ska införas. Så det har ju verkligen politisk medvind. Varför har det blivit så?

Pieter Bevelander: Ja, det är svårt att exakt säga varför det blivit så, men dels är det om man ser till den svenska invandrarbefolkningen, den har ökat markant. Vi hade en peak på 1970-talet på 80.000 personer, 1993 på 90.000 personer, så det är enskilda år som vi hade en stor invandring. Det sista decenniet ligger vi över 100.000 per år. Så vi har verkligen förändrats. Eller vi håller på att förändra samhället när det gäller invandrare. En del av dessa invandrare har relativt svårt att komma in på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Dels för att de är många och dels för att de har kommit som flyktingar, och det vet vi generellt att de tar lite längre tid på sig för att komma in i samhället. Det gör att du syns mer, du uppfattas som ett problem i större utsträckning, det fokuseras mer på i media och så vidare, och det har naturligtvis också lett till att vi har fått den politiska möjligheten i dagsläget. Vi har fått ett, man skulle kunna säga, ett invandringsfientligt parti som fokuserar väldigt starkt på problem vad gäller invandring.

Pieter Bevelander: Men inte bara det. Redan i början av 2000-talet var det ett förslag i det politiska debatten, av Lars Leijonborg innan valet, på språkkrav. Men nu är det möjligt, helt enkelt. Januariavtalet och de politiska förändringar som vi har haft och fått här i Sverige har nu helt enkelt öppnat upp för möjligheten att ändra på detta.

Maria Bylin: Jag funderar på ett argument som man ofta hör, det är ju just det här som du var inne på Fanny, att man föreställer sig att man ska lära sig språket om det krävs för att man ska bli medborgare. Och då funderar jag på: finns det någon forskning om det? Blir det så att man lär sig språket då?

Fanny Forsberg Lundell: Vad jag har kunnat se så finns det ingen forskning inom andraspråksinlärning som kvantitativt skulle kunna visa, eller belysa ens, alltså undersöka om det är så att de här språkkraven för medborgarskap skulle leda till att man lär sig bättre, eller att man blir mer motiverad eller något sådant, utan det som man har sett är ju att antalet beviljade medborgarskap har gått ner, i länder som till exempel Danmark, där man införde en hög kravnivå, att folk når helt enkelt inte upp till kraven.

Fanny Forsberg Lundell: Sedan tycker jag det är svårt att veta vad det här skulle ge för konsekvenser på lång sikt. Men det man har kunnat se här och nu är ju att i de länder där man har infört krav så har andelen medborgarskap som beviljats gått ner, och man måste ju fundera på vad det beror på då. Är motivationen också en komponent eller handlar det om de här individernas tidigare utbildningsbakgrund, deras tidigare språkkunskaper? Handlar det om tillgång till undervisning? Handlar det om boendesegregation? Det finns ju många sådana faktorer som påverkar, och vad jag kan se i Sverige idag, där vi som Pieter säger har haft en kraftig ökning av invandringen och många hamnar i boendesegregation och social segregation, då finns det ju ganska små möjligheter ibland att använda svenska ens, alltså att träna sig på svenska. Det räcker inte bara med undervisning, utan man måste ju använda språket. Jag skulle tro att även om det för vissa individer skulle kunna vara en motiverande faktor så är förutsättningarna inte särskilt bra i dagens Sverige för att lära sig svenska om man kommer hit nu.

Maria Bylin: Nej, och då funderar man på just kravnivån i, ni nämnde ju båda Danmark, att de har höga krav, och det här förslaget ligger ju i närheten av det. Medan om man jämför med USA:s språktest för medborgarskap så har ju det väldigt låga krav i jämförelse. Finns det liksom någon nivå som skulle vara lämpligare än någon annan för att klara av att vara medborgare?

Pieter Bevelander: Det finns helt enkelt olika nivåer på språkkrav eller andra tester. Det är olika för olika länder, för medborgarskap, och det beror lite på vad man anser i dessa länder om när integrationen ska börja, skulle man kunna säga. Ser man det som en slutpunkt eller ser man det som en startpunkt? Och i Sverige har man då haft utgångspunkten att när man blir medborgare, det är då man kan starta sin integration, helt enkelt. Det är då man är med i samhället, och där då andra länder haft det som en slutpunkt och belöning.

Pieter Bevelander: Jag tror det är väldigt viktigt i det här sammanhanget, för att ska vi då byta den här utgångspunkten för vår medborgarskapspolitik, då förändras också, så att säga, den här filosofin som vi haft sedan länge.

Fanny Forsberg Lundell: Får jag komma in där med en grej?

Pieter Bevelander: Absolut.

Fanny Forsberg Lundell: För det här tycker jag är så intressant, för att beroende på den här synen på medborgarskapet som har funnits i Sverige, att medborgarskapet i sig leder till integration, så kan man säga som man ibland hör i debatten att språkkrav leder till sämre integration. För då har man ju sett i vissa länder att det blir färre medborgarskap, och alltså skulle integrationen bli lidande av det.

Fanny Forsberg Lundell: Men då kommer vi ju in på det här som Pieter också tog upp: vad är integration? Pratar vi ekonomisk integration? Pratar vi social integration? Eller pratar vi integration bara lite mer allmänt och vagt, som att man då skulle då få det genom ett medborgarskap och på så sätt på något sätt införlivas? Det är därför som det också kan bli så förvirrat i debatten. För vilken typ av integration pratar vi om?

Fanny Forsberg Lundell: Men jag tror att när man hör det här med att språkkrav för medborgarskap kan leda till sämre integration, då är det ju det här som man syftar på, som Pieter var inne på, att man har haft en tanke om att genom att få medborgarskap så blir man också mer integrerad, eller hur? Eller håller du med, Pieter?

Pieter Bevelander: Ja. Ja, precis. Och frågan är hur man ska studera detta. Det har vi försökt i en rad studier där man följer individer över tid, och då ser vi att redan innan, så att säga, innan man kan bli medborgare, alltså åren innan, ser vi att det finns grupper som integreras bättre, som får ett arbete, får högre inkomster över tid. Och sedan har du grupper som inte integreras i samma takt. Och då visade det sig sedan att en hel del av dem som integreras bra redan i början, det är de som blir medborgare. Så då blir det också frågan om vad har själva medborgarskapet för betydelse? Alltså tidpunkten, kan man säga? Eller är det någonting som vi kallar inom ekonomin, ekonomisk forskning, för att det finns en selektion redan från början bland människor. Det är de som investerar kanske i språk, de som investerar i andra kunskaper som leder till arbete och bättre inkomster, och sedan tar man medborgarskapet på vägen, helt enkelt. För i Sverige är det så att det kostar ingenting, i princip. Det är en liten summa men inte något större krav. Där man då i andra länder plötsligt sätter upp relativt höga krav och då blir det plötsligt ett hinder som man måste ta. Och det leder då till, och det kunde vi väldigt tydligt se i den forskning som också är med i utredningen, att det minskar då antalet som vill bli medborgare, eller kan bli medborgare, helt enkelt för att kraven är så höga. Men det tar också mycket längre tid för personer att kunna uppnå de här kunskaperna. Så bakom de olika politiska filosofier som olika länder har finns det också en idé om att när man väl inför det, då kommer det att ta längre tid och det är väldigt tydligt det här. Så man måste vara väldigt försiktig när man säger "leder till någonting", generellt.

Maria Bylin: Ja, för det var min fråga. Finns det någon forskning som tyder på att just de här språkkraven för medborgarskap skulle påverka arbetsmarknadsintegration eller social integration, eller...?

Pieter Bevelander: Man kan väl säga att det generellt sett, om man studerar all forskning som har gjorts, både med så kallad tvärsnittsdata och med longitudinella data, då finns det en viss effekt för dem som kommer som flyktingar från länder med låg bruttonationalprodukt, utvecklingsländer helt enkelt, och där kan man tänka sig att det finns ett behov av att så snabbt som möjligt bli svensk medborgare oavsett. Även i länder som Danmark, där kraven är högre, för att för dessa personer är själva medborgarskapet så viktigt. Men man måste också tänka på, så att säga, att ett svenskt, danskt eller norskt medborgarskap är högattraktiva medborgarskap, helt enkelt. Du får inte så mycket gentemot själva, så att säga, permanent uppehållstillstånd. Men däremot är vi trygga länder, så bland medborgarskapsforskare anses de nordiska länderna ha väldigt hög kvalitet och då blir det attraktivt också för människor som kommer från länder där de har en mycket låg kvalitet på sitt medborgarskap. Och dessutom har de flytt därifrån, så de vill kanske inte i första hand ha medborgarskap från dessa länder, eller har blivit av med detta. Så plötsligt blir deras medborgarskap, vårt medborgarskap, väldigt viktigt i det här sammanhanget. Så därför finns det då också eventuellt starkare koppling till integration.

Maria Bylin: Och då är också frågan, för ni är inne på här att det är olika svårt för olika grupper att klara de här språkkraven, och något som man tar upp till exempel i utredningen är ju att språkkrav riskerar att slå olika mot kvinnor och män, och att kvinnor då skulle ha svårare att lära sig tillräckligt mycket svenska för att klara de här kraven. Hur tänker man då? Varför skulle det vara så?

Fanny Forsberg Lundell: Jag tycker att det där är intressant om man tänker på hur liberalerna har argumenterat genom åren och väl fortsatt gör. Det här har ju varit en hjärtefråga för dem. Det har ju varit en feministisk fråga ganska mycket för dem. De menar att språkkrav skulle vara någonting emancipatoriskt. Att genom att ställa de här kraven så kommer kvinnor att ägna sig mer åt att lära sig svenska. Det kanske blir en möjlighet faktiskt, genom att kravet finns så blir det en möjlighet att komma ut och ta sig utanför hemmet och lära sig språket.

Fanny Forsberg Lundell: Men det man resonerar kring i utredningen är ju snarare att man tror att det skulle bli svårare för kvinnor. Och då antar jag att man tänker att det beror på att de ofta kanske är hemarbetande. De har en ställning där de inte har möjlighet att lära sig på samma sätt. Jag antar att det är så man resonerar. Jag har själv sett en studie från Frankrike som handlade om språkplikt. Den handlade inte om språkkrav för medborgarskap men språkplikt, och då gav den sämre utfall för kvinnor än för män. Reformen var mer effektiv för män än för kvinnor. Pieter vet kanske mer om det här.

Fanny Forsberg Lundell: Men jag tycker att det är lite intressant att det finns en diskrepans där, i ett slags tanke om att det skulle gynna kvinnor och sedan kanske då utfall som inte pekar på det.

Pieter Bevelander: Ja, jag kollade lite på de olika studier som har gjorts och det ser rätt så blandat ut, skulle jag säga. I vissa länder finns det inga skillnader mellan män och kvinnor i naturalisering och andra pekade på att män skulle naturaliseras i något större utsträckning. När vi nu gjorde den sista undersökningen, som jag hänvisar till bland annat i den här utredningen, hittar vi faktiskt inga skillnader varken i Danmark, Norge eller Sverige mellan män och kvinnor.

Pieter Bevelander: Men jag tror att i utredningen är det nu att man tar höjd för jämställdhetsprinciper, helt enkelt, som man ställer upp här, och då kan det vara så att när man ser på själva integrationen bland utrikesfödda finns det en skillnad mellan män och kvinnor. Inte efter 10-15 år, för där verkar det ungefär vara lika. Men processen är annorlunda. Ja, vi ser män snabbare komma ut på arbetsmarknaden och kvinnor följer efter och hämtar in, skulle man kunna säga. Och det är ändå under just denna period som man också ska ta medborgarskapet. Och det finns troligen en idé om att man när man har svårt att komma in på arbetsmarknaden också har mindre möjligheter till exempel att prata svenska, i och med att man inte är med i samhället på samma sätt. Man kanske måste ta hand om barnen, ordna med barnomsorg och så vidare, och då finns det mindre möjligheter för kvinnor, strukturellt, att kunna ägna sig åt språkinlärning och därför hamnar de efter. Då skulle du kunna missgynna personer, framförallt lågutbildade kvinnor, i större utsträckning kanske, än män generellt. Men det är resonemang som är intressanta som finns där, men som måste utredas i efterhand för att se om det verkligen är så, helt enkelt. För generellt är det så att det finns ingen större skillnad i utbildningsnivå mellan män och kvinnor bland utrikesfödda. Men däremot finns det bland vissa grupper rätt stora skillnader.

Maria Bylin: Ja, du var ju också inne ganska mycket på, Pieter, just värdet av medborgarskapet som är olika för olika grupper, och att de nordiska ländernas medborgarskap är högt värderade då, särskilt av flyktingar. Annars är ju ett argument i debatten att man skulle behöva höja medborgarskapets status, och där tänker jag att man kan ju se olika på medborgarskapet och rösträtten. Att man kan uppfatta det som väldigt viktigt att alla har rösträtt till riksdagen och medborgarskap och sådär. Eller så kan man se det som något som man liksom bör göra sig förtjänt av. Att man får någonting av samhället och bör leva upp till vissa krav för att göra sig förtjänt av det. Om vi liksom går tillbaka hela vägen till början där, med den här förändringen, där språkkrav tidigare var otänkbart och man förkastade det efter två utredningar och nu så ska det införas. Tror ni att synen på medborgarskapet har förändrats i Sverige?

Pieter Bevelander: Ja, det är som sagt ingen enkel fråga. När man 1975, och det är ju länge sedan, införde de mer liberala kraven, även om det då fanns någon typ av språkkrav även om det inte var så starkt, skulle personer som ville bli medborgare genomföra någon typ av samtal med en tjänsteman, tror jag, på Migrationsverket, för att se om personen ifråga kunde svenska.

Pieter Bevelander: Det finns en historia om Cornelis Vreeswijk också, en landsman till mig faktiskt, som faktiskt gav upp till slut, för att han tyckte att han förtjänade medborgarskapet utan det här språkkravet. Men han fick inte det då.

Pieter Bevelander: Men då ändrade man reglerna, dels genom att sänka antalet år från tio till fem år för icke nordiska medborgare, och för nordiska medborgare från fem till två, helt enkelt för att ge möjlighet till till snabbare egentligen politisk integration och möjlighet till att kunna rösta i riksdagen och så vidare. Men även ändrade man då också reglerna för dem som inte var medborgare, att de hade rösträtt i kommunalvalet. Då hade man en annan tanke, att man behövde så att säga inkludera så stora grupper som möjligt i samhället.

Pieter Bevelander: Jag tror att med tiden och med den starka invandringen har det successivt förändrats, och återigen hänvisar jag till den studien vi gjorde där vi frågade personer vad de tycker är rimliga krav, och då kom det fram att fem år var okej, och något litet språkkrav, men även kunskapskrav och sysselsättning var rimliga krav, men däremot att ha fler medborgarskap var inget problem, till exempel. Så jag tror att det har förändrats en del, men samtidigt, världen förändras och det har också, tror jag, en påverkan på hur vi ser på det.

Fanny Forsberg Lundell: Men språkkrav för medborgarskap och nu i dagarna också språkkrav för permanent uppehållstillstånd, är inte det väldigt mycket en symbol för att synen på migrationspolitik har förändrats? På något sätt tycker jag att det här med språkkrav blir något slags symbol, och det är en konkret reform att försöka ta till som egentligen är en reaktion på, eller ett utslag av, att vi haft en migrationskris. Vi ser en sådan ökad migration i världen och vi har ett helt annat politiskt läge när det gäller de frågorna i Sverige, och på många andra håll i världen också för den delen. Men att liksom jag ser det ganska mycket som det. Det kanske inte är så mycket en förändrad syn på medborgarskapet, utan det är mer att det handlar om att vi har en annan syn nu på migration.

Maria Bylin: Och då beskriver du språkkraven som en symbolfråga med ett symbolvärde? Med signalvärde kanske?

Fanny Forsberg Lundell: Absolut. Och sedan så det här med språkkrav för permanent uppehållstillstånd, det blir ju inte bara en symbolfråga, utan det blir ett sätt att reglera immigrationen, att på något sätt ha någon form av kriterier som man begränsar migrationen med.

Maria Bylin: Mm, det är ju ganska stor skillnad på de två.

Pieter Bevelander: Ja, till viss del är det liksom anpassningen vi har gjort när det gäller flyktingpolitik till någon typ av europeisk nivå. Det blir det väl även när det gäller medborgarskapskrav. Det blir ju också en anpassning till det, så att det inte skiljer alltför mycket gentemot andra länder.

Maria Bylin: Ja, jag tror att jag får tacka er där. Det är större än språk, och det är kanske också större än Sverige och medborgarskap. Det är stora rörelser. Tack så hemskt mycket, Fanny Forsberg Lundell och Pieter Bevelander. Tack för att ni kom!

Fanny Forsberg Lundell: Tack!

Pieter Bevelander: Tack så mycket! Tack!

Presentatör: Frågelådan.

Maria Bylin: Välkommen Jennie Spetz, språkpolitisk utredare på Språkrådet!

Jennie Spetz: Tack så mycket!

Maria Bylin: Nu när Pieter och Fanny pratar om det här så menar de att språkkrav kanske inte primärt handlar om språk och språkinlärning, utan snarare andra politikområden, främst migration. Men språkpolitik är ju vårt område. Och om det blir någonting av det här förslaget så har vi ju en språklag, och hur skulle det här förslaget förhålla sig till den?

Jennie Spetz: Ja, språklagen säger ju att det är det allmänna som svarar för att den enskilda ges tillgång till språk, såsom det står i språklagen. Och om man skulle ställa krav på språkkunskaper så är det inte så att det kanske ändrar det grundförhållandet. Det är ju fortfarande det allmänna som har det här ansvaret formellt sett, men i praktiken så skulle ju ett språkkrav göra att den enskilda får ta ett större ansvar, därför att det får ju ganska stora konsekvenser om man inte når upp till de här kraven.

Maria Bylin: Vad skulle det innebära? Är det som att man får köpa privatlektioner för att förbättra sina chanser att klara detta?

Jennie Spetz: Ja, vi kan egentligen bara spekulera i det just nu, men det skulle man kunna tänka sig, att man söker sig till privata utbildningsvägar och liknande för att förbättra sina chanser.

Maria Bylin: Skulle det omvända också kunna hända, att det offentliga bygger ut och satsar mer på språk?

Jennie Spetz: Även det scenariot är väl troligt, och det kan vi ju bara hoppas på att det skulle bli så. Det ligger ju nu en utredning kring SFI med en hel del förslag på hur SFI-undervisningen kan ges större resurser och förbättras på olika sätt, och kan ett språkkrav driva fram en sådan utveckling så vore det väldigt positivt, så det får vi hoppas på.

Maria Bylin: Mm. Ja, vi får se om det här går igenom och vilka konsekvenser det i så fall får i Sverige.

Jennie Spetz: Ja.

Maria Bylin: Tack så mycket!

Presentatör: Du har lyssnat på Svenskan i samhället, en podd om svenska från Isofs avdelning Språkrådet. Vill du veta mer om språkpolitik och hur Isof jobbar med de frågorna? Gå in på vår nya webbplats, isof.se!