Transkribering avsnitt 4

Här kan du läsa en transkribering av avsnitt 4. Flerspråkighet – en tillgång på jobbet.

Presentatör: Hur kan du bli bättre på att stötta en kollega som håller på att lära sig svenska? Och hur kan man praktiskt arbeta med flerspråkighet på arbetsplatser? Det får du veta mer om i dagens avsnitt av Svenskan i samhället. I det här avsnittet möter Sofia Tingsell, språkvårdare vid Isof:s avdelning Språkrådet, Lotta Olvegård, lektor i svenska som andraspråk vid Göteborgs universitet. Samtalet tar avstamp i vägledningen Flerspråkighet i arbetet.

Sofia Tingsell: Hej Lotta Olvegård! Hej! Vi har bjudit in dig för att prata om flerspråkighet i dag. Sverige är ju flerspråkigt på många sätt. Ungefär 25 procent av de som bor i Sverige är första eller andra generationens invandrare och har förmodligen svenska som sitt andraspråk eller ett av sina förstaspråk. Det gör också att alla arbetsplatser och skolor och andra platser förstås är flerspråkiga i sig. Så Lotta, du som har inventerat det här: Vad kan man som svensktalande om man har svenska med sig från start, eller om man har lärt sig det senare? Vad kan man göra för att det ska gå lättare för en andraspråkstalare av svenska att fungera och utveckla sin svenska på en arbetsplats?

Lotta Olvegård: Ja, det finns en hel del man kan göra. För det första är det viktigt att inkludera personen och skapa förutsättningar till samtal där du kan utveckla din svenska, och där man kan känna sig trygg att pröva sin svenska tillsammans med andra. En viktig sak är också att verkligen lyssna, och ge tid till sin kollega, som kanske talar svenska som andraspråk, att inte avbryta utan vänta ut. Är det så att man märker att kollegan söker något ord så kan man kanske sticka in med det ordet om det är så. Det kan man ju också prata med sin kollega om att hur? Vilken typ av stöttning? Vilken typ av hjälp vill du ha från mig?

SOFIA: Så man kan helt enkelt bestämma att det är okej om jag rättar dig? Eller kan jag föreslå ord eller hur vill du ha det? Kan man ta upp ett sådant samtal?

LOTTA: Ja, det tycker jag. Kanske inte det första man gör, utan man kan ju först lära känna kollegan och så. Men sedan när man märker att man har en bra kontakt så är det väldigt bra tror jag att ställa de frågorna. Det är så olika. En del vill ju ha mer hjälp än andra. Det vet vi själva när vi talar andra språk. En del liksom skäms lite för sin svenska, andra tycker inte att det är så noga utan pratar på. Så det är ju väldigt individuellt. Det handlar ju också väldigt ofta om ens egen inställning som förstaspråkstalare, alltså när man pratar med människor med svenska som andraspråk, att man själv har lite fantasi och tänker positivt, liksom att man försöker förstå vad personen säger och inte går in med en negativ inställning. Om man märker att ens kollega inte förstår så kan man ju istället upprepa det man säger eller frågan på samma sätt, kan man formulera om sig och försöka förenkla det man säger. Använda andra ord eller använda kroppsspråk. På samma sätt kan man formulera om sig och förenkla det man säger.

SOFIA: Hur gör man det när man ska formulera om sig eller hur man ska vara tydlig? Man ska inte skrika högre?

LOTTA: Nej, det brukar inte hjälpa, att prata högre. Däremot kan man ju sänka sin talhastighet. Man kan ju försöka tala långsammare och tydligare som jag gör nu. Man märker ju i ett samtal ofta om en person hänger med. Om man inte är säker på det så kan man ju kolla liksom på olika sätt om ens kollega hänger med. Det handlar ju också om vilken situation man är. Det kan ju vara mer eller mindre viktigt att man förstår allt på en arbetsplats. Sitter man i fikarummet och pratar om något så gör det kanske inte så mycket om det blir lite missförstånd. Det kan bli ganska roligt. Men i en annan situation så är det naturligtvis viktigare att budskapen går fram åt båda håll, så att säga.

SOFIA: Du nämnde innan, Lotta, att man ska inkludera sin nya kollega. Det vill vi ju alltid göra, men tänker du på något särskilt?

LOTTA: Ja, jag tycker att om man har en kollega som nyss har kommit till Sverige, eller som kanske har varit i Sverige en tid men fortfarande behöver liksom jobba mycket med sin svenska och komma in i olika svenska situationer. Så med inkludering är nog mer stöttning på olika sätt så kan svenska språket ses som någonting värt att investera i för framtiden. Man ser en möjlighet att, ja, ”utvecklas min svenska så kan jag vara med i fler sammanhang och jag kan räknas på ett annat sätt” och det tror jag kan vara viktigt. Jag tror att vi som har med oss svenskan som är förstaspråktalare har en viktig uppgift att öppna upp svenska språket på det sättet. Det handlar också om, nu ni har ju tagit väl mycket konkreta språkliga saker, men det handlar ju inte bara just dem Man brukar tala i termer av referensramar, om vad man har för erfarenheter med sig. I till exempel fikarummet sitter man ofta och pratar TV program och om kända personer som man förutsätter att alla känner till, men så behöver det inte alls vara. Man kan ju ha en helt annan bakgrund och ha helt andra erfarenheter, så att det kan också vara bra att tänka på vad har vi för samtalsämnen runt fikabordet och även där tänka på att inkludera. Kanske ställa frågor eller kanske inte prata om gamla teveprogram alltid.

SOFIA: Så det handlar om att skapa en plats som är liksom allas?

LOTTA: Ja, men precis, precis. Och det handlar ju också om att ge alla utrymme att få vara med och prata.

SOFIA: När man pratar om flerspråkighet i samhället så tänker man ofta på det som en resurs eller en rikedom, att man vet att många i samhället har tillgång till många språk. Ändå är det så att när man kommer till vardagliga situationer där flerspråkigheten, liksom där den händer på riktigt, att den ses som ett problem, eller nu blir det lite svårt. Hur kan man i verksamheter och företag arbeta för att faktiskt utnyttja den flerspråkighet som man har på plats?

LOTTA: Ja, det finns ju olika sätt. Ett sätt är att ta reda på vilka språk som representeras på din arbetsplats. Så ta reda på: Vilka språk finns det? Många kan ju också många språk mer eller mindre bra.

SOFIA: Just det, det är inte självklart att någon som pratar svenska och arabiska bara pratar arabiska, utan det kan finnas en lång rad andra språk?

LOTTA: Ja, men precis, precis. Och vet man då vilka språk som finns, har man kommit en bit på väg. Det finns ju väldigt många arbetsplatser där det kan uppstå situationer där man faktiskt behöver kunna andra språk än svenska, inte minst inom vården, till exempel där många patienter eller anhöriga hellre pratar på ett andra språk eller har svårt med svenska. Det finns situationer på väldigt många arbetsplatser där det här kan hända, och då är det ju väldigt bra att kunna rycka in och säga att vi har en kollega här som pratar arabiska eller somaliska. Globaliseringen gör att flerspråkighet på många företag kan ses som en service. Att man kan få hjälp på ett annat språk än svenska, på ett språk som man är mer bekväm med än svenska. Det är ju så att engelskan, vi tror att om funkar inte svenskan så funkar engelskan. Men så är det ju inte för alla. Det finns ju många människor från många länder där det kanske ett annat språk än engelska som skulle fungera bättre

SOFIA: Om man har pratat svenska länge eller alltid, kanske kan det vara svårt att veta vad man kan förvänta sig av en person som just har börjat prata svenska. Vad kan man kräva? Vad ska man liksom förvänta sig i fråga om hur mycket svenska det går och kunna om du förstår?

LOTTA: (Skratt) Mm, jag förstår. Det är naturligtvis så att vi pratar om stora individuella skillnader. Men det är klart, man kan ju räkna med att personen bryter på svenska och inte låter som, använder inte gärna termen infödd talare, men du förstår vad jag menar, man hör att personen inte har haft med sig svenska från början. Och det är jättesvårt att lära sig tala ett annat språk utan brytning som man lär sig senare i livet och alla kanske inte heller vill bli av med sin brytning. Man kanske vill ha kvar den själv. Man hör den inte själv. Det är ju ingen fara. För första vänjer man sig ju. Lär man känna en person så hör man knappt brytningen efter ett tag. Nej, men även om det är en person man träffar första gången som bryter så handlar det också väldigt mycket om ens egen inställning till det man hör.

SOFIA: Är det ungefär som att man kan vänja sig vid dialekter.

LOTTA: Ja, precis. Sen är det också viktigt att veta att det tar väldigt lång tid att lära sig skriva och läsa på ett annat språk. Det finns många språk som inte har samma skriftsystem på svenska och då tar det troligen ännu längre tid. Men om man kan lära sig skriva och läsa lättare texter ganska fort. Men på många arbetsplatser så har man ju, det ska ju dokumenteras olika saker då man ska skriva olika typer av text.

SOFIA: Ja, finns det inte ganska mycket forskning som visar att det skrivs väldigt mycket i många jobb som man kanske inte tänker på som skriftbaserade liksom.

LOTTA: Bland annat har Anna Malin Karlsson för några år sedan gjort en studie där hon följde några yrken som en långtradarchaufför och förskollärare och man skriver och läser mer än man tror. Och det finns ju väldigt få sådana här enkla jobb som man också pratar om, som man inte behöver så mycket utbildning för, utan det är så man läser och skriver på arbetsplatser i Sverige och oftast ska det vara på svenska. Ofta är det samma typ av texter som återkommer och då är ett sätt att underlätta för ens kollega att mallar av de här olika typerna av texter som skrivs ofta, som det bara är att fylla i. Så är det ju med många olika typer av texter. Det är arbetsgivarens ansvar att göra de här mallarna. Men det behöver inte vara så svårt, behöver inte ta så lång tid.

SOFIA: Det låter som någonting som även andra än andraspråkstalare skulle ha nytta av också?

LOTTA: Absolut, absolut. Skriva läsa är ju inte lätt, det är ju svårt för många.

SOFIA: Jag tänkte på, en erfarenhet som alla som har kommit till Sverige som vuxna har med varandra, nästan alla i alla fall, men som inte någon som är född i Sverige har, är Svenska för invandrare, Sfi.

LOTTA: Ja, jag tror man ska se Sfi som ett slags startpaket för språkinlärning och språkutveckling, alltså när man kommer som vuxen person till Sverige så börjar man på Sfi. Det finns lite olika ingångar om man har liten eller kort utbildning från hemlandet. Man kan också komma till Sverige och ha en högskoleutbildning med sig, och då går man naturligtvis i olika studietakt. Men det är viktigt att tänka på att när man är klar med Sfi så är man ju så att säga inte klar med språket. Man har ju inte fått allt. Man har fått delar av språket, men man behöver ju naturligtvis fortfarande utvecklas språkligt i olika situationer och sammanhang, och dessutom är det ju många som inte går klart SFI utan börja jobba.

SOFIA: Ja, och då missar man en del. Kan man inte lära sig i resten på plats, då?

LOTTA: Det är ju inte så lätt med det. Det kan man naturligtvis göra på vissa arbetsplatser där det verkligen finns språkhandlare, och språklig stöttning och där man verkligen är mån om att ens anställda ska utvecklas språkligt. Men så är det ju inte på de flesta arbetsplatser idag. Du slängs in i arbetet på många arbetsplatser. Om du inte har hög utbildning eller mycket utbildning och kanske fortfarande utvecklas i svenska så får du ofta inte de jobben där du där du liksom tränar din svenska.

SOFIA: Nej, där kanske man inte ens möter så mycket svenska?

LOTTA: Nej, precis precis. Det kan ju vara arbetsuppgifter där du inte behöver prata så mycket med människor, där du inte får tid och får hjälp med din svenska. Många vill ju gå tillbaka till Sfi efter ett tag igen, och det gör ju en del också. För många är det naturligtvis en ekonomisk fråga, och det finns också arbetsplatser där man faktiskt erbjuder Sfi på arbetsplatserna eller stöttar anställda på andra sätt med språkutvecklingen svenska språket. Men nej, jag tror det är viktigt att komma ihåg att du inte lär svenska bara för att du kommer ut i arbete, utan vi har ju pratat om hur man kan stötta. Det ingår i det här. Det här jobbet är så i det här arbetet med att hjälpa sina kollegor med att utveckla sin svenska.

SOFIA: I den här skriften så vänder vi oss ju inte i första hand till dem som lär sig svenska och talar om hur svenska funkar, utan snarare till dem som redan har ganska lätt för svenska. Och det av flera skäl för att vi tänker att det är det lättare att anpassa sitt språk om man kan det väldigt väl. Och det är ju ändå ett gemensamt ansvar att språket fungerar i ett flerspråkigt samhälle. Men en del tips som vi har med i den här boken, den vänder sig ju inte bara till kolleger utan till chefer eller andra ansvariga i organisationer, för att språksituationen skulle man ju kunna tänka på som ett chefsansvar, kanske snarare än ett ansvar för enskilda, är: Vad kan en chef göra? Den som styr verksamheten eller leder det dagliga arbetet? Vad kan den göra då för att hjälpa till?

LOTTA: Det kan till exempel utse språkhandledare, alltså ha en person på arbetsplatsen som ansvarar för nyanställda som behöver tränas.

SOFIA: Ja, för du sa att just arbetsplatser som har språkhandledare och har byggt upp lite sådana här strukturer runt nya talare, då finns en chans att utveckla språket.

LOTTA: Precis, det behöver inte betyda att den språkhandedaren ska ta hand om alla anställda som andraspråkstalar utan kanske att man ser ut en kollega om kan stötta just en viss person. Man får liksom sin egen stöttande förstaspråkstalare, så att säga. Många, många hittar nog en sådan på, man kan hitta en sådan på egen hand, men det är ju så mycket annat som är nytt när man kommer till en arbetsplats, och då kan det vara bra att veta att, här har jag en person som kan vända mig till och ställa frågor till.

SOFIA: Ja, för det kan kännas jobbigt, tänker jag själv när jag har varit andraspråkstalare, det här att man känner att man måstes töra någon hela tiden, och det säger väl också en del personer i den här skriften.? Skriften berättar om det.

LOTTA: Precis, man vill inte störa, man vill inte ta tid och ställa frågor på möten eller be folk upprepa. Då är det ju jättebra att ha en annan trygg person som man kan be om hjälp med det så att man vet att man inte stör, absolut. Det handlar om att bygga en infrastruktur för det här med språkutveckling på arbetsplatsen. Man kan ju ha en mer formell språkpolicy. Det finns en del arbetsplatser som har det. Vad använder vi språk till här, och när använder vi språk? Hur kommunicerar vi med varandra, och erbjuda utbildning eller fortbildning på svenska eller andra språk? Det kan ju också vara så att man behöver utbildas i till exempel engelska om det är koncernspråket eller något annat språk. Det handlar inte bara om just svenska språket, utan det handlar ju om flerspråkighet som en resurs. Oftast är det ju svenskan då. Men som sagt, vi kan ju andra språk.

SOFIA: Språkforskare bör också prata om det som vi kallar för språkliga praktiker, så att man kanske man kan göra språkliga grejer i en viss situation. Som till exempel, ja man kanske kan restaurangbranschen väldigt väl, men inte nödvändigtvis så att man kan prata om någonting annat lika lätt.

LOTTA: Nej, nej, men precis.

SOFIA: Spelar det någon roll, behöver chefer liksom tänka på det också?

LOTTA: Du tänker på när man till exempel anställer?

SOFIA: Ja, det är en sådan situation som är speciell.

LOTTA: Ja, att man då tänker på det. Och att se att här är en person som kan många språk, att se det som är resurs vid en anställning och inte bara se att den här personen kanske inte pratar perfekt svenska i en intervjusituation. En person som inte pratar perfekt svenska, pratar ju alltid ett eller flera andra språk, så är det ju alltid.

SOFIA: Ja, det finns ju ingen som inte pratar något.

LOTTA: Nej, det kan vi utgå från, och utgå från att det kan bli en resurs i olika situationer så att man anställer utifrån det, och att man ställer de frågor som är relevanta för arbetsuppgifterna. Det ska inte vara en test, utan även där att du försöker få en inkluderande situation för att liksom se vad det här är för en människa. Det är liksom inte bara en människa som inte pratar perfekt svenska, man vill liksom inte fastna där. Men Sofia, nu har du ställt så många frågor till mig, så jag tänkte jag skulle ställa någon fråga till dig också, så som språkvårdare på Språkrådet. Vad tänker du, eller, vad tror ni att staten kan göra i de här frågorna?

SOFIA: Vi tänker nog så här att om man tittar på forskningen så pekar den mycket på att samhället genom sina krav är med och skapar en del svårigheter för den som är ny talare av svenska. Att bara en sådan sak som att man uppmuntrar till jobb. Och jag tror vi alla tänker det är jättebra för en ganska nyanländ person att få jobb och komma in i samhället. Men precis som du berättade så är det många som tar ett jobb och avbryter Sfi. Och där ungefär kanske svenskspråksutvecklingen tar slut. Man får ofta jobb där det inte är så mycket samtal helt enkelt. Och då kan man inte utveckla sin svenska vidare, och därför får man kanske inte heller möjligheter att ta arbeten som skulle kunna omfatta kommunikation. Man kan liksom inte kanske gå vidare i företaget eller så. Då saknar man plötsligt den kompetens som hade behövts för ett på ett annat ställe på jobbet som vi kanske inte tänker på. Vi kan ju tycka det jättebra att jobba sig upp från lagret. Många tänker att det är ett bra sätt, men det kan ju innebära att man kommer till en punkt där man inte kommer vidare. Och på det sättet så reser samhällets krav hinder för den som försöker lära sig svenska. Och där måste ju kanske samhället ta ansvar och hjälpa till, och kanske peka tydligare på att man till exempel har rätt att gå ut i Sfi och kanske, kanske att företag kan ta större ansvar för det också. Eller kanske framförallt den offentliga sektorn kan ta högre större ansvar för att man kan fortsätta sina Sfi-studier till exempel. Bara en sådan sak som att man kanske kan få göra det delvis på arbetstid, eller kanske i anslutning till arbetet och så, eftersom Sfi inte i alla kommuner kanske ges på kvällstid. Sen är det också så att samhället ställer hela tiden ökade krav på invandrade personers språkkunskaper. Det är självklart bra att kunna svenska. I Sverige är det ju ingen som skulle säga något annat. Det är klart att det gynnar en person, att den kan svenska och det är bra på alla sätt, att vi har ett gemensamt språk som alla kan. Och då är Sfi ju jättebra, och verksamheten har varit igång länge, och det finns väldigt många väl duktiga lärare. Men det finns också väldigt många som inte är behöriga lärare. Mer än hälften av de som jobbar på SFI är inte behöriga lärare eller vana pedagoger. Det gör ju att vi ställer högre krav på dem som inte pratar svenska, medan vi kanske inte erbjuder all hjälp som vi hade kunnat göra. Det är väl en riktning som vi gärna vill peka ut på Språkrådet, att man måste erbjuda stöd på så många fronter som möjligt för så många som möjligt ska få tillgång till svenska. Vi har ju också en språklag som säger att det ska finnas tillgång till svenska för alla som bor i Sverige.

LOTTA: Men hur kommer det här med flerspråkighet in egentligen i ditt arbete på Språkrådet?

SOFIA: Lagen som vi jobbar efter mycket säger ju att Språkrådet ska följa alla språk i Sverige. Så egentligen är det så att vi ska försöka följa hela flerspråkigheten och svenskan. Vi har språkvårdare på Språkrådet i de nationella minoritetsspråken. Men inte i alla minoritetsspråk, som ju arabiska till exempel, som är det största minoritetsspråket i Sverige. Just därför är det såklart viktigt att vi följer alla andra språk, och så ser vi vilka språk det kanske finns behov av insatser på. Vi kan ge råd om till exempel till vilka språk man ska översätta samhällsinformation så att man ska satsa på vissa språk. Vilka ska man välja då? Men sen tänker vi också att svenska som andraspråk är ju någonting som angår alla som inte har svenska som förstaspråk. Oavsett vilket språk man talar så är ju också viktigt. Därför så vill vi också gärna prata om frågor som har att göra med inlärning av svenska.

LOTTA: Så om man har frågor om andra språk än svenska eller om flerspråkighet jag möter kan man vända sig till Språkrådet?

SOFIA: Får man jättegärna göra, och kan inte vi svara så känner vi folk som kan hjälpa oss vidare. Det får man göra.

Presentatör: Frågelådan: Vad ska man säga? Tyskspråklig eller tyskspråkig?

Språkvårdare: Ja, det beror faktiskt på vad man menar, för efterleden -språklig och -språkig betyder inte riktigt samma sak. När det gäller efterledet -språklig så uttrycker det på vilket sätt något framförs eller hur något är beskaffat i fråga om språk, till exempel talspråklig och skriftspråklig. Man kan till exempel säga ”Hennes skriftspråkliga kompetens är hög.” Det finns också motsvarande sammansättningar utan ändelsen -lig, alltså talspråk och skriftspråk. Dessutom använder vi språklig som självständigt beskrivande ord, alltså som ett adjektiv, till exempel ett språkligt dilemma. När det gäller efterledet -språkig så uttrycker det det eller de enskilda språk som något framförs på eller som någon uttrycker sig på, exempelvis tyskspråkig, tvåspråkig, flerspråkig. Någon motsvarande sammansättning utan ändelsen -ig finns inte, till exempel tyskspråk eller tvåspråk. Språkig finns inte heller som självständigt beskrivande ord i svenskan, likt språklig. Det är inte alltid enkelt att välja efterled, men i valet mellan tyskspråklig och tyskspråkig så passar tyskspråkig bäst.

Presentatör: Du har lyssnat på Svenskan i samhället, en podd om svenska från Isof:s avdelning Språkrådet. Du kan läsa mer om flerspråkighet på arbetsplatser och få en bild av språkinlärning, om du går till vägledningen. Flerspråkighet i arbetet. Den går att läsa i sin helhet på Isofs webbplats.