Ångfartygstrafik
I Sverige finns ovanligt många ångfartyg bevarade. De flesta drivs av ideella föreningar.

Ångfartyget Gustafsberg III i Stockholms skärgård på 1920-talet. Foto: Carl Gösta Jackson/Sjöhistoriska museet.
Kategori: Hantverk
Geografiskt läge: Hela landet (Göteborg, Hjo, Karlstad, Mariefred, Södertälje, Rättvik, Smedjebacken, Stockholm, Östersund med flera platser)
Ångfartygens storhetstid var framför allt det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Fartygstrafiken längs kuster och i vattendrag och kanaler var länge en viktig del av kommunikationsväsendet i landet. Även om utvecklingen fortsatte under 1900-talet kom de ångdrivna fartygen att bli omoderna på 1950- och 60-talen. På många gamla fartyg revs ångmaskiner och ångpannor ut och ersattes med moderna motorer. I Sverige lever dock kunskapen om att driva ångfartyg ännu kvar. Tack vare ett stort intresse finns i dag cirka tjugofem ångfartyg i drift i Sverige. De flesta drivs av ideella föreningar.
Kunskapen om att bedriva ångfartygstrafik bygger på en kombination av yrkeserfarenhet och teoretisk utbildning. Utbildningen ges vid tre olika skolor i landet (Sjöfartshögskolan i Kalmar, Chalmers Tekniska högskola i Göteborg samt Sjöskolan Beckholmen i Stockholm.
Det finns en medvetenhet om att kunskapen måste traderas så att man även i framtiden ska kunna bedriva samma verksamhet. Vad som dessutom är nödvändigt för att ångfartygstrafiken ska kunna fortleva är förstås att det finns bevarade ångfartyg. Det finns i dag få personer som kan livnära sig enbart på att köra ångfartyg. Ett hinder är också att maskinchefer och befälhavare i dag ofta tillhör en äldre generation.