Klapp-, rams- och sånglekar
So makaroni, Ria Ra och Bro bro breja är exempel på klapp- och sånglekar som förekommer på många skolgårdar. Lekarna överförs muntligt från barn till barn.
Kategori: Muntliga traditioner, Musik och dans
Geografiskt läge: Hela Sverige, i olika grad. Variationerna i förekomst tycks inte vara kopplad till geografisk plats utan snarare i vilken grad kulturen har odlats på olika skolgårdar.

Foto: Annika Sjöberg.
Klapp- och sånglekar traderas muntligt från barn till barn utan vuxnas inblandning. Lekarna innehåller sång eller rytmiskt tal, oftast i kombination med rörelse. Det kan vara en utövare, två som leker i par eller en grupp som gör detta tillsammans. Lekarna har ofta ett tävlings- eller skicklighetsinslag. Många av sångerna och ramsorna utmärks av texter med nonsens, blandspråk och språklig humor. Berättelserna utgår ofta från ett barnperspektiv och kan ha absurda drag. Lekarnas ursprung är av mycket varierat slag. En del är traditionella sånglekar som funnits i Sverige i århundraden, några hör till en grupp klapplekar som spreds över världen på 1950-talet och en del har hämtat inslag från samtida företeelser.
Liksom all muntligt traderad kultur är klapp-, rams- och sånglekarna en tradition i ständig förändring. Sångerna och ramsorna påverkas av utövarna såväl medvetet som omedvetet. Kunskapen överförs från barn till barn genom härmning eller aktiv utlärning, till exempel från äldre skolbarn till yngre, eller mellan syskon. Barn som byter skola kan ta med sig ramsor och lekar. Utövande och spridning sker främst i skolor och under fritiden. Dokumentation görs av Svenskt visarkiv, och inspelningar finns tillgängliga i arkivets samlingar.