Medelpad

– å ni själv har ju vare med om oppe i Årasjöboan / inte sant
– joo / jaa / hä va en sôm hette ((namnet bortklippt)) å jag sôm jeck dit n vår för många många år sen / då va’re ju inte så tjinket ôm man jeck på en tjäderlek eller ôm man skôt n hara på vårn heller / för dä va inte så strängt / å då jeck ve at e (..) febo / Anners-Anners feboa dänna / å sätt ôss där på bron å skulle vänta ôm kvälln / gôrfinnt e vär va’re å / å då ve hadde sätt ôss där på bron så feck ve höre att ä jeck in’ni i boa där / sa ve trodde ju att ä va nagen sôm hadde gått dit förut å hadde gått in’i boa / före ôss / sa då steg ve å ôpp å skulle gå in’i boa / men (..) dåra va lässt hon så ingan komme ve in / å då va’re (..) unnafalle dä lutte där boa där dôm hadde sätt ôpp boa dänna sa dä va högt at utsia dä va no drygt en haLv en meter / sôm dä va sjellna emilla backen å boa / sôm va byggd på påLer / sa då sa ve at varandre att trolet sa hadde nagen krôp’unner’ä där å knack’ôpp unner gôLve för te skrämme’ôss / sa ve jeck ju å titte etter men ingan / inga männisj va där e / å va dä va dä / dä feck ve ingen klarhet på / men nanting va’rä för (..) dä kan ja ju jöra én på att ja hôrde / s’att ja vet ett

–Och ni själv har ju varit med om oppe i Årasjöboan! Inte sant?
– Joo. Jaa. Det var en som hette ((namnet bortklippt)) och jag som gick dit en vår för många, många år sedan. Då var det ju inte så kinkigt om man gick på en tjäderlek eller om man sköt en hare på våren heller. För det var inte så strängt. Och då gick vi till en fäbod, Anders-Anders fäbod där, och satte oss där på yttertrappan och skulle vänta om kvällen. Jättefint väder var det också. Och då vi hade satt oss där på trappan så fick vi höra att någon gick inne i fäbodstugan där. Så vi trodde ju att det var någon som hade gått dit förut och hade gått in i fäbodstugan före oss. Så då steg vi också upp och skulle gå in i fäbodstugan. Men dörren var låst den, så inte (eg. ingalunda) kom vi in. Och då var det sluttningen, det sluttade där fäbodstugan… där de hade satt upp fäbodstugan där, så det var högt åt utsidan, det var nog drygt en halv meter som det var skillnad mellan marken och fäbodstugan, som var byggd på pålar. Så då sa vi åt varandra att troligtvis så hade någon krupit under där och knackat upp under golvet för att skrämma oss. Så vi gick ju och tittade efter men inte (eg. ingalunda), ingen människa var där inte. Och vad det var det, det fick vi ingen klarhet i. Men någonting var det, för det kan jag ju gå ed på att jag hörde, så att jag vet inte.

– pappa menn han komme å hade (..) han hade fl vare nasjt (nte) va han hade vare kan ja inte riktet säje men iallafall så komme’n å (..) å jeck å jeck åppövver bärje å skulle ne övver bärje där å
– ja
– å där var ä n myr / å å så feck n höre att ä var nånting som låcke / loll loll loll loll loll loll loll loll hörde’n ä va en kvinnfôLk sôm låcka så där /
– nä
– å inôm e lita stunn så feck en höre att ä tjôrde på
– ja
– petjo petjo petjo / å då (..) var ä’n gammal n gubbe sôm jeck etter å å tjôrde på n där boskapen / ja dä taLa pappa ôm
– jaa
– hm
– jaa de var sånt där som dåm kalla för unnerjordist
– ja unnerjordiske / jaa / dä va tåcke ene
– hade dåm nå vallhundar å dom där
– jaa dôm brukte ha tôcke ener å / vallhunner å / sôm jeck å sjähllte å hade fire småL sa där dôm va rö / sa dôm
– jasså
– dôm sa dôm va rö i färjen
– jaha
– ja vet int ja (..) ôm dä var nån sanning

– Min pappa han kom och hade… han hade väl varit nånstans (inte)… var han hade varit kan jag inte riktigt säga men iallafall så kom han och… och gick och gick upp över berget och skulle ner över berget där och…
– Ja.
– Och där var det en myr, och… och så fick han höra att det var nånting som lockade: ”Loll, loll, loll, loll, loll, loll, loll, loll!” hörde han, det var en kvinna som lockade så där.
– Nä.
– Och inom en liten stund så fick han höra att det körde på (drev på hjorden).
– Ja.
– ”Petjo, petjo, petjo!” Och då var det en gammal gubbe som gick efter och… och körde på den där boskapen. Ja det talade pappa om.
– Jaa.
– Hm!
– Jaa, det var sånt där som dom kallade för underjordiskt.
– Ja underjordiska. Jaa, det var såna där.
– Hade de några vallhundar också de där?
– Jaa, de brukade ha såna också, vallhundar också, som gick och skällde och hade nåt ofog för sig så där. De var röda, sa man.
– Jaså.
– Man sa de var röda till färgen.
– Jaha.
– Jag vet inte jag… om det var nån sanning.