Lappland

å de messte ja ha sjute på en dag, tjädra, på en dag, dä ä säxxton tjädätuppar, på veinten, åsse fjottan en dag. de ä dä bässte tåppsjytte jag ha vari så komma till. å dessa fjorrtån tjädertuppa, hä var ja var hos n bonde här när ja sköt säxxton, han höll på tjöra höjje ååå… hä var en kuselit bra kar dedär, ja bruke ligga där under mina jakfärrder, hann bodd utvä Honavan. hann ä dö numera. hann hu på tjöra höjje. ja haddä väll sjutet en sju-åtta stykken då ja sjida över höjjvägen hanns. ja lämmnä dem barra utve höjjvägen å ja fösjto ann skulle fösjtå att ja ville att ann sku ta dem ned ti gåden å detta jod hann. Så i alla fall innan kvälln så hade jag i alla fall sjutit sexxton, å dem ären tog jag på ryggen. men dessa fjorrton var hänna borrtöver, å demm la ja på ryggen allesammans, å sku bära hemm demm, men ni fösjtå e blev så tungt, å e jikk så jufft för mä, på sjidän, e hä jikk nässtan till knäe. så ja gatt lämna n del – gräva ne dem inni sjnjön– dill på måran. da va ja dit å bar hem dem.

Och det mesta jag har skjutit på en dag, tjädrar, på en dag, det är sexton tjädertuppar, på vintern. Och så fjorton en dag. Det är det bästa toppskyttet jag har lyckats prestera. Och dessa fjorton tjädertuppar, det var… jag var hos en bonde här, när jag sköt sexton. Han höll på att köra hö. Det var en förskräckligt bra karl det där. Jag brukade ligga där under mina jaktfärder. Han bodde vid Hornavan, han är död numera. Han höll på att köra hö. Jag hade väl skjutit en sju-åtta stycken då jag skidade över hövägen hans. Jag lämnade dem bara vid hövägen och jag förstod att han skulle förstå att jag ville att han skulle ta dem ned till gården, och detta gjorde han. Så, i alla fall, innan kvällen så hade jag i alla fall skjutit sexton, och de andra tog jag på ryggen. Men de fjorton [sköt jag] här bortöver. Och dem lade jag på ryggen allesammans, och skulle bära hem dem. Men ni förstår det blev så tungt, och det gick så djupt för mig, på skidorna, det gick nästan till knäna, så jag var tvungen att lämna en del, gräva ned dem i snön, till på morgonen. Då var jag dit och bar hem dem.

…å en far taLa¹ ju åm hure man jott n bjara. å dåä… hadd dem ju jott e dänn nysstä, åsse vare helle hebbäkksbaran då… nä bäs- bässtesbaran, se hann hadd ju då skure sä te fingre å å druppe bLon ditti åse då… sku dem ju säjj nånting då dem släppt iväg nystä /jaa/ åsse vare nånn… en då såmm hadd ä gått på smyg å sto å lut på hörä dä… dä sku gå för åssian. han släppt iväg njystä, se skrek han ti han såm sto äh båkom på smyg ”dra sjit å dynga” /ja/ å bjäran han dro se förbaskat vä sjit å dynga se dem vat ståän.

...och far talade om hur man gjorde en bjära. Och då hade de ju gjort det där nystanet och så var det hela /---/ då, nej… /---/, så han hade ju skurit sig i fingret och droppat blod dit i [nystanet], och så då skulle de ju säga någonting då de släppte iväg nystanet. Och då var det någon som hade smugit fram och stod och funderade på hur det skulle gå för Ossian. Han släppte iväg nystanet, och så skrek han som stod gömd bakom :”Dra skit och dynga!” Och bjäran drog så förbaskat med skit och dynga så de blev helt rådlösa.

ja masan ha vi ju anvenn her i all ti / på höstn da hakkes n opp å tjöres him å hässjes / åsse fo n sto å stå ute hele vintern / å pa nagre timma se tjör man in å trösk hele vinterbehove / jenom gammtröskvärke vi tjör ve motorn nu / men de minns ja att morfarn hadd jort e stort e trejuL såm va tjwå meter rätt opp å ne / de hadd himsmidde järnpigga på ene sia / å en fekk dra e dan storjuLä rönt rönt för hann å n åån en han fekk kamm törva mot pigga (..) till hon smaLas opp / men då var e bäst till å ha hanska på hännren å akt fingra / nu rattn e dann storjuLe bort pa stenrösä / pappa han hadde (..) tjöpe n rivar söm han dro för hann men en dann typen ha no mange sma pajkfingra på samvete / vi hadd n jetarpajk ifran Grunnsjön som hadde gått olovanes ditti masarivarn / å han kåmme utti tjöke å då va re bå bLon å tåren som rann / morfarn fikk åk ve n på lasarette i Backe / å där (..) ja där sätte dem metallringa omkring fingerlean på n å lappe hop fingra se gött dem könnä

Ja mossan har vi ju använt här i all tid. På hösten då hackas den upp och körs hem och hässjas, och så får den stå och stå ute hela vintern, och på några timmar så kör man in och tröskar hela vinterbehovet, genom det gamla tröskverket - vi kör med motor nu. Men det minns jag att morfar hade gjort ett stort trähjul som var två meter rätt upp och ner. Det hade hemsmidda järnpiggar på ena sidan och en fick dra det där stora hjulet runt, runt för hand, och en annan han fick kamma torven mot piggarna tills den smulas upp. Men då var det bäst att ha handskar på händerna och akta fingrarna. Nu ruttnar det där stora hjulet bort på stenröset. Pappa han hade köpt en rivare som han drog för hand, men den där typen har nog många små pojkfingrar på samvetet. Vi hade en vallpojke ifrån Grundsjö som hade gått olovandes dit till mossrivaren. Och han kom ut i köket och då var det både blod och tårar som rann. Morfar fick åka med honom till lasarettet i Backe. Och där, ja där satte de metallringar omkring fingerlederna på honom och lappade ihop fingrarna så gott de kunde.