Värmland

Värmland är ett område där dialekterna påverkats från många olika håll.

När man vill generalisera brukar man föra Värmland till götamålen. Men Värmland är ett så kallat övergångsområde, vilket betyder att flera olika språksamband möts i landskapet. Dialekterna i landskapet har tagit intryck från väldigt många håll.

Norra och västra Värmland har starka band till de norska bygderna på andra sidan riksgränsen, vilket bland annat märks i ord som stein för ’sten’, tru för ’tro’, kne för ’knä’, och i adjektivändelsen -ete i ord som krokete ’krokig’ och så vidare.

De västgötska kulturbygderna söder om Vänern har haft betydande inverkan på dialekterna i södra Värmland, som märks på många sätt bland annat i bruket av götaskorrning, i bruk av å-ljud istället för -a- i ord som band som uttalas [bånn] med mera.

I östra Värmland har Bergslagen (där man talar bergslagsmål/sveamål) varit en mycket viktig faktor för impulser österifrån.

Finnbygderna, som har varit en enhetlig finsk bebyggelse i skogsbygderna i norra Fryksdalen i Värmland, har utgjort en stark språkskiljande faktor mellan norskklingande dialekter nära riksgränsen och de svenska dialekterna sydöst om finnbygderna i Fryksdalen med mycket liten kontakt med Norge. En del språkdrag som anses typiska för dialekterna i götamålen förekommer också i dialekterna i södra Norge. Det finns alltså väldigt starka band mellan götamål och sydnorska (östnorska) dialekter. Detta faktum gör att det inte är särdeles problematiskt att föra (de flesta) värmländska dialekter till götamål.

Exempel 1: Köla socken

En historia om Spelåsguten och Arstug-Ola. Inspelning av en övad berättare. Framställningen har en medveten, litterär form. Inspelat år 1950.

Översättning

Spelåsguten stod i det norra skjulet (sjötja tillbyggnad under snedtak invid uthusvägg) och täljde på ett lieorv, ty det led mot slåttanden (skördetiden). Vid tiden för aftonvarden hörde han, (att) det illvrålade östöver åt Lorthålshultet till. Han kastade tvärt det han hade i händerna och gav sig av i största hast, tog ett redigt skutt över stängslet vid svininhängnaden så (att) byxbaken sprack; (vid) nästa gärdesgård blev han sittande grensle mellan två störpar, men han hade så långa ben (eg. var så lång i skrevet), så han kunde (eg. var god till) få sparktag med ena stöveln och komma lös.

Exempel 2: Töcksmarks socken

Intervju med man född år 1905. Inspelat år 1971.

Transkription

– ja kan ju nämne en sak te frå dänne smetia da dä va (..) sänn nôrskane baggane sôm vi segger här hade kåmme åver gränsn å / å dä va straks före juL å isn va stark å dä va kallt sô di hade väl liksåm samLa säj (..) å skulle bränne tjörka i FôggeLvik / da kåmm di här åppifrå bruke å öst ifrå HôLmdaL å där å å skulle liksôm (..) mote dôm da / män dä va ju ackurat före juL å di tötte inte di ville ji sä te å slôss sô där näre hâLja / utas da jorde di åver att di nôrskane skulle ta ut enn å svenskane skulle ta ut enn såm skulle mötes (..) på isn å slôss ta ett rektiga fangtak / å dän sôm vart vârst da da åm dä va rän svänske da skulle dä segges att svenskane hade vunne å tvârt om / å dä va en vådli stor förfärli smedräng här åppifrå bruke ve Töcksfôrs dän tok di ut da / å han mötte dänne baggen på isn å han knäckte nåkk te’n så att han stup- huve stup kLake åver änne där å / å å…
– (skratt)
– därme så va rä jort å da jeck di himm å så hade di hâLja
– (skratt)

Översättning

Jag kan ju nämna en sak till från den här smedtiden då. Det var… sedan norskarna, baggarna som vi säger här, hade kommit över gränsen och… och… det var strax före jul och isen var stark och det var kallt, så de hade väl liksom samlat sig och skulle bränna kyrkan i Fågelvik. Då kom de här uppifrån bruket och österifrån Holmedal och där och… och skulle liksom mota dem då. Men det var ju precis för jul och de tyckte inte de ville ge sig till att slåss så där nära helgen utan då gjorde de upp att de… norskarna skulle ta ut en och svenskarna skulle ta ut en som skulle mötas på isen och slåss, ta en riktig (brottningsmatch). Och den som blev värst då… då… om det var den svenske då skulle det sägas att svenskarna hade vunnit och tvärtom. Och det var en vådligt stor förfärlig smeddräng här uppifrån bruket vid Töcksfors. Den tog de ut då. Och han mötte den där baggen på isen. Och han knäckte nog till honom så att han stup- …, huvudstupa (rakt) över ända där och… och … och därmed så var det avgjort, och då gick de hem och så hade de helg. 

Exempel 3: Östmarks socken

Sagan Lilltjuven och stortjuven. Inspelning av en övad berättare och framställningen har en medveten, litterär form. Inspelad år 1956.

Transkription

Dä va en gang, ska jä taal ôm¹ för däj, sôm Lelltjyven skull gå i skool när Stortjyven å skull lär säj te å stääl (stjäla) mä kläm. Å da vart dä ôppjort, att Stortjyven skull ta-n i lära e ti. Å de strök ut på stäling (stöldfärd). Å nä de jeck på vägen, fäck Lelltjyven se ett stort skatbol (skatbo) i en tall. – "Hör du", sa han te Stortjyven, "jä trôr ve pröver å stääl ägga unna skata, får ve se, ôm dä går." – "Din stôll", sa Stortjyven, "dä försår du fell, hôss (hur) skull ve ôrk å jäär (göra) dä!". – "Näj kansje", sa Lelltjyven, "dä tör fäll int gå, män ve frester (försöker) att (allt) ända." Å sô klöv Stortjyven ôpp i talln å perk (petade) hôl på skatbol unner ifrå å nöp a säj (nappade åt sig) ägga å stack dôm i fecken, men Lelltjyven han sat nera mä å skar hôl i fecken på Stortjyven å stal ifrå-n ägga, sô nä han kåmm ner hadd han inger ägger.

Värmländska på Dialektkartan

På Dialektkartan hittar du fler äldre inspelningar från Värmland och från resten av Sverige.