Dalsland

– ja fr- förut har ju fru Stålbärj vartt i skogen de ha- ä roLit å gå där åkkså
– de e skôjj / di ve- â hadd ju / ja hade pLôkka tjuge liter ôt Lisa o va är i kväll å fekk di
– jasså
– a / de e ho s(e)m har affären
– var de kröser ellär
– aa / de (e) tä passa sä männa de e fe(r att) / de kåmmer sônne masser ifrå överallt / å då tar di-t ô då får en ente nô(e) / för de (e) ju lika f(ö)r alle
– ja de ä ju de ja
– a / de e dä / män ja s(å)m ä gammel ja vet var berstea e
– ja de ä klart dä
– a
– de går bättre då
– a / å sinna se kåmmer vell Hilma nônn da åm e vikka å / å då vill o de ja ska bLi mä-nna f(ö)r o / di a hogge ut skogane sô möe s(ô) en kann snart gå vilse
– ja de ä klart de ja
– a / män då segger o de nä(r) mamma ä mä e ja-nte redde ((skratt)) näj (..) (de bLi allt så de men)
– men / ja ja tykker de skulle vara lätt å gå vilse i alla fall
– de ha jä aldri jort
– näj
– nej / män de kann a gå
– ja
– ja vet de va e vänna / sôm ja ha vôrtt bortte os en sjläkting bortt i Svänningstaka / å ja skulle gå fortt ôm kväl över skogen å hemm / ja / å tog en gaaLn veg / å kåmm rett åt ett aent hôll / å kåmm ner i Björkemyr / å der hade stugera vänna se tyckte ja ja tjände-nte dä minsta ijänn-et / å så mötte ja e:n såm kåmm å sykkla / å dän va ja faster te / sô segger an de / män var(t) ska faster gå te kväll / ja ska hemm sa ja / ja de kåmme(r) väll int(e) faster hemm sa han / nä o kåmme(r) herôt / jaa / va e de fär vattn segger a såm rinner der / de e TjertakeäLva segger an / ja då a ja kåmme riktit gaLet sigger a / män (..) ja får tänka på de sa ja att ja ska över môsen / ja jör tvârtt om her sa ja å tar opp å / å sô kåmmer a ju ti Skarbo då / jaa / e faster seker på de då sigger an te mä / jaa / sa ja nu ska du-nte vôrtt betjymrate för mä för-e går a bra / de jorde dä 

– Ja fr- … förut har ju fru Ståhlberg varit i skogen, de ha- … är roligt att gå där också?
– Det är skoj. De ve- … Jag hade ju … Jag hade plockat tjugo liter åt Lisa, hon var här ikväll och fick dem.
– Jaså.
– Ja. Det är hon som har affären.
– Var det lingon, eller?
– Jaa. Det är till att passa på medan det finns för att det kommer sådana massor överallt ifrån. Och då tar de det och då får man inte något. För det är ju lika för alla.
– Ja, det är ju det, ja.
– Ja. Det är det. Men jag som är gammal, jag vet var bärställena är.
– Ja, det är klart det.
– Ja.
– Det går bättre då.
– Ja. Och sedan så kommer väl Hilma någon dag om en vecka och, och då vill hon att jag ska följa med henne för hon … De har huggit ut skogarna så mycket så man kan snart gå vilse.
– Ja det är klart det, ja.
– Ja. Men då säger hon det att när mamma är med är jag inte rädd. ((skratt)) Nej. (Det blir allt så det men …)
– Men, ja, jag tycker det skulle vara lätt att gå vilse i alla fall.
– Det har jag aldrig gjort.
– Nej.
– Nej. Men det kan allt gå.
– Ja.
– Jag vet det var en gång, som jag hade varit borta hos en släkting borta i Svennungstakan. Och jag skulle gå fort om kvällen över skogen och hem, ja, och tog en galen ((dvs. felaktig)) väg, och kom rätt åt ett annat håll, och kom ner i Björkemyr. Och där hade stugorna vänt sig, tyckte jag, jag kände inte det minsta igen det. Och så mötte jag en som kom och cyklade, och honom var jag faster till. Så säger han det: ”Men vart ska faster gå ikväll?” ”Jag ska hem”, sa jag. ”Ja, det kommer väl inte faster hem”, sa han, ”när hon kommer häråt”. ”Jaa, vad är det för vatten”, säger jag, ”som rinner där?” ”Det är Tjärtakeälven”, säger han. ”Ja, då har jag kommit riktigt galet”, säger jag. ”Men jag får tänka på det”, sa jag, ”att jag ska över mossen”. ”Jag gör tvärt om här”, sa jag ”och tar upp och, och så kommer jag ju till Skarbo då”. ”Jaa, är faster säker på det då?” säger han till mig. ”Jaa”, sa jag, ”nu ska du inte vara bekymrad för mig för det går allt bra”. Det gjorde det.