Efternamn från norr till söder

Vad gäller Sveriges efternamn finns en hel del geografiska skillnader, både för enskilda efternamn och för olika efternamnstyper.

Många -son-namn i söder

Eftersom -son-namn är den vanligaste efternamnstypen i Sverige, stöter man på den typen av namn överallt. Men -son-namnen är ändå allra vanligast i södra Sverige. Vid sidan av de riktigt högfrekventa namnen, som Andersson, Johansson och Nilsson, finns också många ovanligare -son-namn, som inte sällan kan uppvisa stor regionalitet. Tittar man på till exempel Blekinge län hittar man namn som Mattisson, Gummesson och Enarsson, som alla har väsentligt högre frekvens där än i landet i stort. Andra exempel är Hemmingsson och Halvarsson, som är vanligast i Jämtlands län, Jeppsson, som är vanligast i Skåne län, och Thomsson, som är vanligast på Gotland. Även mer högfrekventa -son-namn kan ha län där de är extra vanliga, t.ex. Bengtsson i Hallands län, Olofsson i Jämtlands län, Jönsson i Skåne län och Pettersson på Gotland.

Den norska och danska varianten av ‑son är ‑sen. Det finns en del efternamn på ‑sen även i Sverige – och föga överraskande främst i de delar av landet som ligger nära Norge och Danmark. Vanligast är ‑sen-namnen i Skåne län, där 7 av de 100 vanligaste efternamnen slutar på ‑sen. Men även i Kronobergs, Hallands, Blekinges och Värmlands län finns flera ‑sen-namn på 100-i-topp-listan. De vanligaste efternamnen på ‑sen i Sverige är Jensen, Hansen, Nielsen och Pedersen. Av dessa är Nielsen mindre vanligt i Värmlands län.

Många tvåstaviga efternamn i norr

Tvåstaviga efternamn av typen Lindberg och Berglund är också vanliga i hela landet, men ännu mer i vissa områden. Framför allt Västerbottens och Norrbottens län finns många sådana efternamn. Både Marklund och Lundmark har mer än dubbelt så hög frekvens i Västerbottens län som någon annanstans – men med Norrbottens län som tvåa. Även namn som Lindgren och Lindberg är med god marginal vanligast i Västerbottens län. I Norrbottens län finns till exempel Vikström och Sandberg, som båda har sin högsta länsfrekvens just där – men med Västerbottens län som tvåa.

Bland de tvåledade efternamnen kan man också se skillnader i namnens förleder. Många förleder är förstås vanligast i Norrbottens och Västerbottens län, eftersom det finns så många tvåledade efternamn där. Exempelvis är förleden Holm- (i namn som Holmberg och Holmgren) vanligast i Västerbottens län, medan Ö- (som i Öman och Ölund) är vanligast i Norrbottens län. Men andra förleder har andra mönster. Näs- (Näslund, Näsström) ligger i topp i Västernorrlands län, Sved- (Svedlund, Svedman) i Gävleborgs län och Björk- (Björklund, Björkman) på Gotland. Hag- (Haglund, Hagström) är vanligast i Värmlands och Dalarnas län, Ek- (Eklund, Ekström) i Uppsala och Gotlands län och Fri- (Friberg, Friman) i Jönköpings och Blekinge län.

Efternamn på ‑in, typen Sundin och Melin, är vanligast i Västernorrlands län. Framför allt namnen Nordin och Sjödin har många bärare där – båda dessa namn är faktiskt med bland länets 15 vanligaste efternamn.

Finsk- eller meänkielispråkiga efternamn

I Norrbottens län finns många inhemska finsk- eller meänkielispråkiga efternamn, till exempel Niemi (fi. niemi 'udde'), Rova (fi. rova 'stenröse, stenbacke') och Lantto (fi. lantto 'liten tjärn'). Men det finns också finskspråkiga efternamn som har sina högsta svenska frekvenser i helt andra delar av landet, till exempel Nieminen, som är vanligast i Södermanlands län. De finskspråkiga namn som är vanligare söderöver är ofta ett resultat av inflyttning från Finland.