Året då debatten om klimatnödläget exploderade

Gretaeffekten, klimatdiktatur och artdöden. Klimat och miljö är ett tydligt tema i årets nyordslista, konstaterar språkvårdaren Ola Karlsson.

porträtt

Ola Karlsson, språkvårdare och nyordsredaktör

Nyordskrönika 2019. 2019 var året då debatten om jordens klimatnödläge verkligen exploderade. Och det år Greta Thunberg, av samma skäl, genom Gretaeffekten blev en av de mest kända och inflytelserika svenskarna genom tiderna. Klimat och miljö är ett tydligt tema bland de ord som bildats eller blivit vanligare det senaste året. Artdöden, grönt körfält, klimatdiktatur och klimatstrejk är några exempel. Men miljön ger indirekt avtryck även i matord som växtbaserat kött och eldost.

Förra årets mest uppmärksammade nyord, flygskam, har samtidigt knoppat av sig på flera sätt. Vi har fått ett slags motsatsord i smygflyga, att flyga ändå men inte prata om det, och tågskryta, att prata om att man tar tåget i stället. Och vi har utöver orden på listan begåvats med en uppsjö skamord med miljö- och klimattema: båtskam, flerbarnsskam, halloumiskam, klädskam, köttskam, plastskam, surfskam (serverhallar drar mycket el) och många fler.

Det svenska flygskam har det senaste året också exporterats till många andra språk i världen, som i engelskans flight shame, tyskans Flugscham, spanskans vergüenza de volar och franskans honte de prendre l'avion. Och det tycks vara ett tecken i tiden: de senaste åren har den skandinaviska ordexporten till inte minst engelskan ökat påtagligt, med exempel som plogging och death-cleaning (plogga och döstäda från nyordslistan 2017), liksom danskans hygge, ’ha det mysigt’, och svenskans lagom i betydelsen ’leva ett balanserat liv’.

Och det är egentligen inget nytt. För tusen år sedan bestod engelskan till stor del av fornnordiska ord. I dag kan det hända att vi lånar tillbaka dem från engelskan; det tycks ha hänt med förra årets nyord och dansrörelse flossa, som enligt etymologer kan vara besläktat med ett gammalt nordiskt ord för ’ulltråd’.

Men framför allt har många svenska och engelska ord gemensam historia, som shame och skam. Både i svenskan och engelskan är skam, skamma och skammande (shame och shaming) mycket produktiva i nyordsbildningar. Skammen kan vara riktad mot en själv, som i flygskam. Men även mot andra, som i språkskamning, ’kritik mot andras språkbruk’, och kroppsskamning, ’nedlåtande yttrande om någons kropp’.

Huruvida skamorden har en god inverkan på vår klimatmedvetenhet eller inte kan förstås diskuteras. Vissa menar att de är onödigt skuldbeläggande och därmed motverkar sitt syfte. Andra tycker att de är bra och att man inte ska tolka skam för bokstavligt.

Men visst är morotstänkandet i beteendedesign ofta en bättre metod för att åstadkomma förändring. Det är nyordslistans fimpomat ett bra exempel på, det vill säga att människor uppmuntras till att slänga sina fimpar i en behållare genom att samtidigt ge dem möjlighet att rösta på någonting i en aktuell fråga. På miljöområdet kommer vi säkerligen att få se alltmer av beteendedesign som syftar till att vi ska göra mer klimatsmarta val. Det är bra, för mycket talar för att det krävs mer av det för att vända klimattrenden åt rätt håll.