En waker wisa (Ack liuflig tid)

Ack liuflig tid när

trän på marken bara frukt

all blad och blommer gifwa

lukt ak liuflig tid när

foglar j skogen qwitra war

på sitt sett lofsiungom

gud när blad och blommor

titra och bärgeen ger godl/gall(?)

gud ¤¤¤

När wij wår tid j lun-

der ängar skog och mark från

nu till annan liuflig park j

Ro och frid får lefwa och af-

höra en härlig Sång och

klar musik att hort här

jntet öra thän honom warit

lik _ _ _ ¤¤¤¤¤

När aplarna bär och

alla handa härlig frukt

mäd liuflig Smak behag-

lig lukt os wäxer här

när kalla watnet Rinner

Så klart Som wore thät

Cristal och man för Solen

finner ett skiul j liuf-

an dal ¤¤¤

Ak liuflig tid är

thät eij liuft att lefwa

här när man är frij från

alt beswär ak liuflig

tid män et bör os grant

märka att döden alla

gästa skall kan thät eij

ängslan wärka och ända

gläden all _ ¤¤¤

Betänk thät wäl

hur wansklig lusten wara

må Som kan Så snart

en ända få betänk thät

wäl j dag är manen

Herre j morgon är man

kall j??? the större

mäd the Smerre har

fallit allan stånd __

¤¤¤¤

Rikdom och ståt och annat

Som här glindra må jag jke

mera passar på ja stor gran-

låt män alla gör han lika

j genon Sina skarpa skott

bär fattiga och Rika däm tar

han alla bort ¤¤¤

jag eij förstår wad här-

lighet och frögd försan män

här j wärden finna \kan/ jag eij

förstår män himmelän

alena han äfwig är och blif-

wa skall thät är eij tän till

mena ty där fins gläd-

gän all _ ¤¤¤

Tär hörs eij gråt eij

--- Siukdom päst

och dyran tid eij krig eij örlig

fegd och strid eij klagolåt

män thän fins frögd och gam-

man mäd liuflig Sång

mäd himelsk ton tän

gud ger alla Samman Som

tror uppå hans Son ¤¤¤¤

Ak himmels frögd

där portar utaf perlor är

grundwalen utaf stenar

Siär och himmels frögd är

jag mäd Sorg betungad

Så gläds jag när jag tän-

ker på wad glädie frögd och

hugnad guds barn the

skola få ¤¤¤¤

Ett liufligt stånd

där Härans hus ett

tämpel är eij Sol och Måne

lysser där ett liufligt stånd

tär lifsens brun thän klara

från gud och Lammet Rinna

må och lifsens träd the

Rara uppå thäs gator stå _

Lef altid Så att tu

må thänna lust och frögd

en gång få uttij himmels

högd lef altså Så eij någon

lust wij finna på dänna

wärdsens wida borg wår lef-

nads bästa timma är jdel

möda Sorg _ ¤¤¤¤

Förlåt min synd O

store gud och fader huld för

tin Sons bitra pino skull

förlåt min skuld och styrk

mig mäd tin anda att jag från

thänna jämmerdal \får/ flyta j

thät landet Som är tin

frögdesal _ _ _ _

Om visan

Konstföreningen Lundensia påstår att det här är en visa kallad Majvisa från Albo härad, norra Österlen, vilket raden om fruktträden talar för. Det har visat sig att visan finns i en mängd versioner i Folklivsarkivet i Lund, även med noter. Dessa inkluderar även Alboversionen men är nedtecknade långt senare än Botwid Pärsons version. Det är också värt att notera att även de trakter där Botwid bodde är kända för sina äpplen, som Sävstaholm och Åkerö.

Fakta

Kategori: Kärleksvisa

Sida i den digitaliserade visboken: 18–19

Samling: Botwid Persons visbok

Arkiv: Göteborg

Accessionsnummer: DAG tb00027

Transkriberat av: Torbjörn Axelson