En waker kiärleks wisa (Så gå j Klostret kiära)

<struket>Så gå j Klostret kiära

och bli en eremit</struket>

|en waker Kiärleks wisa|

En wisa will jag siunga om

dig min wän så Kiär mäd myk-

ken sorg och tunga så sitte wij

Nu här Mäd Myken sorg och

gråt När wij Skall skilgas

åt thät lär wäl hmlen weta

thät gör Mig jntet gott _

Min Fader och min

Moder och mina Sys-

kon Små de wille mig

förbiuda när jag till

tig will gå wij woro bå-

de Små wij kund Så

lite förstå wij gråto

äfter warandra när

wij skall skiljas åt _

Om natten när jag

Sofwer så drömmer jag

om dig om morgon när jag

waknar stor ängslan war

j mig jag drömde du hos

mig war stor Sorg jag för

dig bar dän Sorg förglöm-

mer jag aldrig för än jag

lägs j grafw _ _ _ _

Om morgon jag bortgän-

ger på lust och blomsterplan

och skodar de de liufwa blommor

och RosenRöd tulpan jag fek

nu täker min utaf dän

Solen skin dän <struket> stunden

som jag talte wid ädla

wännen</struket> Som en stiärna

lyste dän ädla wännen

fin _ _ _ _

jag månd mig om en

afton j Samma lunden

gå af kiärleks söta saften

Samt wattens dropar

små de jorde mitt huf-

wud wåt dåk glömmer jag

eij bort hwad jag mäd

kiärsten lilla har talt

dän stunden kortt _ _

Å dina ögon klara

Som siälfwa Solen är de

hafwa mig ----

betagit att tu äst mig

så kiär din täcka jufwa

kind jag önskar skall blij

min din kiärleks jufwa

minner har låkat

alt mitt Sinn _ _

Din kinder äro siöna lik

Som en WamoRos bland

gräs och örter gröna jag lys-

ter Sofwa hos ak war

skall jag min wän j lun-

den få jgän j tysthet jag

dig frågar lyster du blij

min wänn _ _ _

Din munn dän Rosen

Röda Som himlen gifwit

dig dän har wäl jngen

möda att låka fler till

Sig jag önskar om dän Rå

j tysthet kyssa få män

mina owänner många

will skilga mig thär jfrå_

Å dina händer wita som

lärkewingar små tordes

jag på däm lita och sedan

till tig gå titt hår som

åkerull thät skin Som Rö-

da gull thät tröstar mig

alena när jag af Sorg

är full _ _ _ _

Jag går om Som-

mar stunder utij grön

ängar bort jag kom-

mer på thät Rummet

där dina fötter gått

jag blir så sorgefull

jag sukar gärttebön-

ner himmelän war

dän huld _ _ _

Nu mina owänner \alla/

har fått tätd Som

de will när de får

Siunga tralla då får

jag tiga still ak ädla

wännen min ak RossenRöda

kind thät har owänner

wodit/walit(?) att du eij har

blit min _ _ _ _

Jag orkar ej mer

skriva godnatt min lilla

Ros änglarna dig omgiwa

och ware altid hos Godnatt

min wän få kiär jag

får eij blifwa här jag

från dig afsied tager

dåk härtat war dig när

________________________

Twartorp d 12 April 1795

Botwid Pärson