Karl Johan beordrar oss bröder i fält

Historisk visa om tyska fälttåget 1813–14

1. Karl Johan beordrar oss bröder i fält
Att slåss med fransosen så lyckligt och sällt
Låt oss tappert gå på!
Piska fransmännen så,
Att de aldrig till härnad sig mera resa må
Fyll på glaset kamrat! Drick i botten också!
Ifrån Manhem vi resa att fransmännen slå

2. Det var om påskafton en ljuvelig dag
Vi kommo till Karleby, kamrater och jag
Tog en sup däruppå
Kanske även väl två
För att slå utur hågen att hemma vara må
Men i denna momang höres trummornas klang
Friskt mod uti bröstet, hör valthornet sang

3. Därefter vi tåga till Västerås stad
Och träffa kamrater båd’ lustig’ och glad’
Sen till Stockholm vi gå
För att tjänstgöring få
Och den engelska flottan vid Dalarö uppnå
Den 18 i maj 1 – 8 – 1 – 3
Tog vi avsked av Stockholm att Tyskland bese

4. Dagen den 19:de stego vi ombord
Då general Brändström förtäljde de ord:
Sveriges kronprins, sa han,
Själv vill föra oss an
Rikets bojor vi lossa skall med hjälpsammer hand
Och förhärjarn som strövat med hunger och brand
Skall förjagas utur både städer och land

5. Kristi himmelfärdsdag vi så när gått i kvav
Jag aldrig förglömmer hur vi vräktes på hav
Man mot man genomblöt
Havet gav stöt på stöt
Av de stormar som tacklen och masterna avbröt
Varje sjöman han bäva och vindarna tjöt
Men aldrig dock modet hos bussarna tröt

6. Från brusande gny uti böljornas famn
Vi kommo den trettiondeförsta i hamn
Till Pärts redd som sig bör
Dit man strävar och kör
Där oss sextio engelska krigsskepp var för
Sedan fick vi marschera i sand och i mo
Och sen äntligt utvila två dagar i ro

7. Den 5:te vi åter månd gånga alltså
Den 6:te i parad för vår Kronprins att stå
Uppå Stralsunda torg
I den åldriga borg
Vår manöver vi gjorde förutan någon sorg
Prins Karl Jan var ej bang, hans kommando det sang
Och uppliva’ vårt mod vid trummornas klang

(---)

9. Noch längre in i Mecklenburger-Schwerin
På Berndorfska slätten marscherades in
Exercerar tolv dar
Till Berlin sedan far
Där som fransmännen lågo hundratusende kvar
Men giss’ på hur det gick med de fransmännen grå
De måst bort för att låta vid Teltau sig slå

10. Karl Johan vår kronprins kommenderade sin här
Båd’ ryssar och preussare voro och där
På tre linjer vi stå
Och en var vittna må
Huru himmelens skyar sig skingrade då
Av de dunder och blixt från kanonerna gick
Och de handgevärssalvor som fransmännen fick

11. Då stupa fransoser förutan allt skick
Den modstulna resten till Jüterbock gick
Och anställde en lek
Som den kom uppå knek
För den svenska bajonetten de darra och svek
Ja så där går det nu med de liljorna tre
Som med falskheter for, nu de tigga och be

12. Till Dessau den skingrade slumpen drev
Men värst dem i eftersta ledet förblev
Där som svensken föll på
Han kund’ ryggtavlan klå
Så de aldrig lär förglömma de bussarna blå
Som sig rest uti norden för Bonaparts krig
Det vår Herre nog känner, tro visserlig mig!

13. Så snart vi röjt vägen för tross och för lod
Gent mot över Elben, en ansenlig flod
Lades an en vall
Där fransoserna skall
För kanonernas brak och för handgevärens knall
Många tusende stupa på linje och ked’
Men allt närmre och närmre till Leipzig det led

14. En slaktning anställdes i nyssnämnde stad
Napoleon själver till trupperna sad’:
Avancera, gå på!
Se var svenskarna stå
Som gjort front på en kyrkoparad eller två.
Men vänt’, han ska lära dig gå rätt uppå skon
Prins Karl Jan med sin segrande bataljon!

15. En sjuttiotusen fransoser jag ser
Som beto i gräset, jag tror det var fler
Ibland kulor och bloss
Vi som ladda och slåss
Sågo människokroppar, kanoner och tross
Hur de summo i blod, du mig aldrig väl tror
Som ej själv varit med, om jag däruppå svor?

16. Napoleon grubbla vad då var för fel:
”Jag lär retirera med denna min del
Sammandragen er fler
Därom hjärtligt jag ber
Om ni aldrig mig rygga, jag er lovar och ger
En belöning så stor varom ingen mig tror
Skulle döden mig ta, jag ändå hos er bor”

17. Napoleons synder slog här icke in
Det halp varken grubbla eller påkalla hin
Utan blott sporra på
Själva resan går så
Att som ljusvekar håren genom tullporten stå
Och i samma den stund drar den saxiske kung
Sig det över till oss med båd’ gammal och ung

18. Nu skiljde vi oss från den franska armé
Och trodde till hälften få danskarna se
Men ej nog att dem se
Utan även dem ge
En belöning för urgammal falskhet som de
Emot Sverige ha burit från urminnes tid
Varför svensken dem är varken huld eller blid

19. I Lybeck där ståndar den danska armé
Med röder mundering och svart echarpee
Skans och vall de la an
Likväl ingenting vann
Utan svenskarnas redliga tapperhet fann
Den gåsen som varit en gång i rävens klor
Dit ej låter sig narra, mer än säkert jag tror

20. När svenskarna kommo till Lybeck med klang
Då skulle du ha sett huru rävarna sprang
Om varann rusa de
Som en ström brusa de
Kunde ej en enda salva med mannamod ge
På de bussarna blå, som lät efter dem klå
Se huru danskarna springa att Rendsburg uppnå

21. Och när som vi kommo till Rendsburg fram
Må tro att de danske de stodo med skam
Svensken han tände på
Med kanonerna så
Att de dannemän aldrig den leken glömma må
Mellertid de begärde och vi gåvo frid
Om du danske den bryter, så jämmerlig dig!

22. Vi drogo till Kiel, uti Holstein en stad
Gerad över strömmen, i mars tredje dag
Och när Brändström som far
För oss barn han då var,
Det han alltid har varit och vår kärlek han har
Gud honom förunne att i allom sin tid
Få och njuta allt gott, som är rättvis och blid!

23. Nu foro vi fram över Målsen, en ström,
På färjor till Holland liksom i en dröm
Till en fästning och stad
Uti mars 7:de dag
Vi belägrade Mastrick både tappert och glad
Men sen vi marscherat och kedjan var utställd
Blev var dag nästan någon av oss nederfälld

24. Om palmsöndagsmorgon den tredje april
Då solen sin stråle framträngde så mill’
Röcko fransmännen ut
Tänkte göra gott slut
Uppå svenskarna, men de fick lära veta hut
Ty vår överstelöjtnant kom’dera oss raskt
Så att många fransoser de stupa med hast

25. Den franske general som i Mastrick låg
Tro säkert att han uti andanom såg
Att ej annat kunde ske
Än kurira och be
Skona människoblod och få Mastrick uppge
Allierade makter Paris nu infå
Ej längre var nödigt för kulorna stå

26. O, kejsar Napoleon! var är din makt
Din tapperhet, höghet, din stolthet och prakt?
Se så där går det till
Den för högt flyga vill
Han till slut månde falla, bliva lydig och still
Var du ond eller god, blott illistig ej stor
Det han vet allra bäst som i skyarna bor

27. O, Sverige! O, Sverige! hur lycklig du var
Som Bernadotte fick till kronprins och far
Med sin vårdande hand
Till båd’ vatten och land
Han beskydda skall vår frihet och det brödraband
Som mot Nore han knöt på den Skandiska ö
Ej hans ära, hans namn eller bragder utdö

28. Så klingom kamrater! nu slutas min sång
Och drick om igen så blir vägen ej lång
Hem till fädernas tjäll
Sent jag kom om en kväll
Till min dal och min hydda invid mossiga fjäll
Under tårar man log, nämnde åter mitt namn
Kysste bort mina ärr i min makas famn