O, tysta ensamhet

1. O, tysta ensamhet
Var skall jag nöjen finna
Bland sorg som ingen vet
Skall mina dar förrinna
En börda tung som sten
Mig möter vart jag går
Bland tusen finns knappt en
Som kärlek rätt förstår

2. Ett rent och redbart sinn
Är allt vad dygden skänker
Och så en trogen vän
Som vet vad hjärtat tänker
En sådan trogen vän
Är mycket mer än rar
Men var skall man finna den
Som dessa dygder har

3. Emellan dig och mig
Det tändes upp en låga
Det tändes upp en eld
Som är en daglig plåga
Hur skal jag dämpa den
Jag vet alls ingen råd
Jag suckar till min grav
Om jag dig ej kan få

4. Det är den tyngsta sorg
Som jorden kunde bära
Att jag skall mista bort
Min allrahjärtans kära
Det är den tyngsta sorg
Som solen övergår
Att jag skall älska den
Som jag aldrig kan få

5. Har jag dig aldrig sett
Tillfreds jag då har varit
Men dina ögon blå
De hava mig bedragit
Ifrån min födslostund
Allt intill denna tid
Har jag ej annat tänkt
Än du skull bli min vän

6. Jag såg ett litet lamm
Uppå en branter klippa
Den falska räven sprang
Med’ lammet ville dricka [medan]
Men se det trogna lamm
Som nu så narrat blev
Ja så är gossars lag
Att narra flickor snart

7. Nu har du omvänt dig
Nu har du ändrat sinne
Nu har du ändrat dig
Har svek och falskhet inne
Din tunga är ett svärd
Som hugger djupa sår
Du ställer dig mot mig
Som ulven mot ett får

8. Adjö min lilla vän!
Jag önskar dig god lycka
Fast jag mång tårar fällt
På detta pappersstycke
Den första vän som jag
I världen älskat har
Den sista blir och den
Till dess jag läggs i grav