Jag lever i gudsfruktan, förnöjder till min död

1. Jag lever i gudsfruktan, förnöjder till min död
Men ett är som kväljer mitt hjärta
En annan har bedragit min kära fästemö
Det må jag beklaga med stor smärta
Aldrig i världen jag sådant hade tänkt
Att en så stark kärlek skulle bliva omvänt
varöver jag månde mig beklaga

2. O, Herre Gud, omvände mitt sinne och begär!
Som jag uti tvenne år dragit
Har jag aldrig älskat och hållit dig kär
Jag som med dig varit trolovad
Ja all den kärlek jag till dig burit har
Står ej att beskrivas förrän på domedag
Då vi våra gärningar få skåda

3. Hur har du dig förhållit inunder all den tid
Som jag nu ifrån dig har varit?
Jag tror du har levat uti köttslig id
Samt fräckt därutinnan fortfarit
Ty satan du tjänt och varit hans träl
Men vänd dig nu om och akta din själ
Samt tänk på den yttersta dagen

4. Men tänk och besinna hur illa du har gjort
Mot mig som din bästa vän varit!
Mot fader och moder som detta försport
Och allas vårt nöje förtagit
Men värst för dig själv som förlorat din krans
Den du har förtappat i spel och i dans
Samt i dina liderliga sällskap

5. Nu får du visst blygas och nu får du lyda lag
I stället för kärlek och nöje
Nu får du stor skam för var timme och var dag
Som du min bästa vän har varit
Din levnad har varit rätt mycket syndafull
När kvarnen länge malit blir skäppan en gång full
Probera det vem som behagar

6. Kan hända du inbillar dig att få mig till man
Som mig så otrogen har varit
Men falskheten går ej nu längre för sig an
Min’ ord har du redan erfarit
Men kommer du ihåg de muntelige ord
Den tid jag tog avsked och från dig bortfor
Och sökte min lycka med äran

7. Ett nedrigit sällskap det haver du i lag
Som du får med tiden besinna
När du för en oförståndig hållit dig fal
Som nyss haver lägrat en kvinna
Men nedrigare jag haver hållit mig än
Som mig haver utvalt en sådan till vän
Som håller sig faler för andra

8. Bevare oss alla som haver någon vän
Att vara mot honom otrogen
Ty samkar förbannelsen sig visst uppå den
Som är för otukt redobogen
Förbannad är den som otrogen är
Bedrager en flicka som förlovad är
Bevare oss därifrån alla!

9. Ett redeligt hjärta till dig jag burit har
Det du mig ock säkerligt lovat
Ty jag haver älskat och hållit dig kär
Den tid jag med dig var trolovad
Jag redeligen lovar i alla mina dar
Min flicka skall ej svikas så länge liv är kvar
Så framt hon mig trohet bevisar

10. Så gärna jag kvitterar det sällskap allt
Som bliver i tiden bedragen
Av den som jag trodde i dagarna all
Skull’ bliva av ingen så slagen
Ty rikedom det tänkte jag ej få med dig
Men trohet och ärbarhet det har du lovat mig
Det står nu ej hos dig att finna

11. Nu kan visan slutas av den ringaste hand
Hur kärlek och falskhet har stridit
Om någon åstundar få vet hans namn
Så står det i värserna inskrivit
Och tre äro de som hennes namn utgör
som detta tillhör
Om någon därom skulle fråga