Ack högaste himmel och fallande jord

1. Ack högaste himmel och fallande jord
Det passar en yngling, en yngling så god
Som trampat uppå jorden, det ynkligt vara må
Att älska en vän, den man aldrig kan få

2. Du talar visst väl men du tänker icke så
Ty när jag vänder ryggen till så ler du däråt
Var gång du till mig går, visst roar det dig
Att du får tala falskhet och göra narr av mig

3. Ett sådant falskt hjärta får aldrig se Gud
Så mycket har jag läst i det åttonde bud
För mina öron höra och mina ögon se
Ett sådant falskt hjärta du burit mot mig

4. Om dagen i mitt arbete så är du i mitt sinn
om natten när jag sover så är du i min dröm
Om morgon när jag vaknar vem saknar jag då?
Jag saknar lilla vännen han är långt härifrån

5. Du söker efter rikedomar, penningar och gull
Men du får inte mera än trenne skovlar mull
Samt fyra tunna bräder och så en svepeduk
Ja fyra tunna bräder att få vila i till slut

6. Dina rosenröda kinder och din sockersöta mun
Hava lagt uppå mitt hjärta en börda så tung
Den bördan får jag bära och draga för dig
Så länge som blodet är varmt uti mig

7. Nu får jag avsked taga och bjuda dig adjö!
Jag får ej längre vara din kära fästemö
För dig så har jag älskat i liv och i död
För dig så vill jag våga mitt hjärteblod så röd

Gustafs kommentar

Länna socken, Härad och allmän: mycket omtyckt visa – sjunges ännu

(347:45 b s.291-292)

Fakta

Kategori: Kärleksvisor

Plats: Härad socken

Samling: Gustaf Ericssons vissamling

Accessionsnummer: 347:45 b s.291-292

Melodi: Melodiuppteckning finns i Nordiska Museet, Folkminnessamlingen, Folkmusik IV:3