Skön Anna

1. Det bodde två rövare allt uppå en ö
Emellan två konungariken
Så kom en prinsessa, de stulo henne bort
Hon var ej deras gelike

2. De sänkte henne neder de höjde henne upp
För guld och för ädela stenar
Det kom där en konung, löste henne ut
Skön Anna han månde henne kalla

3. De voro tillhopa i åtta år
Sju söner de hade sig emellan
Det nionde året skull’ kungen resa bort
Att söka sig en annan fru furstinna

4. Skön Anna hon in till sin fostermoder gick
Kära moder, hon månde henne kalla
Viljen I gå till konungen idag
Och fråga om han vill mig trolova?

5. Ack ja, ack ja! Det skall jag visst
Ja det skall jag visserligen göra
För du haver varit en sån redeliger mö
Ja dig skall ske heder och stor ära

6. Fostermodren in till konungen gick
Min sköna och nådigaste konung!
Det är en bön från Skön Anna idag
Om konungen vill henne trolova?

7. Ack nej, ack nej! Det gör jag ej
Det gör jag visserligen inte
Ty jag skall resa åt ett främmande land
Att söka mig en annan fru furstinna

8. Skön Anna in till fostermodren gick
Kära moder, hon månde henne kalla
Finge jag gå upp i höga bröllopsbur
Och se brudskaran när hon kommer?

9. Ack ja, ack ja! Det får du visst
Ja det får du visserligen göra
För du har varit en så redeliger mö
Och dig skall ske heder och stor ära

10. Skön Anna hon in till sin fostermoder gick
Kära moder, hon månde henne kalla
Ack, får jag in uti brudesalen gå
Och taga sju sönerna med mig?

11. Ack ja, ack ja! Det får du visst
Ja det får du visserligen göra
För du har varit en så redeliger mö
Dig skall ske heder och stor är

12. Skön Anna spatserade i brudesalen in
Sin sju söner hade hon framför sig
Så fingo de se sin fader där han satt
Deras ögon de rinna så strida

13. Unga bruden hon talte till konungen så
Min herre och nådige konung
Vad är det för herrar där uppå golvet står?
Deras ögon de rinna så strida

14. Det är väl inga herrar fast eder tyckes så
Det är Skön Annas sju söner små
Som vi hava haft oss emellan

15. Unga bruden talte till konungen alltså:
Ack herre och nådigste konung!
Är det så att det är frillan din
Då är det helt visst kär systeren min
Som blev bortstulen utav landet

16. Unga bruden tog guldkorset av sitt bröst
Och ringarna av sina finger
Allt detta kastar jag i Skön Annas famn
Jag önskar att du skall behålla din man
Sen du nu så länge har haft’n

17. Unga bruden talte till konungen alltså:
Nådigste herre och konung!
Skaffa mig nu hästar och köresven
Ty jag skall resa hem till mitt land igen
Och berätta för min fader nya ti’ender