Jungfrun och sjömannen (De trofasta älskande)

1. En visa vill jag för nöje sjunga
Allt om en gosse så rask och snäll
Som i sju år har varit borta
Ifrån sitt hjärtas utvalda vän

2. Ungersven han avsked tager
Så reser han från sin utvalda vän
Om det nu är Guds vilja
Så träffas vi väl snart igen

3. Jungfrun sörjer och bittert gråter
Hon tänker blott på sin Kinderöd
Om det Gud skulle så behaga
Så är jag alltid beredd att dö

4. En dag går jungfrun sig uti lunden
Till henne kommer en ung sjöman
Varföre går hon så där allena?
Giv mig ditt hjärta, som jag begär

5. På den begäran kan jag ej svara
Ty jag är född av ringa stånd
Din tjänarinna kan jag väl vara
Men allrakärestan kan jag icke bli

6. Jag har en vän – ja, om han lever
Som för sju år sen reste bort från mig
Lever han så har han mitt hjärta
Är han döder så har Gud hans själ

7. På din begäran kan jag ej svara
Du därom fråga min hulda mor
Min fader är längesedan döder
Och inte haver jag någon bror

8. Jag är den vännen som för sju år sen
Som för sju år sen reste bort från dig
Kom sköna jungfru i mina armar!
Jag är den vännen, ja visserlig.

9. Är det nu sanning allt som du säger
Så visa ringen som du fick av mig
Ja, här är handen! Ja, här är fingret!
Och här är ringen som jag fick av dig!

10. Och jungfrun skådar den blanka ringen
Hon bleknade och föll ned till jord
Så tog han henne uppå sina armar
Mång tusen kyssar han då henne gav

11. Sjöman gick till flickans moder
Av henne han sin brud begär
Er båda Herren Gud nu välsigne
Er trohet är denna lön väl värd!

12. Och hören gossar och flickor alla!
Som detta lägger på allvarsinn’
Varen så alla mot varandra
Som dessa var emot var en sin!

Fakta

Kategori: Episka visor

Plats: Länna

Samling: Gustaf Ericssons vissamling

Arkiv: Uppsala

Accessionsnummer: 347:44b s.149

Melodi: Melodiuppteckning finns i Nordiska Museet, Folkminnessamlingen, Folkmusik IV:3