De stogg en sten breve väjen

De stogg en sten breve väjen
Å där sått katten så träje’ [trägen]
Så kom e kärrng å skyfflä fram
Å katten hälsä Gu mor-r-r-r-! (Katten var ond)
Å dennä visa va inte mycke lång
å däföre kan ja sjungä’na än en gång